Jag kände mig som is. Hela kroppen kändes totalt iskall och jag kunde knapp röra mig. Min blick hade fastnat på Louis som hade ett äckligt flin på sina läppar, ett flin som visar att han äntligen fått sin efterlängtade hämnd. Han hade lyckats ta bort något som faktiskt betydde otroligt mycket för mig, jag såg fram emot att bli pappa även om jag troligen hade blivit den värsta pappan som någonsin existerat. Jag ville röra mig mot honom, slå till honom, få honom att lida - döda honom. Men jag kunde inte, jag var fastfrusen och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag skulle aldrig kunna döda Louis hur mycket jag än vill det just nu, han är fortfarande min bästa vän som stått ut med mig i vått och torrt och ärligt talat har jag förtjänat den här smärtan, han kände samma sak för Julia. 

 

"You look a bit pale, getting sick mate?", retas han men jag rör mig fortfarande inte ur fläcken.

 

Louis kollar nöjt på mig, ser hur svag han fått mig. Han skrockar tyst för sig själv samtidigt som han rör sig mot sitt rum och försvinner i någon sekund innan han återvänder med sprutorna från byrålådan jag såg igår.

 

"These are the shit I used on her.", säger han med ett tyst skratt. "Remember how you got them and gave them to me? Telling me to use them on every girl you got pregnant? I only did what you said."

 

Jag blinkar hårt, vill inte höra mer. Jag vet att han säger sanningen, jag ville inte bli pappa men med Gemma är det annorlunda och han vet det, han är bara ett jävla svin som gör det här för hämnd trots att han övertygande sagt att han var över Julia efter han träffat Ariah.

 

"YOU FUCKING DICK YOU KNEW I DIDN'T WANT THEM USED ON GEMMA!", ryter en röst och de tar några sekunder för min hjärna att sätta ihop att det var jag som yttrat kommentaren.

 

 "Are you broken too? Are you feeling the pain I felt?", väser han tyst och biter ihop hårt.

 

"Yes Louis, you fucking got to me.", mumlar Harry och jag håller inne mina tårar.

 

"It fucking hurts, now you know that!", ryter Louis och jag hör fotsteg lämna rummet.

 

Eftersom jag hör någon resa sig från golvet så antar jag att det var Louis som lämnat rummet men snart är fotstegen tillbaka, dock är rösten till personen som kommit in i rummet inte Louis röst.

"He really got to you with that shit?", hör jag Zayns röst fråga och Harry skrockar.

"You really think so? Not really but it was for the best that he thinks he broke me so he can stop trying, it's annoying as fuck.", muttrar Harry och jag gapar av förvånan.

"Really?", skrockr Zayn. "I really thought you got hurt by not getting the baby."

 

"Fuck that shit, I don't have time for a fucking baby, I would have killed it myself if he didn't do it."

 

Jag tar in order som just lämnat Harrys läppar och låter de smälta in i hjärnan. Harry var ett monster och jag trodde faktiskt att han börjat förändras för min skull. Jag trodde han var glad och lycklig över att bli pappa, men egentligen... Hur dum kan jag vara? Hur hade det gått? Inte så att han hade slutat med sitt förbannade och farliga liv för att en tjej han kidnappat blivit med barn. Jag känner hur hela jag börjar koka av ilska, av hat, hur jag kunde vara så korkad! Även av sorg över att mitt barn inte kommer att bli fött, fyfan. 

"HARRY FUCKING STYLES!", skriker jag så högt jag kan samtidigt som jag rusar ner för trappan och ställer mig framför honom. 

 

Han kollar förvånat och chockat på mig, en aning tillbakatagen av min ilska i rösten och bestämda steg, ingen aning om att jag lyssnat på hela deras konversation. 

 

"What's the matter babe?", frågar han och höjer på sina ögonbryn. "Go back to sleep."

 

"When were you going to tell me?", ryter jag och han höjer yttligare på sina ögonbryn.

 

"Tell you what?"

 

"That you don't give a fucking shit about me! That the baby is dead! That you're happy about it being dead!", säger jag fort utan att släppa blicken från honom.

 

"Calm down...", mumlar han och jag skrattar hysteriskt, jag är nog på väg att bli galen på riktigt.

 

"CALM DOWN?!  YOU WANT ME TO CALM DOWN?!", ryter jag. "You know what's funny? That I almost fell for your lies about liking me and being happy about being a dad!"

 

"Well you should have known better.", säger han simpelt och jag förlorar kontrollen.

 

Jag lyfter min hand och slår till han hårt på hans högra kind och knäar honom mellan benen innan jag rusar för det. Jag smäller upp dörren och rusar utomhus, förbi bilarna och ut i den stora skogen som låg nära gömstället killarna valt. Jag hör Harry skrika en massa saker samtidigt som flera fotsteg rör sig mot min riktining.

 

"GEMMA GET BACK HERE!", ryter Harry då han börjar närma sig, jag är förvånad hur snabbt han kom upp igen från sparken men jag tänker inte direkt stanna och fråga.

"LEAVE ME ALONE!", skriker jag ut i tomma luften samtidigt som mina fötter fortsätter röra på sig. 

 

"I WARN YOU GEMMA!", väser han och jag hör hur fotstegen kommer allt närmare och närmare.

"I DON'T WANT YOU HARRY, GET AWAY FROM ME!", ryter jag innan jag snubblar på en rot som sticker upp från marken och slår huvudet i en sten när min kropp nuddar marken och allt blir svart.

 

 

"Gosh she is fast.", säger Zayn andfått.

 

Jag nickar samtidigt som jag plockar upp hennes utslagna kropp från marken. Jag trodde faktiskt att det skulle göra mer ont att höra vad Louis sa men ju mer han babblade ju mer insåg jag vilket misstag det var att ens tro att jag skulle bli en bra pappa, att bebis var borta var lika bra men jag ville inte att Gemma skulle få reda på det på sättet hon fick reda på det, jag hade berättat det på ett annat sätt. Det är sjukt hur snabbt man faktiskt kan ändra på en åsikt om något som en bebis. Ena sekunden var jag sårad och krossad över förlusten men nu är jag glad över att Louis gjorde som han gjorde.

"Stupid girl thought she could run.", muttrar jag samtidigt som jag börjar röra mig tillbaka mot huset med Niall och Zayn tågandes efter mig.

 

"What are you gonna do with her Harry?", frågar Niall försiktigt och jag flinar smått.

 

"Something I should have done from the start.", väser jag tyst.

 

 

 

 

 

 

"What?", mumlar jag när jag står framför Louis i vardagsrummet.

 

"What the hell do you think you're doing?", väser Louis tyst med en varnande blick.

"Nothing? I was just talking to Gemma?"

 

Han skakar på huvudet och ger ett svagt, obehagligt flin.

"Well I think you should stop with that, darling.", skrockar han och jag höjer på ögonbrynen.

"And if I don't?", utmanar jag och hans flin försvinner.

"Then I'll just have to get rid of you."

 

"Honey, I don't think Zayn would approve that."

 

"Perrie, didn't you listen to me yesterday? You're a fucking sextoy just like every other girl in this place."

 

"Louis...", viskar Ariah försiktigt bakom Louis.

 

"Shut up Ariah, don't get involved.", ryter Louis snabbt till svars och hon suckar innan hon sätter sig ner på soffan och med orolig nyfikenhet fortsätter lyssna på min och Louis konversation om Gemma.

 

"I actually don't believe that Louis.", protesterar jag och korsar mina armar.

"And why's that?"

 

"Because he has told me a billion times he loves me, and I actually believe that."

 

"Well that's stupid, I told Julia I loved her and.. And..", börjar Louis innan hans blick riktas ner till golvet.

 

"And..?", pressar jag och kollar förvånat på Louis som faktiskt ser.. Sårad ut?

 

"Stop Perrie.", säger han och tar ett djupt andetag.

 

"Oh my god.", utbrister jag och placerar mina händer över min mun i förvånad. 

 

"What?", väser han och hans blick lyfts från golvet och fastnar på mig.

"You actually did love her!"

 

Att Louis faktiskt haft känslor för en tjej är konstigt, det är så humant... Det är inte Louis. Louis är den typen av kille som skiter i allt och alla och rent av inte har några känslor.

"Jesus christ Louis! You loved her! And that's why you hate Gemma so much because you hate to see Harry happy since it was his fault Julia died! It was Harry that stole her from you and then killed her because he saw her as a threth!", utbrister jag och Louis ögon börjar fyllas med tårar.

 

"Stop it Perrie, you don't know a shit! You're just a stupid w-w-whore!", skriker han med en skakig röst.

 

 

"Oh my god, this is crazy! That's why you raped Gemma, because you wanted Harry to figure it out and feel the pain you felt!", fortsätter Perrie.

Det gör ont att höra Julia's namn, och ännu ondare att Perrie berättar allt jag känner mot henne och Harry. Julia var den första tjejen jag älskade. Jag kidnappade henne en natt bara för att få ett ligg för att sedan kasta ut henne hjälplös på gatan helt förtvivlad över vad som hade hänt - sånt som jag brukar göra. Men Julia var annorlunda, hon tog mina slag på henne som ett skämt, sa att jag var svag och vek. Hon lät sig inte bli rörd på något av hennes "privata" partier och om jag försökte var det jag som fick smällarna och hur konstigt det än låter - jag gillade det. Jag älskade att hon inte gav upp av att komma ifrån mig, hon grät aldrig, hon bröt aldrig ihop så hon fick mig att tänka om och jag började behandla henne med respekt. 

 

När Harry och killarna ville ut och hitta nya tjejer så ville jag inte, jag ville ha kvar Julia. Han sa att jag borde kasta ut henne på gatan där hon hörde hemma men jag ville inte, jag ville ha kvar henne hos mig och såklart blev Harry förbannad. Han förförde henne till sig och sköt henne sedan mitt ute på gatan medan jag sov, när jag vaknade dagen efter och frågade vart Julia tagit vägen så hade Harry ryckt på axlarna och muttrat "I took care of her."

 

"Perrie don't  bring her up, not in front of me...", viskar jag, skamsen över att hon ser mig i det här tillståndet.

 

"I'm sorry but I always thought you had no feelings and that you loved Julia is quite... Weird to realize you know?", suckar hon och jag torkar snabbt bort mina tårar.

 

"What's tha matter with him?", hörs en röst och Harry stiger in i rummet.

"N-noting Haz.", muttrar jag och biter tag i insidan på min högra kind.

 

"You seem quite sad?", påstår han med höjda ögonbryn, no shit sherlock. 

 

"Harry it's fine, don't worry."

 

"He was just quite sad about Julia, that's all.", hör jag Perrie's röst säga och jag skjuter en ilsken blick mot henne.

 

"I thought you were over that slut?", skrockar Harry och sätter sig ner.

"Well you think a lot of shit.", muttrar jag.

 

"Perrie, Ariah - leave.", beordrar Harry och flickorna försvinner från rummet.

 

Harry pekar på soffan framför honom och jag sätter mig lydigt, men en aning motvilligt, ner och stirrar på honom.

 

"You need to get her out of your system man, she's dead, get over it.", börjar han och jag skakar på huvudet.

 

"She's still alive in my heart.", muttrar jag och Harry skrattar.

 

"You sound crazy, did she brainwash you before she died or something?", fortsätter han skratta.

 

"Well what would you do if I killed Gemma?", väser jag och reser mig upp med en hotfull blick.

 

"Are you threating me? And I'd simply kill you.", säger han med höjda ögonbryn, inte det minsta störd av mitt hotfulla agerande.

 

"Well then maybe I should kill you since you killed my girl!"

 

"Like you'd touch me, and sure, I don't have anything to live for anyway besides Gemma and the baby so go on Lou, kill me.", skrockar han som han vore galen. 

 

"Just Gemma.", säger jag och ler när de orden lämnar mina läppar, det känns som jag fått lite hämnd.

 

"What's that suppose to mean?", säger Harry och reser sig upp från soffan och stirrar på mig.

 

"I killed the baby Harry, yesterday. Those needles were drugs to kill that fucking baby in her stomach."

 

Harry kollar på mig noga, hoppas att jag ljuger men när han inser att jag säger sanning så blir hans blick tom och iskall.

 

 

Jag vaknar upp nästa morgon , helt utmattad. Jag förstod inte riktigt hur jag kunde sovit så gott, hur jag kunnat somna över huvudtaget faktiskt. Mitt huvud hade känslan att det skulle explodera när som helst, det dunkade och om jag gjorde en rörelse så började hela rummet snurra - detta är ju då anledning till att jag inte dricker. 

 

"Babe, you awake?", mumlar en röst bakom mig och jag stelnar till.

 

"Yeah.", muttrar jag och gnuggar mina ögon.

 

"Are you feeling okay?"

 

Jag hör honom göra några rörelser bakom mig innan han omfamnar mig och drar mig tätt intill honom, så tätt att jag känner hans varma andedräckt emot mitt högra öra.

 

"No, I feel like someone is hitting me in the head with a pan or something.", suckar jag och gnuggar lätt på mina tinningar samtidigt som Harry skrockar till svars.

 

"I'll get some painkillers.", mumlar han mot min nacke och jag vet att han har ett svagt leende på sina läppar.

Sekunden efter så är Harry uppe från sängen i sina kalsonger och drar på sig ett par mjuksbyxor som han låter hänga lågt ner på midjan så hans V-linje syns. Jag biter mig i läppen för att inte bryta ut i ett stort flin eftersom jag inte vill erkänna hur attraktiv han faktiskt är. Han fångar min blick och blinkar lekfullt med sitt vänstra öga innan han försvinner från rummet och lämnar mig ensam. Jag stönar av smärta från huvudvärken när jag lägger mig ner igen i samma position som innan. 

"Darn it.", muttrar jag för mig själv. "How much did I drink last night?"

 

"1 glass.", hörs en röst och mina ögon letar desperat efter röstens ägare och landar snart på Perrie som dykt upp i dörröppningen. 

 

"Wow my body really is weak to that shit then.", mumlar jag och låter min blick fastna på taklampan.

 

"No, they're weak against those drugs Louis and Harry used on you."

"They drugged me?!", utbrister jag och sätter mig upp spikrakt vilket jag ångrar sekunden efter så huvudet börjar dunka värre och värre.

 

"Yeah, Ariah helped them." 

Jag öppnar munnen för att få ut mer information om gårdagens händelser när Louis röst börjar eka.

"PERRIE COME HERE", ropar han och hon muttrar något surt för sig själv innan hon försvinner.

 

 

Jag vaknar upp i soffan morgonen därpå med armen runt Ariah.

"Morning babe.", viskar jag i hennes öra och hör hur hon fnittrar till. 

"Did you sleep well?", viskar hon och vänder sig om så vi kollar varanda i ögonen.

 

"Yeah, did you?", säger hon till svars med en liten gäsp.

 

"Yeah, I'm so happy I got those needles on her time, imagine if she actually got a baby.", mumlar jag med stängda ögonlock.

 

"Mhm, you're crazy tho Louis, she'll get pissed at us.", fnissar hon tyst och jag flinar svagt.

 

"Nope, she'll be pissed Harry, thinking his abusing lead to miscarriages."

 

"And want if he doesn't? What if he don't even touch her, then what will explain miscarriages?"

 

"Calm down babe, he will hurt her, we'll make him do it."

 

"He's soften, and you know that."

"ARIAH SHUT UP ALREADY!", ryter jag och hon rycker till.

 

Jag ska just be om ursäkt när Gemma's röst utbrister "They drugged me?!" och jag biter ihop - Perrie, den jäkla slampan som på något sätt börjat gilla Gemma. Är det för Gemma kommer in i huset med onödigt drama och en förjävlig attityd som gör att man vill slå sönder allt ögonen får syn på. Är det för att hon faktsikt bryr sig om Perrie som gör att Perrie känner sig behövd och älskad? Det är hon i alla fall inte, Perrie må vara vacker och otroligt sexig när hon väl försöker men älskad är hon inte.

 

"Fucking Perrie will ruin everything.", stönar jag av frustration och hasar mig upp ur soffan.

"What are you going to do?", frågar Ariah från soffan och höjer på ögonbrynen.

 

"Stop her of course?", säger jag som om det vore den mest uppenbara saken någonsin.

 

"Don't hurt Perrie, do whatever to Gemma but not Perrie, she has gone through enough." säger hon och jag biter ihop igen för att inte skrika på henne.

 

"Fine.", mumlar jag och riktar blicken mot riktiningen jag hörde Perrie's röst komma ifrån "PERRIE COME HERE!"

 

 

Är SJUKT sugen att börja skriva igen så ska skriva nästa kapitel när jag slutar i skolan för dagen o kommer hem, hoppas ni fortfarande kommer läsa! :)

Sjukt ledsen över att jag bara försvann, I'm sorry!

//Vendela. <3

"Calm down, it was Harrys idea.", väser Louis och tar upp Gemma i hans famn.

 

"Don't you touch her!", skriker jag och får några blickar riktade mot mig som jag väljer att ignorera.

 

"Stop being a bitch.", mumlar han och börjar bära iväg Gemma.

"STOP!"

 

Jag rusar efter Louis och blockerar vägen för honom.

 

"What now?!", suckar han ilsket.

 

"You're not getting her out of my sight.", säger jag men en stark röst.

 

Han kollar på mig noga ett tag tills han flinar och skakar på huvudet.

 

"Perrie, Perrie, Perrie.", säger han roat. "You think I'll let you stop you? You're nothing better than a sex toy for Zayn, you're not worth a shit in this house."

 

Jag tar ett steg bakåt och tar in de hårda orden Louis just sagt riktade mot mig.

 

"What?", viskar jag.

 

"I said you're being used for sex, like a sex toy you know? Now move.", väser han och jag gör lydigt som han säger.

 

Han försvinner in i ett rum med Gemma och jag blir lämnad mot en vägg och andas sakta.

 

"Nothing.", säger han och försöker knuffa ut mig ur rummet.

 

"I wont ask again - What. Is. In. That. Drawer?", ryter jag och höjer rösten.

 

"Okay okay, it's some hormones, happy?", muttrar han och jag låser min blick med hans.

 

"Did you use them on her?", väser jag tyst.

 

"No, I used them to make my dick bigger.", säger han och himlar med ögonen.

"Wait what?", säger jag, en aning obekväm med det ärliga svaret.

 

"Are you stupid? Of course I used them on her.", skrockar han och vi låser ögonkontakt igen.

 

"I'll kill you.", ryter jag tyst och tar ett steg närmare.

 

"Dude it's just some hormones that make her sleep so she don't wake up, you can take her, nothing is wrong with her."

 

Jag nickar och bryter våran ögonkontakt och lyfter upp Gemma i min famn - jag kan döda Louis senare men jag vill inte se henne en sekund till i hans säng, hon hör hemma i min säng bredvid mig.

 

"Night mate.", säger han när jag lämnat rummet och jag nickar till svars.

Jag vet inte varför men jag kände inte för att prata med honom, han hade ingen rätt att använda olika droger, hormoner och sprutor för att få henne att sova och må bra - det var mitt jobb, dessutom fanns det bättre sätt att få henne att må bra än att använda olika medel mot henne. 

 

Dessutom hade våran plan varit att använda 'Happy Pills' för att få henne att lugna ner sig så att hennes ilska mot mig och killarna och även oroligheten med barnet, att vara så stressad som hon var över allt var inte bra - jag menade inget illa med det jag gjorde och dessutom så skadar inte 'Happy Pills' barnet på något sätt så ingen skada skedd, eller hur? 

Jag placerar Gemma på sängen och pussar hennes panna lätt, hopaps bara Louis inte överdosade de lugnande sprutorna han gett henne, hon får inte lämna mig.

 

 

"Did you make it?", frågar Ariah när jag slått mig ner bredvid henne i soffan.

"Yeah, I was exactly done when Harry came back, don't worry babe.", ler jag och placerar min arm runt om henne.

 

"He will be pissed when he finds out.", säger hon med lite oro i rösten.

 

"Well then, then lets make sure he wont find out.", skrockar jag och blinkar med ena ögat.

 

 

 

 

 

 

 

"Babe, I've missed you.", flinar Louis när han möter oss på flygplatsens parkering.

 

Han håller ut händerna för att få en kram och när jag fnyser och går förbi så tar Harry tag i min arm och rent av knuffar mig in i Louis armar.

 

"Owie.", suckar jag och känner Louis vältränade armar krama om mig.

 

"Hi babe, long time no see.", säger han med ett flin och jag himlar med ögonen.

"Harry why do you even want me to hug this asshole? He fucking raped me!", skriker jag och Harry skrockar.

"How long will you keep going about that lie?", ler han och går mot bilen.

 

"Fuckin asshole.", muttrar jag och korsar mina armar och stirrar ilsket på Louis.

 

"Hey don't be rude now babe, just because your plan about splitting me and Harry didn't work you don't have to be grumpy, we forgive you!", jublar Louis och kastar upp sina armar i luften.

 

"Stop before I fucking punch you!", väser jag och han skrattar.

 

"Like you can hurt me.", skrockar han och jag höjer på ögonbrynen.

 

"I warn you."

"Babe, just because you want to fuck me and I turn you down because I don't mess around with my best mates girlfriends doesn't mean you have the right to punch me.", flinar han och blinkar flörtigt med ena ögat.

 

"Louis stop.", väser jag.

 

"What are you gonna do? Give me a blowjob? That's probably the only thing you can do, you dirty little slut."

 

"Take that back.", fortsätter jag varna.

 

"You're right, I'm sorry.", säger han och jag blir en aning tillbaka tagen av ursäkten, men snart öppnar han munnen igen, "Of course you're probably amazing on fucking also, sorry."

"Excuse me?", väser jag.

 

"I'm just telling the true facts about you being a whore who lies to Harry about me raping you and you shouldn't do that, raping is some serious stuff, nothing you should walk around and joke about.", påstår han och då brister något i min hjärna.

 

"YOU FUCKING ASSHOLE!", ryter jag och tar upp min näve i luften.

 

Snart känner jag hur min näve träffar Louis vänstra käke och han staplar bakåt några steg innan han återfinner balansen. 

 

"FUCK!", väser han och för sin hand till den ömma kinden. "YOU FUCKING WHORE!"

 

Han börjar gå mot mig med snabba steg men Harry tar tag i hans arm.

"No you aren't protecting that ugly bitch this time!", ryter han till Harry.

 

Harry ler snett och studerar mig innan han viskar något i Louis öra vilket först får honom att mjukna innan han stelnar till och flinar stort och överlägset.

 

"Really? We'll do that?", skrockar han och Harry nickar.

"I think she needs it.", mumlar Harry och jag stelnar till.

 

"When?"

 

"Uhm, tonight? I can call some people and have them coming around."

 

"Yeah."

 

Louis flinar och stirrar mig rakt in i ögonen.

 

"What are you guys planning to do to me?", viskar jag och tar ett steg bakåt.

 

"Nothing bad, or atleast that bad.", fortsätter Louis flina, "But trust me, you'll have a fun night."

 

~

 

Jag vandrar fram och tillbaka i det lilla rummet. Medans jag varit borta så hade killarna hittat ett fräsht hotell som jag faktiskt trivdes i en aning, om man inte räknade med folket runt omkring mig. Jag hade inte fått träffa Ariah eller Jade, de hade tydligen blivit inlåsta i sin killes rum för att lära sig lite hyfs, killarna är sånna idioter. 

 

"Ready for tonight babe?", frågar Harry som dykt upp i dörröppningen.

 

"No, what are we going to do?", frågar jag blygt.

 

"Just have some fun.", flinar han och drar ena handen genom det krulliga håret.

 

"Tell me."

"It's a surprise babe so calm your tits.", skrockar han och kastar en svart läderklänning till mig.

 

Jag fångar den och studerar den, en djup U-ringing, vääääldigt tajt och går precis över rumpan.

 

"No way in hell I'm wearing this.", säger jag och släpper plagget och låter det falla till marken.

 

"It's either that or the window.", flinar han och jag kollar på fönster.

 

"I choose the window.", säger jag och han skrattar.

 

"Aww do you want to relive our first date?", flinar han flörtigt.

 

Jag tänker tillbaka till kvällen då han stormat in i mitt rum i lägenheten och tvingat på mig en klänning och jag ryste till av tanken - nej tack, inte igen.

 

"No.", piper jag och han ger en nick mot klänningen på golvet.

"Either you wear that or you'll be naked, I'll enjoy both so your call.", säger han med en flörtig blink med högra ögat innan han försvinner ut från rummet.

 

Jag suckar och tar upp klänningen och tar av mig mina shorts och mitt linne och trär klänningen över huvudet. Jag går fram till helkroppsspegeln och studerar mig noga, visst, jag såg otroligt sexig ut men jag såg också billig ut, jag såg ut som en slampa de plockat upp mitt på gatan. Dessutom känner jag mig så äcklig över att visa så mycket skinn, att visa sin kropp och vara sexig ska man vara framför den man älskar, inte för att vara ett objekt som kåta killarna kan glo på och sedan ligga och tänka på medan de sitter ensamma en kväll och blir sugen på en ru-.. Ja, lite kvalitetstid med sig själva. 

 

"Done yet, love?", frågar Harry och jag suckar när jag märker att jag redan spenderat 1 timme ensam i rummet.

 

"Yeapp, I'm done.", svarar jag och försöker dra ner klänningen så långt det går.

 

Harry öppnar dörren och hans ögon växer när han får syn på mig, jag förstår varför dock - klänningen visar tydligt mina kurvor samtidigt som den får mina bröst att se någon aning större ut än va de egentligen är.

 

"You look.. You look so.. So..", stammar han och jag himlar med ögonen.

 

"So slutty? So cheap? So disgusting?", frågar jag och korsar mina armar med ett äcklat ansiktsuttryck.

 

"No, I was going to say amazing.", ler han och harklar sig.

 

"Well.. Thanks.", mumlar jag och ignorerar den röda färgen som målar mina kinder.

 

"Our guests are already here, c'mon.", säger han och tar tag i min han och drar ut mig.

 

Musiken i det lilla hotellet rummet var hög så fort man lämnade sovrummet - det är vad jag kallar bra isolering. Det var fullt med folk mellan 18-22 år och jag studerade ansikterna i hopp om att få en glimps av ett ansikte jag kanske skulle kunna känna igen, men icke.

 

"I'll be right back, enjoy yourself.", säger Harry och försvinner.

 

Jag suckar och börjar tränga mig igenom folkmassan, hur har så här många personer dykt upp på bara 1 timme?

 

"GEM!", utbrister någon och jag vänder mig om och får syn på Ariah.

"Ari? Damn I missed you!", utbrister jag och drar in henne i en kram. "What are you doing here?"

 

"I came to visit you.", ler hon och jag höjer på ögonbrynen.

 

"Ariah you gotta leave - now!", varnar jag och hon skrattar.

 

"Relax, have some fun.", ler hon och kollar runt, "I gotta go find Harry, good to see you."

 

Hon försvinner snart bland folkmassan och jag suckar då jag återigen blev lämnad ensam i havet av folk.

 

"Gemma, come and sit down!", tjuter Niall och jag nickar och sätter mig bredvid honom på soffan.

 

"What are you guys doing?", frågar jag och placerar mina händer i mitt knä.

 

"We're just chilling.", flinar Niall och jag nickar samtidigt som jag spanar runt efter Harry.

 

Jag får snart syn på honom i ett av hörnen i rummet och han ger några sedlar till en äldre man och får 2 burkar med piller tillbaka, en med vita och en med rosa. Han tar snabbt ut 2 från burken med vita och placerar de i glaset han håller i andra handen, vad fan håller han på med? Jag kollar nogrannare och får syn på en flicka stå bredvid honom och granska varje rörelse han gör - Ariah. Hon frågar något och han nickar och sträcker fram glaset till henne och hon vänder sig om mot mig, Niall och alla andra. Hon och Harry kommer mot oss och min blick slår ner i golvet.

 

"Here.", säger hon och räcker fram glaset.

 

"No thank you.", säger jag ohyfsat och hon kollar på Harry.

 

Han stönar frustrerat och tar tag i glaset och sätter sig på huk framför mig.

 

"Here.", upprepar han Ariahs ord och håller fram glaset.

 

"No.", protesterar jag.

 

"Drink it.", väser han.

 

"How about... NO!", ryter jag tyst.

 

Han stönar och tar tag i min käke och lyfter upp mitt ansikte så det tiltar bakåt och häller ner vätskan. Det bränner i hela halsen och jag känner mig allt yrare.

 

"Did it work?", hör jag Ariah fråga och han skrockar.

 

"This is some strong shit, it'll work, just give it 5 minutes.", hör jag Harry säga innan hella rummet börjar snurra.

 

 

 

 

1 månad hade gått.

 

1 hel månad.

 

Under hela denna månaden så hade jag levt i rädsla, rädsla av att någon av gänget skulle knacka på dörren och hämta mig.

 

Jag hade stannat inne på mitt rum, Jake hade försökt övertala mig att komma ut ett x antal gånger men utan succe, jag var som en zombie - jag levde men samtidigt var jag död. Jag orkade inte leva såhär, jag orkar inte leva rädsla för en som egentligen inte förtjänade min rädsla och uppmärksamhet. Jag förstår fortfarande inte varför han valde att ta mig av alla, varför var han så desperat över att få mig? Han kände mig inte så att säga att det är för han älskar mig är bara ren och klar bullshit.

 

Den senaste månaden hade jag funderat på hur mitt liv skulle varit om jag stannat har i Canada och börjat på college här? Hade jag haft många vänner? Hade jag haft en pojkvän? Hur hade det varit?

Det värsta med den här månaden var att jag visste att Harry visste vart jag var - men han hade ännu inte kommit. Han ville att jag skulle bli allt räddare och räddare så jag skulle vara skräckslagen när han väl kom hit, han ville att jag skulle vara så rädd att jag rent av skulle vara hans slav när han hittade mig. 

Jag blunar hårt och tar ett djupt andetag, jag kommer bli okej. Wow, jag kan inte ens övertala mig själv att det kommer bli okej. Varför hade Harry valt mig? Varför kunde han inte plåga någon annan. Jävla idiot. Jag hatade honom, jag hatade honom med varenda ben, muskel och nerv i kroppen. Mitt hat brann för honom. 

 

"Gemma, you have a visitor.", säger Jake och jag dras ut från mina tankar.

 

"W-w-what?", stammar jag och sätter mig upp. 

Nu händer det, nu kommer allt gå åt helvete, Harry är här.

 

"I said you have a visitor.", upprepar Jake och jag biter tag i läppen.

 

Lätta knackningar hörs på min dörr och jag andas ut när jag inser vem det är. Dörren öppnas sakta och Perries blonda hår börjar synas och snart hennes ansikte, dock inte lika perfekt som jag minns det men det är eftersom hon klarat sig bra nog när vi flydde och nu är det fullt med blåmärken, jag suckar, jag börjar sorgligt nog bli van med att se hennes ansikte med småsår och blåmärken. 

"Perrie? What are you doing here?", utbrister jag och reser mig upp.

 

"How are you? Are the baby okey?", frågar hon tyst och jag nickar.

 

Att jag är gravid har börjat märkas eftersom min mage växt en aning.

"He is coming.", viskar hon och jag spärrar upp ögonen.

"What did you say..?", frågar jag tyst.

 

"He is on his way, he's been tracking you the past month because the adress was wrong, he is so angry..."

 

"What? No the adress is right?"

 

"No Gemma, it's wrong and he is so pissed at you for lying."

 

Jag tar frustrerat tag i mitt hår och får lust att skrika.

 

"PERRIE IS SHE HERE?!", hörs en röst från dörren - Harry.

 

"Hey who are you?!", utbrister Jake förtvivlat.

 

"Get away from me.", hör jag Harry väsa innan en duns hörs.

 

Jag jämrar mig, skadade han Jake? 

 

"Perrie?!", ryter han.

 

Jag kollar på henne och vädjar henne att inte säga något men det är för sent.

 

"Yes Harry, she's in here!", ropar hon till Harry och snart smälls dörren upp.

 

"Good girl Perrie.", ler han och hon besvarar leendet och hans blick möter min. "There you are, love."

 

"Don't call me that.", väser jag och han höjer på ögonbrynen.

 

"I think I call you what I want, now come with us.", väser han mellan sina tänker och spänner sina knytnävar.

 

"No.", protesterar jag.

 

"Gem, are you okey?", frågar Jake oroligt och jag ser att han dykt upp i dörröppningen.

 

"Yes she is okey now get lost!", ryter Harry och Jake skakar på huvudet.

 

"You get lost!", skriker han och Harry blir en aning avtagen av Jakes reaktion, han är inte van med att folk säger emot honom.

 

"Jake I can handle this.", säger jag och han lämnar motvilligt rummet efter några protester.

 

"Now can we please go!", stönar Harry frusterat.

"I don't want to."

 

"You're so damn stubborn, damn I ha-...", han avbryter sig och hans ilska i ögonen mjuknar till.

 

"What's the matter Harry?", frågar Perrie försiktigt.

 

"Are you..?", viskar han och går fram till mig och böjer sig ner och stryker mig över magen, "Are you pregnant..?"

 

"Y-y-yeah..", stammar jag.

 

Hejdå Perrie, hejdå Jake, hejdå alla som jag stött på i mitt liv, nu är det slut, han fick reda på det, nu är det dags att bli dödad, förlåt icke könsbestämda bebis för att jag lät det här hända dig, du hinner inte ens komma ut inna du får lida.

"Why didn't you tell me?", viskar han och jag möter hans blick.

 

Hans gröna ögon är nu mjuka och.. kärleksfulla..?

 

"I thought you'd kill me.", viskar jag ärligt och han reser sig upp.

 

"I'd never kill you, I love you.", säger han och jag biter mig i läppen.

 

"Then go.", mumlar jag.

 

"No, now lets leave.", säger han och jag suckar.

 

"No Harry."

 

"Fuck don't start again!", väser han och plockar upp mig och placerar mig över hans axel.

 

"Sorry babe, it's for the best that you're with us.", suckar Perrie och jag ger henne en argsint bick för att hon föräder mig.

 

"Gemma? What the fuck? Where are you going?", utbrister Jake och jag stönar irriterat.

 

"I don't even know, I'll call you!", skriker jag samtidigt som Harry smäller igen dörren.

 

Han placerar mig försiktigt i baksätet och Perrie slår sig ner bredvid mig.

 

Nu är frågan varför rent av frivilligt följer med Harry och svaret är enkelt:

 

1. Jag tänker inte låta han skada mig medans jag är gravid och skada barnet

2. Jag tänker absolut inte låta Perrie vara där ensam, vem vet vad de skulle kunna göra under den tiden?

 

Jag suckar och lutar mig mot fönstret och ser hur vi lämnar uppfarten till höghuset Jake har sin lägenhet i.

 

"Why are you so desperate to have me around Harry?", frågar jag efter ett tag.

 

"What?", väser han försiktigt.

 

"Why do you need to have me around? I don't get it, why me?", fortsätter jag.

 

"Don't push it Gem.", viskar Perrie men jag ignorerar henne.

 

"Because you know to much about me and the boys.", ljuger han.

 

"Right, now tell me the truth.", pressar jag.

 

"Fuck can you shut up already?", väser han och jag skrattar nästan.

 

"You're so fake, you know that?", flinar jag.

 

Harry svarar inte och jag känner ingen anledning att fortsätta, han kommer antingen inte svara eller skrika eller slå mig, om han faktiskt inte skulle säga sanningen men vad är chanserna i det? Han kör upp bilen på parkeringen till flygplatsen och hoppar ut. Han öppnar dörren för mig och Perrie och tar tag i båda våra händer som resulterar att ingen av oss kan fly, även om Perrie ser ut att vilja vara med honom.

 

 "Where are we going?", frågar jag samtidigt som Harry släpar in oss i flygplatsen.

 

"Where do you think we're going? L.A of course.", muttrar Harry och betalar för 3 biljetter till ett flyg som lyfter om 20 minuter.

 

"Wont we need passports?", frågar jag och skakar på huvudet.

 

"Nope, now shut it.", väser han och går mot gaten.

 

"I don't have any clothes with me.", protesterar jag och han himlar med ögonen.

 

"Borrow from Perrie then we'll buy some together."

 

Perrie ler svagt och kliar sin arm nervöst samtidigt som vi stiger på planet.

 

"So, anything new while I was gone?", frågar jag med en harkling och Perrie kollar på mig med oroliga ögon men säger inget.

 

"Well?", pressar jag och hon biter sig nervöst i läppen.

 

"Well Louis and Niall got new girls to the house.", säger hon tyst.

 

"Oh really? What are they like?", frågar jag och tvingar fram ett svagt leende.

 

"Well there is this red-head namned Jade and she is a total bitch!", fnyser Perrie och jag skrattar.

 

"Why?", frågar jag med ett flin.

 

"First of all that red hair color she had is so fake, you can see it from miles away! And second she is so slutty and rude! And she is so horny, like you can hear her and Niall bang 24/7, it's disgusting! I bet Niall got som serious STDs down there.", säger hon med ett äcklat ansiktsuttryck och jag skrattar.

 

"And what about Louis girl?", frågar jag när jag äntligen slutat skratta.

 

"Oh uhm...", viskar hon och all glädje inom henne försvinner.

 

"whats wrong Perrie? Who is it?", frågar jag oroligt.

 

"It's... It's Ariah...", viskar hon och jag spärrar upp ögonen.

 

~~~~~~~~~~

 

Är hyfsat missnöjd med det här kapitlet, förlåt men orkade inte skriva om det, skrev det på mobilen så förlåt för stavfel.. :)

 

 12 kommentarer för nästa! <3

Zayn (och hela gänget) snurrar alltid runt alla saker som pågår så att skulden hamnar på mig eller någon annan av tjejerna, fast nu är det ju dock bara jag och Gemma kvar som tur är. Gemma! Jag hoppas hon är okej! 

 

"No I'm just worried about her.", protesterar Jeff och Harry ställer sig framför honom.

"Why are you worried about a stranger?", frågar han och ler snett.

 

"Because she really seems scared of you guys.", säger Jeff med en säker röst.

 

"Well you should be to.", ler Harry och tar fram en pistol.

 

"NO!", skriker jag när Harry avfyrar skottet och Jeff faller ner på golvet och jag faller ner på mina knän i förskräckelse.

 

"Bitch get up!", väser Zayn och tar tag i min arm och drar upp mig till mina fötter.

 

"Like you care.", muttrar Harry och går utanför.

 

"What are you gonna do to me?", viskar jag när Zayn drar ut mig på parkeringen.

 

Svaret kommer dock snabbt när jag blir puttad till marken och Harrys och Zayns skor träffar min mage, rygg och ben. Jag skriker av smärta vilket relaterar till flera "SHUT UP WHORE!" och hårdare slag. Jag gråter floder när de äntligen slutar, jag önskar att de bara dödat mig, smärtan är så olidlig. 

 

"Fuck.", gråter jag och hostar till.

 

"You're such a slut just leaving me like that, I thought you loved me?!", väser Zayn och jag öppnar mina ögon försiktigt. 

 

"Get up.", väser Harry och drar upp mig på mina skakiga ben. 

 

Zayn tar tag i min arm och sätter mig i baksätet i bilen och sätter sig bakom ratten samtidigt som Harry plockar upp något från marken och kollar sig runt omkring innan han hoppar in i bilen jag kört.

 

"How did you find me?", viskar jag mellan mina stön av smärta.

 

"For being around us for so long you're quite stupid, you should know we have trackers in every car.", spottar han och jag suckar.

 

"Zayn I'm sorry, okey? I just had to get Gemma safe, I do love you!", viskar jag, jag vet dock att biten om att jag bara gjorde det för att skydda Gemma är en lögn, jag gjorde det för att skydda mig själv också.

 

"Bullshit Perrie, just shut up, I can't even talk to you right know, I only want to fucking kill you!", ryter han och jag flämtar till.

 

"Do it?", viskar jag och han möter min blick i backspegeln en millisekund före den möter vägen igen.

 

"No way Perrie, I love you, damn I love you!", börjar han, "You're just quite hard to handle sometimes and you know I take out my anger like this that's why I don't want you to do something stupid, okey? I frikking hate to hurt you but I don't know what else to do because you're so difficult and stubborn!"

 

 

Jag ska preics lägga mobilen i fickan när den vibrerar och jag ler när Perrie redan svarat.

 

 

 

"Who are you texting?", frågar Jake och jag himlar med ögonen.

 

"Perrie like I said of course?", flinar jag och han ler försiktigt.

 

"Sorry.", ursäktar han sig och jag skrattar.

 

"You don't need to say sorry for being a bit slow.", säger jag och blinkar retsamt med ena ögat.

 

Han skrattar och jag återgår till att ge Perrie min fulla uppmärksamhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skriver min adress och fattar inte vad som var felet med Perrie, hon hade glömt vart jag var och var desperat efter min adress, hon betedde sig som... FAN! Hon betedde sig precis som... Precis som... Killarna. HELVETE! Hur kunde jag inte inse det tidigare?! HELVETE!!

 

~Zayn's POV~

 

"FUCK!", skriker jag och tar tag i en stol och kastar den till andra sidan rummet så den faller isär.

"THAT FUCKING BITCH I'M GONNA KILL HER!", fortsätter jag och slår näven i väggen.

 

"What the fuck are you doin dude?", mumlar Harry och jag vrider på huvudet för att se honom nyvaken i dörröppningen till hans rum.

 

"WHAT I AM DOING?! WHAT DOES IT LOOK LIKE I'M DOING?!", ryter jag och han höjer på ögonbrynen och kollar runt om sig.

 

"Well it looks like you're trashing the place.", svarar han och korsar sina armar.

 

"BECAUSE YOU'RE FUCKING SLUTTY GIRLFRIEND CONVINCED MY GIRL TO LEAVE WITH HER!", skriker jag och sparkar hårt i väggen.

 

"Wait, hold on, Gemma isn't sleeping on the couch?!", väser han mellan sina tänder.

 

"NO SHE IS FUCKING GONE AND SHE TOOK FUCKING PERRIE WITH HER!", skriker jag och kollar runt om i rummet för något mer att ta sönder.

 

"How do you know Perrie didn't take Gemma with her?", försvarar Harry Gemma och mina ögon blir mörkare.

"ARE YOU PROTECTING THAT SLUT OF YOURS?! YOU DON'T EVEN KNOW THAT UGLY SKANK!", ryter jag och Harrys ögon blir mörkare och han tar ett steg mot mig.

 

"Take. That. Back.", varnar han och jag slår näven i väggen igen.

 

"Fine, whatever, sorry mate.", muttrar jag och han ler överlägset.

 

"Now lets go find them.", väser Harry och går mot dörren.

 

"They probably left hours ago, we wont find them.", väser jag ilsket och slår i väggen igen.

 

"You're wrong Malik, no one gets away from Styles - no one.", säger han och öppnar dörren.

 

~Gemma's POV~

"Jesus fuck I was so worried Gemma, why didn't you call?!", utbrister Jake och drar in mig i en hård kram.

"They took my p-p-phone.", snyftar jag av glädje av att hålla om min storebror.

 

"I was so worried, it's been 2 months, I thought you were dead! And I called Alison and she said you transefered college and I was so confused!"

 

"She said that..? She knew I was kidnapped..."

 

"Well I'm glad you're safe, siz.", säger han och drar in mig i en kram igen.

"Well for now atleast.", suckar jag och torkar bort mina tårar.

"And what do you mean with that?", frågar han och stryker mig över håret.

 

"I mean they'll look for me.. I don't know what I'll do if they find me.", mumlar jag och biter mig i läppen.

 

"Well I wont let them touch you again Gem, so relax, you're safe now.", ler han och det gör att jag ler svagt tillbaka.

 

"Did Perrie tell you about..?", frågar jag tyst.

"That you're pregnant? Yeah, and I'll take care of you.", skrockar han och jag fnissar.

 

"So you don't think I'm.. You know.. Slutty?", säger jag med ett äcklat uttryck.

 

"You're 18, almost 19, I think you're allowed to have some fun.", skrockar han.

"It wasn't fun tho.", viskar jag vid minnet av mina samlag med Harry och Louis.

 

"I know.. Perrie told me you were... Raped... I'm so sorry I just wanted to light up the mood a bit.", harklar han sig och kliar sig nervöst i nacken.

 

"It's okey, really.", mumlar jag och ler försiktigt. 

 

Han säger inget mer utan tar min väska och går mot sin bil och jag följer efter honom som en förvirrad hundvalp, senast jag var här var för kanske 4 månader sedan innan jag åkte på college i L.A och nu är jag tillbaka efter ha blivit kidnappad, flytt över hela L.A, blivit våldtagen och gravid, inget gick direkt som jag tänkt mig.

 

"Hey Jake?", mumlar jag när jag satt mig i bilen.

 

"Yeah?", frågar han och kollar på mig.

 

"Can we please go by the Apple store and buy me a new phone?", frågar jag och han skrattar.

"You teens and your phones!", retas han men nickar direkt efter. "Of course, but why so eager?"

 

"I need to text Perrie and ask how she is, I don't want her to be all alone since she is still in the same country as the boys you know?", förklarar jag och han nickar.

 

Vi åker i tystnad i några minuter tills han svänger in på en parkeringsplats och kollar på mig.

"No offense but with that bruised face I don't want you to go in there so I'll buy it for you, okey?", frågar han och jag skämms lite men förstår.

 

"Yeah, of course, I'll just wait here...", säger jag skamset och han suckar.

 

"Hey don't be sad, it's just that people will look at you and maybe ask us questions and I don't think you want that so I'll be right back, okey?", frågar han och jag nickar.

 

Han försvinner in i köpcentret där apple affären ligger och jag lutar mig tillbaka i sätet och sätter på radion.

 

Chester See - You're Beautiful börjar spelas och jag lyssnar noga på texten

 

Yeapp, Harry går mig att bli helt galen.

Ignorerar honom alltid, önskar han försvann.

 

Jag stannar för att tanka och går in i macens lilla butik för att köpa något att äta, jag var utsvulten. Jag betalar för en macka, coca cola och bensinen och vänder mig om för att fortsätta min bilresa när jag ser en likadan bil som den jag körde svänga in på parkeringen. Ut hoppar Zayn och Harry och de går mot bilen jag använde och Harry säger något och Zayn nickar. De kollar runt om ett tag innan Harry säger något igen och pekar på butiken jag står i och Zayn nickar och vänder huvudet hitåt och vi möter varandras blickar. Det ända som snurrar runt i mitt huvud är "jag är dödens."

 

Perrie säger inte ett ord till mig under hela bilresan. Jag har ingen aning om vart vi är på väg om om Perrie menade det hon sa så kommer jag inte behöva bry mig heller, då skulle jag vara ifrån det här helvetet inom 24 timmar. Jag sluter mina ögon och sjunker ner i sätet i hopp om att få lite sömn men misslyckas och ger upp efter att försökt i 20 minuter.

 

"Okay, we're here. If the police find out about this place I'll promise I'll kill you one after one until I find out which one of you are the bitch that are guilty for them finding us.", väser Harry och hoppar ut och går mot ett hus som ser fallfärdigt ut.

"We gonna live there..?", piper Perrie och Zayn kollar på henne. 

"Yeah.", muttrar han och går ut också.

 

"How do you guys even have these places?", frågar jag samtidigt som jag öppnar dörren.

 

"We've found them over the years, this is probably the one I fancy the least but it's better than prison." harklar Liam sig och går mot huset.

"We're in middle of nowhere!", väser jag tyst till Perrie och hon biter tag i underläppen.

 

"I know, but it will work, stop doubting.", viskar hon och sätter på ett fake leende och springer till Zayn och tar tag i hans hand.

Han kollar förvirrat ner på henne förens han ler och pussar hennes kind. Det känns nästan som Perrie bara lämnar honom för det är vad hon tycker är bäst för mig och jag vill inte att hon ska känna så om det är så hon känner, för hon ser verkligen ut att vara förälskad i den killen och han ser ut att vara förälskad i henne också. Jag suckar innan jag föjler efter alla andra in i huset. Insidan av huset är värre än utsidan, färgen på väggarna är nästan bortnött för den suttit där för länge, möblerna är dammiga och trasiga och det luktar som något har dött här inne. Det finns dessutom inga taklampor utan små oljelampor och ljus som är placerade på ett bord i mitten av rummet. Jag gör en äcklad min samtidigt som jag granskar det vidriga huset och tackar Gud för att Perrie kommit på planen för jag skulle inte överleva en natt i det här huset. 

 

Jag hör Perrie skrika till och jag vänder mig för att kolla vad problemet var.

"WHY ARE WE LIVING IN A HOUSE WHERE THERE IS RATS?!", utbrister hon äcklat i panik.

 

Hon hoppar upp på en stol som såklart var trasig och hon fallar bakåt och landar i Louis armar. 

"Why hello babe.", flinar Louis och Zayn ger honom en varnande blick.

 

"Oh god thank you Lou.", säger hon lättat och möter hans ögon och en röd färg börjar måla hennes kinder.

 

"My pleasure, my lady.", ler han och pussar hennes kind.

 

"ENOUGH!", skriker Zayn så både jag och Perrie rycker till av shock.

 

"Calm down mate, I didn't try anything.", skrockar Louis och släpper taget om Perrie.

 

Zayn tar genast tag i hennes handled och drar henne tätt intill sig själv och kramar om henne hårt.

 

"Why can't we get along that well?", frågar en röst och snart kramar Harry mig bakifrån.

 

"Because you think I made up a story about getting raped.", muttrar jag och han suckar.

 

"I'll kill him.", väser han och jag vänder på mig.

"What?!", viskar jag en aning högt.

 

"Louis, I'll kill him, I believe you - he raped you so I'll kill him.", säger han med ett neutralt ansiktsuttryck.

 

"You're not killing anyone.", protesterar jag.

 

"Yes I am, I'm killing Louis.", fortsätter han och jag himlar med ögonen.

 

"No, stop it or I'll hate you more.", fräser jag och han stelnar till.

 

"You hate me?", frågar han och hans blick vandrar ner till golvet.

 

"When you talk about killing people then yes, I hate you, otherwise, no, then I kinda like you.", erkänner jag och han ler svagt.

 

"Well let's all get some sleep, we've had a long ride!", ropar Harry till gruppen och de nickar och försvinner in i olika rum.

 

"Best room for us of course.", flinar han och blinkar med ena ögat och knuffar in mig i ett sovrum.

 

För att vara det "bästa" rummet i huset så är det minst lika vidrigt som resten och jag fattar inte att jag faktiskt ska ligga i den dammiga sängen. Jag ryser till av obehag men Harry drar ner mig i sängen och jag faller på den hårda madressen. Efter några minuter så hör jag Harrys lätta snarkningar och jag smyger upp, tack och lov hade han inte haft armarna runt mig så det va ganska lätt. I vardagsrummet stod Perrie och rotade i en jackficka till en svart läderjacka som jag antog var Zayns. 

"Ready?", frågar hon när hon fått tag i några sedlar från hans plånbok. 

 

Jag nickar och hon tar tag i en resväska och öppnar dörren försiktigt. 

 

"I've packed your stuff in here, my clothes are already in the trunk.", viskar hon och jag nickar.

Jag stänger dörren bakom oss så tyst jag kan innan vi joggar så tyst det bara går till bilen och Perrie sätter i nyckeln och tar ett djupt andetag.

 

"You sure you want to do this?", frågar jag och jag möter hennes blick. 

 

"Yeah, I have to, when I realized you were pregnant it hitted me... I can never be pregnant and have a family if I stay here so I had to get you out of here and myself on the same time.", suckar hon och vrider om nyckeln.

 

Motorn går igån och hon backar ut till vägen och trycker på gasen och vi rör oss mot flygplatsen.

 

"I looked through your old phone and saw a number to your brother, I told him to meet you at Canadas airport.", säger hon utan att släppa blicken från vägen.

 

"You've talked to Jake?", frågar jag en aning förvånat. 

 

"Yeah, he told me he'll be at the airport 8am and you'll land around 8:20am.", säger hon och biter sig i läppen.

 

"And where are you going?", frågar jag henne.

 

"I'm going to my grandmother about 56 miles from here so I should be safe for a while."

 

"For a while?"

 

Hon harklar sig och nickar och svänger in på en parkering.

 

"Well... Bye.", suckar hon och drar in mig i en kram.

 

"Bye Perrie...", snyftar jag tyst.

 

"Hey don't cry, this isn't a goodbye.", säger hon och ler svagt med ledsna ögon.

 

Jag hoppar ut ur bilen och tar min väska och Perrie ger mig pengar för en flygbiljett tills hon kramar mig igen.

 

"Bye, I'll miss you.", säger jag och släpper taget om henne.

 

"Like I said...", säger hon tyst. "This isn't a goodbye."

 

Hon biter sig i läppen och ler svagt igen tills hon hoppar in i bilen och startar motorn och börjar åka ifrån parkeringen till flygplatsen. 

 

Jag kollar förvirrat efter hennes bil till den är utom synhåll, funderar varför hon var så ledsen över att det inte var ett hejdå som skulle vara för evigt ,att vi skulle träffas någon gång igen i framtiden. Men efter ett tags tänkade inser jag vad hon menade - killarna kommer hitta oss båda två och det är då vi träffas igen, dagen då helvetet kommer dra igång igen för de kommer inte låta oss vara på fri fot efter allt vi vet om de. Jag känner hur tårarna hotar med tanken av hur det kommer gå när Harry får tag i mig med sina klor. 

 

 

 

 

Men jag hänger inte med. Varför skulle Perrie bli gravid.. Brukade hon inte ha sex med Zayn????

 

De kan ha skyddat sex och när han planerade att ha sex med henne då (som Perrie skulle uppfattat som våldtäkt) så kunde han ju köra oskyddat, eller så kanske han bara aldrig kommit inuti henne när de kört oskyddat eftersom Zayn faktiskt bryr sig om henne innerst inne, han har bara varit runt gänget för mycket för att veta hur han ska ta hand om någon man älskar, men han vet ändå tillräckligt om att han inte skulle kunna ta hand om ett barn tillsammans med Perrie om han agerar som han gör och är med i ett gäng som redan är efterlyst och jagat, därför har han sunt förnuft nog att inte dra in en oskyldig bebis också.

 

 

"Where? You can't leave.", säger han och ställer sig upp.

 

"To the couch since Harry wont let me inside the room."

 

Han följer mig med blicken samtidigt som jag går in i vardagsrummet och kryper ner på soffan och drar en filt över mig. 

 

Snart kommer Zayn ut med Perrie och hon blir inkastad i bilen och kollar på mig.

 

"Gemma, listen to me - you have to get our of here.", säger hon när Zayn försvunnit.

 

"What..?", frågar jag förvirrat.

 

"You can't raise a baby here, you need to get to a safe place, where they wont find you."

 

"But you said that Harry has cha-..."

 

"I was wrong.", avbryter hon. "He is still dangerous and he is way to dangerous to have a child, I have a plan for us both, okey?"

 

Jag kollar på henne för att hon ska berätta planen.

 

"When we get to the new place you and I get up around midnight when the boys are sleeping and steal a car, you can use my phone to contact someone you trust and I steal some money from Zayn and we go to the airport and leave this damn country, okey?", säger hon allvarligt.

 

"What..? You want to leave Zayn..?", frågar jag och hon suckar.

 

"Listen, he is an amazing person deep inside but it's to deep for me, I can't deal with him anymore. Yesterday he was all like 'who could ever hurt that beautiful face?' but right before he abused me and tried to rape me, if you hadn't scream my name I could be pregnant now to!", utbrister hon och jag flämtar till.

 

Jag öppnar munnen för att svara när hon sätter ena pekfingret framför hennes läppar för att visa att jag ska va tyst och ger en lätt nick mot entren och jag vrider på huvudet för att se att Harry är på väg ut tillsammans med Louis. 

"We'll talk more later.", viskar hon och jag nickar sakta och osäkert.

 

 

"Okay, get off me.", säger jag och knuffar bort henne försiktigt. "Are you being serious right now?"

 

"Yes... I'm sorry for being so happy but..", suckar hon och avbryter meningen.

 

"Jesus fuck, what am I gonna do? What if it's Louis?!", utbrister jag i panik.

 

"Calm down Gemma, everything will be fine.", försöker hon att trösta mig.

 

"FINE?! I can't have a baby with anyone in that house or hotel room whatever the fuck that is!", skriker jag i panik och börjar gå fram och tillbaka i det lilla badrummet.

 

På marken ligger stickan, helt klarblå och jag andas hastigt.

 

"I'm screwed, I'm so screwed, Harry will kill me.", utbrister jag och lutar mig mot väggen.

 

"Fuck Perrie, I'm so screwed.", fortsätter jag snyftandes och hon drar in mig i en kram.

 

"No Gemma, you'll be alright, okey?", försöker hon och jag försöker att lugna ner mig själv.

 

"Of course, I'll be okey, I'll be okey.", upprepar jag om och om igen.

 

Perries mobil börjar ringa och hon drar osäkert ifrån kramen och drar upp mobilen och suckar snabbt efter.

 

"It's Zayn, I need to take this.", mumlar hon och trycker på den gröna knappen.

 

Jag studerar henne noga och vet att Zayn skäller ut henne från andra änden.

 

"Sure babe. Yeah I know. I'm sorry. No we aren't running away. Yes I promise. Of course we'll be back soon.", mumlar hon i telefonen samtidigt som hon kollar ner i kakelgolvet.

 

"We got to get home.", säger hon så fort hon lagt på och lämnar mig ensam på toaletten.

 

"Hey wait!", utbrister jag och joggar efter henne. 

 

"Of course I'm waiting, I'm not leaving a pregnant girl alone while the boy who made her pregnant is a gang leader ready to kill her.", mumlar hon och hoppar in i bilen.

 

Vi åker en bit under tystnad innan jag suckar och bryter den;

"What did he say to you, Pez?", viskar jag och hon ger mig en snabb blick innan hon låser blicken på vägen igen.

 

"He was just mad about us leaving, apprently Harry really gave it to him and everyone else except Niall of course.", snyftar hon tyst.

 

"Oh.."

 

"Yeah, and since Zayn is all bruised up now of course he'll take out his anger on me.", viskar hon tyst samtidigt som en tår rinner ner för hennes kind.

 

"He hurts you alot, doesn't he?", frågar jag tyst och hon nickar.

 

"Yes. But I know he loves me, and he give me more love than pain so I'm okey."

 

Jag nickar långsamt, jag kan inte ana hur svårt det måste vara för Perrie att den hon älskar regelbundet ger hennes perfekta ansikte blåmärken och småsår.

 

"I'm really okey, stop staring at me.", säger hon och ler svagt.

 

"Oh sorry, I'm just thinking about how he possible could want to ruin that perfect face of yours.", säger jag tyst och biter mig i läppen.

"Are you a lesbian now?", fnissar hon och jag himlar med ögonen.

 

"Really Perrie?", skrattar jag, "No, I just find you hot and not on a lesbian way, not that it is anything wrong with being a lesbian you know but I'm not.", försvarar jag mig själv.

 

"You really do a great job on convincing me.", skämtar Perrie och jag ger henne en retsam stöt med armbågen.

 

Hon fnissar ända tills hotellet dyker upp inom synhåll och hon slutar fnissa och le, hon vet vad som väntar innanför de tjocka väggarna.

 

"Well let's get it over with.", suckar hon och parkerar bilen och går snabbt ut.

 

Jag är snabbt bakom henne och tar tag i hennes hand och klämmer till försiktigt för att veta att hon har mitt stöd. Hon vrider på huvudet mot mig och ler försiktigt innan vi tar trapporna upp och knackar på dörren till hotellrummet.

"That was about time.", spottar Harry och puttar in oss i rummet.

 

"Oww you're hurting me.", piper jag när han tar tag i min handled i ett hårt grepp.

 

"Where were you?!", ryter han och pressar mig mot väggen och kollar mig rakt in i ögonen med ett par mörka, nästan svarta ögon.

 

"Out for lunch.", säger Perrie och Harry knuffar till henne.

 

"Did I fucking ask you? ZAYN TAKE CARE OF YOUR SLUT!", skriker Harry och Perrie flämtar till, precis som jag gör i samma sekund.

 

"Don't call her a slut.", mumlar Zayn samtidigt som han leder henne till deras rum.

 

"Where were you?", upprepar han med en aning lugnare ton.

 

"O-o-out for lunch, just like Perrie said.", stammar jag av rädsla.

"You better not be lying to me Gemma.", väser han och jag blundar hårt.

 

"I'm not!", skjuter jag tillbaka och slår upp ögonen igen.

 

"Good, cuz I love you.", påstår han och släpper sitt hårda grepp.

 

"W-what..?", stammar jag av förvånan över att han för det första hade lugnat ner sig så mycket så fort och för det andra att han faktiskt använde sig av de där 3 orden igen.

 

"I love you, why is that so weird to hear?", frågar han förvånat.

 

"Because you just don't kidnap people and tell them you love them!", skriker jag och hans ögon blir mörkare igen.

 

"But I do love you so get that in your fucking head!", ryter han.

 

"Wow, very convincing.", mumlar jag och himlar med ögonen.

 

"Fuck I'll beat the shit out of you!", skriker han och jag spärrar upp ögonen.

 

"Don't.", ber jag och går ner på mina knän och kramar om min mage.

 

"Excuse me?", frågar han och kollar förvånat ner på mig.

 

"I said don't.", viskar jag och han höjer på en näve.

 

"PERRIE!", tjuter jag så högt jag kan.

Han kollar ännu mer förvirrat på mig och sänker näven men när han insett att jag kallat på Perrie för att få hjälp med mina egna problem, vilket var emot deras korkade regler, så åker näven upp o luften igen.

 

"STOP!", ryter Perrie och ställer sig emellan mig och Harry som en sköld att skydda mig.

 

"Sorry Harry, I tried to stop her but she just wouldn't stay.", säger Zayn andfått efter att ha ruset igenom alla rum efter Perrie.

 

"Why is her face so healed?", frågar Harry, den frågan gjorde mig illamående, att han ville att Perries ansikte skulle vara sönderslaget.

 

"Because I tried to calm her down instead of beating her, how the hell could anyone possible want to ruin that beautiful face of hers?", säger han och ler när hans ögon möter Perries.

 

"I dunno, I would do it.", svarar Harry med en axelryckning.

 

"Well you're disgusting!", väser jag och Harry möter min blick och glor ilsket på mig.

 

"Bitch."

 

"Manwhore."

 

"Tramp."

 

"Kidnapper."

 

"Skank."

 

"Drug dealer."

 

"Whore."

 

"Murderer."

 

Efter det ordet stelnar alla i rummet till, mest Harry.

 

"What did you say?", väser han.

 

"I said that you're a murderer, it's funny cuz all the things we called each other is barley true, I mean I'm not a whore since I've just been sleeping with you and been raped by Louis but I mean you on the other hand, you're a killer Harry.", säger jag överlägset och han spänner sina nävar.

 

"Stop it Gemma.", försöker Zayn.

 

"You're nothing better than a killer, I mean shall we mention Eleanor, Felicia and Danielle, and not the mention - Julia."

 

Hans blick blir svart igen när jag nämnde Julias namn, det måste vara något riktigt illa som hände den dagen eller natten eftersom han blir helt utom kontroll när man nämner hennes namn, jag vet inte vad som tagit till mig men just nu så vågar jag säga exakt allt jag vill mot honom.

 

"Gemma, I give you the advice to shut the fuck up before I hurt you.", varnar Harry och försöker hålla tillbaka vreden som bubblar inom honom.

 

"Why? Like you haven't been abusing me before? Go ahead Harry, hit me, hurt me, kill me.", pressar jag och hans näve flyger upp i luften.

 

Jag skriker till i rädsla av att bli träffad men strax efter så har den flygit förbi mig och träffat väggen bakom mig istället och jag andas ut lättat.

 

"You missed me.", retas jag, även om jag vet hur dumt det är.

 

"I didn't fucking miss you I didn't aim at you!", ryter han och jag hoppar bakåt. "I don't want to hurt you, I want to hug you and kiss you and tell you how much I love you but you wont fucking let me!", ryter han och sänker näven från väggen.

 

Jag tappar andningen en aning vid hans ord, vad han seriös eller var det här någon lek för honom?

 

"W-what?", stammar jag återigen.

 

"I told you I love you, I don't want to hurt you but when you do like that you make me feel like I have to and I have hard to controll my anger!"

 

"Tell me about it."

 

"THAT IS EXACTLY WHAT I MEAN! YOU KEEP COMING WITH YOUR BITCHY COMMENTS ALL THE TIME!"

 

"Harry I'm sor-..."

 

"No you're not fucking sorry because then you wouldn't keep going on about it!", skriker han och snart är alla i gänget inne i vardagsrummet och kollar på oss.

 

"Harry stop.."

 

"With what?! I controlled myself good enough to not hurt the only thing or person, whatever you call it, I care about, isn't that a step in the right direction?!"

 

"It is but..."

"But what?! I'm really trying and still you just keep fucking crying and yelling and bitch about it, I'm so fucking done with this!", skriker han och rusar in i vårat rum och lämar mig med alla andras blickar riktade mot mig i väntan på en reaktion till Harrys tal.

 

"Wow... That was... Yeah...", säger Niall chockat och jag kollar ner i golvet.

 

"Did he just..?", försöker Zayn men kommer inte på något avslut på sin fråga.

 

"That was new.", harklar Perrie och de andra mumlar 'yeah' och nickar.

 

 "We'll just leave you alone...", säger Liam och de andra nickar igen och lämnar mig ensam.

 

Jag står med halft öppen mun, i chock efter vad Harry just sagt, eller ja - skrikit, till mitt ansikte, kunde det vara möjligt att den stora L.A gängledaren, kallblodig och tvekar inte en sekund på att göra slut på ett liv faktiskt hade känslor, och var det möjligt att de känslorna var riktade mot... mig..? En gnutta hopp lös upp inuti mig och jag styrde mina steg mot rummet han gått in i för att knacka på och berätta om att jag var gravid för om han nu hade känslor för mig, vilket jag egentligen inte tror - men OM han nu hade det, skulle vi kunna hitta en balans där hatet inte kom i vägen för att uppfostra ett barn..? Eller skulle han göra slut på mig om han fick reda på att jag var med barn..? Tanken över att han skulle slå mig upprepligt i magen för att få barnet att dö fick mig att ta ett steg tillbaka och ändra mig, jag kunde inte berätta för honom, jag kunde inte riskera ett liv, kanske till och med två om man räknar med mitt egna(?) bara för att han skulle få veta vad han, eller Louis, hade gjort mot mig. Jag snyftar till och känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder, en efter en i en snabb takt. Jag sjunker ner på golvet och kramar om mina knän - varför hände det här just mig?

 

 

 

 

Kommer handla om en tjej (som heter Gemma igen eftersom jag känner mig mest bekväm med att skriva 2 på samma gång om personen heter samma så jag inte blander ihop det, hehe). Men i alla fall, kommer handla om 18-åriga Gemma som går på college i San Francisco och första året är snart över och hon och hennes kompisar ska åka till Hollywood, dock har Gemma inte råd och tar därför ett sommarjobb för att få råd och möta upp hennes kompisar där senare på sommaren, och när hon får jobb i en kiosk nära stranden så känner hon sig lugn tills hon inser att hennes kollega är ingen mindre än Harry Styles, skolans "badboy". 

 

"But you used a condom, right?", frågar Perrie allvarligt när jag var klar.

 

"Uhm.. No..?", svarar jag tyst.

 

"Oh my god Gemma, you can't just sleep with people and not tell them to use a condom!", utbrister hon och kastar upp armarna i luften.

 

"Jesus what a help you are Perrie, yeah cuz I wanted to sleep with them, thanks for making that clear.", mumlar jag och hon tar ena handen framför munnen.

 

"Right, I'm sorry, I really am, I'm just chocked that... Louis would to that..", suckar hon och lutar sig tillbaka i soffan.

 

"Are you really tho?"

 

"Yeah..", mumlar hon så tyst att inte ens jag tror på det.

 

"Bullshit Perrie, you know he could do that, he is a terrible person and I hate him with every bone in my body.", spottar jag och hon suckar.

 

"Gemma listen to me, have you felt weird the past days?", frågar hon och jag höjer på ögonbrynen.

"No I'm not pregnant if that's what you think.", väser jag och hon biter tag i underläppen.

 

"Maybe we should check, just to be sure, you know?", viskar hon och jag skakar på huvudet.

 

"No way, it's a waste of money because I know I'm not pregnant.", protesterar jag.

 

"That's it we're going.", flinar hon och tar tag i min handled och drar mig upp ur soffan.

 

"Hey, we're not allowed to leave.", säger jag oroligt och kollar runt i rummet.

 

"What they don't know wont hurt them, babe.", fnissar hon och smyger ut i hallen och drar på sig skorna.

 

"Perrie I don't know if we rea-..."

 

"Stop being such a coward, we need to get a test for you, whether you like it or not.", avbryter hon mig och räcker ut mina skor åt mig.

 

Jag nickar motvilligt och drar långsamt på mig skorna så tyst jag kan. När jag ger Perrie en svag nick att jag var redo att gå så öppnar hon dörren sakta, när ett lågt knak lämnar dörren kollar hon runt om i panik men andas ut lättat när ingen dyker upp vilket betyder att de inte hört oss.

 

"Okey, let's go.", viskar hon och jag nickar igen och följer efter henne ut genom dörren.

 

Perrie stänger försiktigt dörren när vi hör röster närma sig.

 

"Fuck, it's Niall and Harry.", väser Perrie och kollar sig runt omkring i panik.

 

Fotstegen i trapporna kom allt närmre och Perrie tog tag i min arm och kastade mig bakom en gigantiskt krukväxt och tog snabbt plats bredvid mig. Hon förde ena pekfingret framför sina läppar för att signalera att jag skulle va tyst, vilket jag redan förstod men jag bara nickade och lät henne bestämma. 

"Fuck that girl drives me crazy.", väser Harry och Niall skrockar.

 

"Well she is more trusteble than Lou, and you know that.", skyddar Niall mig, vilket fick mig att le svagt.

 

"What makes you say that? Louis wouldn't steal my girl.", protesterar Harry.

 

"So you think that she just made up the whole thing about getting raped?", Niall låter inte övertygad.

 

"Yes.. No.. Kind of, I mean Louis wouldn't do that to me, he is my best mate and has been since... Well since I can remember, he wouldn't risk a girl coming between us.", forsätter Harry och jag biter tag i läppen.

 

"Well remember what you did to Julia, just saying.", muttrar Niall och en hård smäll kommer snabbt efter och mina andetag blir allt snabbare.

 

"What was that?", mimar jag till Perrie och hon rycker på axlarna.

 

Jag kikar upp försiktigt för att se Harrys näve i väggen och hans ansikte rött av ilska och jag duckar snabbt igen när han börjar vända sig mot oss.

"FUCK!", skriker han och slår i väggen igen. "WHY CAN'T YOU GUYS JUST SHUT THE FUCK UP ABOUT THAT STUPID GIRL ALREADY?!"

 

"Wow, calm down mate...", försöker Niall vilket resulterar att han flyger till marken efter att Harrys händer träffat han på bröstkorgen och hårt puttat bak honom.

 

"I WON'T CALM DOWN YOU GUYS ARE JUST GOING ON ABOUT THAT GIRL ALL THE TIME, SHE'S DEAD SO GET THE FUCK OVER IT!", ryter han innan han knuffar upp dörren.

 

"I couldn't care less about Julia but I mean maybe Louis used Gemma as a... You know.. Revenge?", viskar Niall och är snabbt uppe på fötterna igen.

"Hmm.", mumlar Harry innan de smäller igen dörren efter sig och jag kan inte höra hans svar på Nialls (korrekta) påstående.

 

"Well that was... Intensive and unexpected.", harklar Perrie sig och reser sig upp.

 

"Yup..", viskar jag i chock efter Harrys utbrott, återigen hade jag blivit rädd på Harry, styrkan i hans röst och märket i väggen efter hans slag får mig att rysa av obehag och rädsla, vad gör jag om han använder sån styrka mot mig? Visst hade han misshandlat mig ett X antal gånger men aldrig så våldsamt och hårt.

 

"Well we better get the fuck out of here because soon he'll find out we're gone.", säger Perrie hastigt och drar mig mot trappen.

 

"Wont he be after us in like a minute?", frågar jag oroligt och hon skakar på huvudet.

 

"No, he'll be dealing with Zayn, Louis and Liam first for letting us out.", förklarar Perrie och slår upp dörrarna som leder ut till friheten.

 

Hon drar fram ett par nycklar ur handväskan och låser upp en bil och hoppar in i förarsätet och jag joggar runt och hoppar in i passagerarsätet.

 

"Okey we need to hurry or else it will just get worse, okey?", säger hon allvarligt och kollar in i mina ögon.

 

När jag nickat så startar hon bilen och backar ut på vägen och sätter av mot det närmsta apoteket. 

 

"Are you worried?", frågar hon efter några minuters tystnad.

 

"No, even if I am pregnant Harry will probably force me to do an abort och just kill it himself.", mumlar jag och ryser av tanken.

 

"No, I'm not sure he would.", säger hon utan att släppa blicken från vägen.

"What do you mean? Do you really think he would help me raise a baby and be a good father? Not being violent at all?", frågar jag och kan inte hjälpa att skratta åt tanken.

"Before you, no, then he probably would have just killed the girl but now since you came I really think he would concider being a father."

 

"And what makes you say that?"

 

"Because you've changed him Gemma, maybe you don't notice but we people who has been around Harry for the past months or years we've seen it."

 

"No way."

 

"Yes way Gemma, you've changed him, believe it or not."

 

Resten av bilresan sker under tystnad, ingen hade orken eller lusten att prata om Harry längre, speciellt inte jag. Hon säger att jag förändrat honom men på vilket sätt? Jag har inte gjort något utom att kaxa emot och fått slag tillbaka, om jag har förändrat honom undrar jag hur våldsam han måste varit innan jag träffade honom.

 

"We're here.", säger Perrie och jag kommer ut ur mina tankar om Harry.

 

"Oh.", mumlar jag och hoppar ut.

"What were you thinking of?", frågar hon när hon går bredvid mig.

 

"Nothing.", försöker jag men Perrie faller såklart inte för lögnen.

 

"Don't even try with me, was it about Harry?", frågar hon och jag höjer på ögonbrynen, "It was! Oh my god, was it about how huge his di-.."

 

"Okey I think that's enough with the Harry talk.", skrattar jag och kastar min hand över hennes mun så hon inte hinner avsluta meningen.

 

Perrie brister ut i gapskratt och folk kollar med konstiga blickar mot oss men vi kunde inte bry oss ett dugg, det här va första gången på länge då jag riktigt skrattade, jag skrattade ett äkta skratt och kände mig en aning lycklig.

 

"Wow now I know what's up in your mind. And up in Harrys pant.", fnissar hon när hon lugnat ner sig och jag stöter till henne med armbågen.

"I did NOT think of Harrys... You know.", mumlar jag och rodnar.

 

"His 'you know'?", fnissar hon, "Are you a bit shy when it comes to sex, Gemma?"

 

"No! I just don't use words like that in... Public.", försvarar jag mig och hon öppnar munnen, "And that's enought of that dirty talking!"; lägger jag till fort och hon stänger munnen och flinar roat.

 

"It wasn't dirty since you didn't use the words but as you wish ma lady.", flinar hon och drar in mig i ett apotek.

 

Hon kollar bland de flera hyllorna innan hon hittar vad vi letat efter och går och betalar eftersom Harry inte låter mig ha pengar eller en mobil, jag undrar hur arg han är just nu över att vi inte är i rummet.

 

"Here, you just go to a bathroom and pee and then put in a stick and then if it turns blue we're having a baby Harry!", ler hon och trycker påsen med testet mot mig.

"Or a baby Louis.", lägger jag till tyst och hennes leende försvinner.

 

"Well yeah... That's possible too but let's just try to be positive about it and say it's yours and Harrys.", försöker hon.

 

"Hey if we're gonna be positive about this it better be a negative test.", muttrar jag och ger mig av mot ett badrum.

 

"Good luck!", piper hon och jag vet  att hon faktiskt vill att jag ska vara gravid så hon kommer få något att göra efter jag lidit i 9 månader och en bebis skulle ploppa ut.

 

"Yeah yeah, now shut it so I can pee.", flinar jag igenom dörren och hon skrattar försiktigt.

"Oh right, sorry, I'll be quiet!", säger hon fort och jag öppnar paketet.

 

5 minuter senare var allt klart och jag öppnar dörren så att Perrie kan komma in och hon biter på naglarna av nervositet.

 

"Why are you nervous, it's my test.", mumlar jag och stirrar på koppen som gömmer den färgade stickan.

 

"I just want a baby in the house so bad."; utbrister hon och jag suckar. "I mean I really hope it will be negative so you wont go through any pain.", rättar hon sig själv snabbt och jag skakar på huvudet.

 

"Do it for me?", ber jag tyst och vi möter varandras blickar och hon nickar.

 

Hon går fram och tar upp stickan och ett leende dyker upp på hennes läppar.

 

"Well..?", frågar jag med en obekväm känsla i magen.

"You're having a baby Gemma!", jublar hon och kastar sina armar runt mig.

 

 

 

 

 

 

"Baby?", mumlar Harry och jag slår upp ögonen.

 

"Hm?", mumlar jag tyst till svars.

 

"I-I'm sorry I killed them.", viskar han och jag kollar på honom.

 

"What..?", mumlar jag, för trött att tänka igenom hans ord.

"I'm sorry I killed them... I was just... Jealous I guess..."

 

"Of what..?"

 

"Their relationships with their boys, they loved them and you're just so... cold towards me.."

 

Han biter tag i sin läpp och låter inte hans ögon släppa mina.

 

"Of course I'm cold towards you... I'm not used to this Harry, you need to give me time.", viskar jag och hans ögon lyser upp med hopp.

 

"So you'll give me another chance?", frågar han hoppfullt.

 

"Harry..", varnar jag och hans ansikte faller.

 

"Please, please, please, I'll do anything.", ber han och går ner på sina knän.

 

"Woah woah.", skrattar jag åt hans gest.

 

"Don't call me a pussy because I never beg but I need you like I need air, pleeeease.", vädjar han och jag blir chockad över att han är seriös.

 

"Sure, whatever.", skrattar jag och han kastar sig över mig.

 

"Thank you.", mumlar han och pressar sina läppar mot mina.

 

"Can I leave the hotel now?", frågar jag och han skrattar men slutar när han märker att jag är seriöst.

 

"No way.", protesterar han och korsar sina armar.

 

"Yes way.", mumlar jag och drar på mig mina kläder snabbt.

 

"No you're not leaving.", varnar han och jag himlar med ögonen.

 

"You were begging me to stay with you a minute ago and now when I tell you I will and just want some fresh air you're acting like a dick again.", himlar jag med ögonen och går mot dörren.

 

"Stop.", varnar han och tar tag i min handled.

 

"Let go of me, pussy.", retas jag och hans ögon blir mörkare.

 

"Don't make things worse baby.", fortsätter han varna och jag himlar med ögonen.

 

"Leave me alone.", väser jag och rycker ut min arm från hans grepp och lämnar rummet.

 

"Gemma get back here!", ropar han bakom mig.

 

Jag ignorerar honom och fortsätter mott dörren när Louis får syn på mig och börjar resa sig upp.

 

"Don't even bother, I'm not running away.", ryter jag och lämnar rummet.

 

Jag ser i ögonvrånen att Louis står chockat och kollar efter mig när Harry kommer joggandes ner för trappan.

 

"Baby!", ropar han och skyndar sig ikapp mig.

 

"What?", muttrar jag.

 

"Get back inside, it's dangerous out there.", förklarar han och drar mig tillbaka.

 

"She really hate it here, doesn't she?", retas Louis när Harry knuffar in mig i rummet igen.

"Of course I do, I need to be this assholes girlfriend and you fucking raped me, remember?!", skriker jag och tar genast tillbaka orden jag yttrat.

 

"He did what?", väser Harry och knyter sina nävar och vänder blicken mot Louis, "You. Did. What?"

 

"You really believe I would rape that piece of trash you're stupid.", muttrar han och kollar på mig.

 

"Don't say that about her.", varnar han och tar ett steg mot Louis.

 

"Harry for fuck sakes, I've been you're best friend for years, we've hanged out together since kindergarden and you belive a stupid whore instead of me, are you that insane?", ryter han och Harry stelnar till, "Isn't it obvious she wants to tear our friendship apart so she can run away while you focus on killing me?"

 

"You're right, sorry mate.", väser han och vänder sig mot mig. "Fucking whore."

 

"Wow really, why would I lie about raping?! YOU'RE INSANE!", skriker jag och tårarna börjar flöda.

 

Hans blick är ilsken och riktad mot mig så istället för att försöka övertyga honom så rusar jag upp till Perrie och smäller igen dörren.

 

"Jesus Gem, what's the matter?", frågar hon chockat. 

 

"I-I can't tell you.", viskar jag och snart smälls dörren upp.

 

"Why did you lie about Louis raping you?!", ryter han och Louis dyker upp bakom honom med ett flin, antagligen road över scenen jag orsakat.

 

"Hey, don't you dare think that Gemma made that up, obvious Louis try to put the blame on her.", ryter Perrie som antagligen fått syn på Louis ansiktsuttryck.

 

"Louis would never do that to me! He would never sleep with MY girlfriend.", skriker han.

 

"Well who do you believe? Louis or Gemma? You killed Julia, remember? Maybe he wanted revenge?", påstår Perrie och jag vet att hon talar sanningen.

 

"I-I..", stammar Harry och Louis flir försvinner sakta.

 

"C'mon mate, you should know she is the liar, that trashy skank.", väser han.

 

"Shup up Lou, she is a sweetheart." försvarar Perrie mig och kollar på Harry, "Well, Harry?"

"I don't fucking know what to believe.", ryter han och lämar oss.

 

Snart hör vi ytterdörren smällas igen och vi alla suckar. Louis ger mig en obevkäm blick innan han lämnar rummet fort.

 

"Wanna talk about what just happened, love?", frågar hon och jag nickar och börjar berätta allt som hände.

 

 

Jag vaknar nästa dag men en otrolig smärta i magen och underlivet. Jag stönar av smärta när jag sätter mig upp och kramar om min ömma mage. Jag vrider på huvudet för att se den tomma platsen bredvid mig, jag är inte ens förvånad, Harry lämnar mig alltid ensam, troligen är Perrie i köket eller vardagsrummet. Jag hasar mig upp ur sängen med långsamma rörelser och drar på mig ett par jeans och en T-shirt före jag beger mig ner till köket.

 

"Morning love.", säger Liam och sätter en tallrik med våfflor framför mig när jag satt mig vid köksbordet.

 

"Morning Liam.", mumlar jag och skjuter iväg tallriken, jag har ingen aptit kvar.

 

"It's only me and you here, Perrie found out where Amy and the police are hiding while they're chasing us so the others, inclusive her, went to look at it.", säger han och slår sig ner framför mig.

"Oh.", är allt jag kan säga. 

 

"And you're not allowed to leave the hotel room without premisson, okey?", frågar han och ger mig en blick som verkar betyda "förlåt, Harrys order".

 

"Oh, alright, I saw it coming so I'm not surprised.", mumlar jag och klistrar på ett leende.

 

"Do you miss Danielle?", frågar jag utan att tänka mig för och han kollar chockat på mig.

 

"Sorry.", piper jag och är beredd på en fet örfil.

 

"N-No it's okey..", harklar han sig och möter min blick. "Yes Gemma, I do miss her, alot."

 

"Did you know..?", viskar jag och han nickar.

 

"I was there Gemma, I saw her fall to the ground all covered in blood after Harry pulled the trigger.", viskar han och hans röst skakar en aning.

 

"Harry killed her..?", viskar jag och han nickar.

 

"Yeah, he said it was for the best, I tried to convince him it probably was a mistake but he didn't want to take the risk so I just... Let her go.", snyftar han tyst, jag hade inte ens märkt att hans tårar börjat rinna.

 

"Liam, why do you hang out with these guys..? Same with Niall, you're not like them...", frågar jag blygt.

"I don't know, me, Niall and Zayn just hanged out together in school and one day we were stupid enough to steal the keys to the school and have a party there, of course the principal found out and we got kicked out.", börjar han och jag nickar att han ska fortsätta.

 

"Then we met Louis and Harry, they saw us at the party and thought we were pretty cool and asked if we wanted to hang out with them and then everything just went crazy and here I am.", mumlar han och pillar med en pappersbit som han hittat på bordet.

 

"So... They went to your school?", frågar jag en aning nyfiket och Liam skrattar.

 

"Do you really think those idiots went to school?", skrattar han och det gör att ett litet leende dyker upp på mina läppar. "No, they were kicked out from second grade and been hanging around making people miserble ever since."

 

"And you still chose to hang out with them?"

 

"It wasn't much of a choice, we didn't really know it was them before they told us about their childhood and we realized it was the people our parents had warned us about and then it was to late, but they're alright when you get used to having them around.", ler han och reser sig upp.

 

"Can I ask you one more thing Liam?", frågar jag när han är på väg ut ur rummet och han vänder sig om i dörren och kollar på mig.

 

"Sure, what's up?", frågar han och lutar sig mot dörrkarmen.

 

"Why are you so nice to me? Why didn't you slap me when I brought up Dani-... You know... Her.", mumlar jag blygt och han ler snett. 

 

"Because I'm not like them, simple as that.", ler han och lämnar mig ensam i köket.

 

Jag överväger att äta upp våfflorna men beslutar mig för att avstå, min aptit har stigit en aning men känner ändå ingen hunger. Jag suckar och reser mig upp precis när dörren slås upp och alla andra stiger in.

 

"Baby!", jublar Harry när han får syn på mig och drar mig direkt in i en kram som jag besvarar.

 

"I missed you, hun.", ler han och ger mig en lätt puss på mina läppar.

 

"Uhm.. I missed you to?", försöker jag påstå men det kommer mer ut som en fråga.

"Anything wrong?", frågar han och jag biter mig i läppen.

"N-no.", mumlar jag och drar ner blicken i golvet.

 

"Baby tell me..", viskar han och pussar mig på tinningen.

"You killed them, didn't you?", viskar jag och han kollar förvirrat på mig.

 

"What? Killed who?", viskar han irriterat - han vet vilka vi pratar om.

"Danielle, Eleanor and Felicia, you were the one pulling the trigger, wasn't it?", ryter jag högre än jag tänkt.

Blickarna hamnar på oss och jag känner hur en röd färg börjar måla mina kinder.

 

"Who told you this?", väser han mellan tänderna samtidigt som han knyter nävarna.

 

"Why does that matter?", utbrister jag och tar upp mina händer i luften. "You just killed their girlfriends, don't you understand how terrible that is?!"

 

"Gemma I-...", börjar han men jag är snabb på att avbryta.

 

"No don't come with any lame excuse like 'I couldn't take the risk' cuz that's just so patheic it makes me laugh, look at them, they're sad Harry and you made them sad."

"I'm not sad, she was quite annoying anyway.", säger Louis helt slumpmässigt och jag vrider blicken mot han.

"Well of course you don't care cuz you fucking ra-...", jag harklar mig när orden höll på att lämna mina läppar och hans ögon spänns, "I mean like you and Harry are heartless, Zayn atleast care for Perrie and Liam and Niall are fucking depressed that Danielle and Felicia are dead but you two are just.. Just... I can't even find words to explain what you are!"

 

"Calm the fuck down girl.", muttrar Louis och slår sig ner på soffan.

 

"Jesus how can you guys even sleep at night?"

"Liam told you?", mumlar Harry och ger Liam en förbannad blick.

"That's not the fucking point here! Open your eyes!", väser jag och han möter min blick. "And for you, your chance it's over before even begun!", skriker jag och går upp och smäller igen dörren.

 

 

Jag låter min blick följa Gemma när hon springer upp för trappan. Ouch. Det gjorde ont när hon sa att jag var hjärtlös när mitt hjärta rent av slog för henne, min kärlek brann för flickan jag... Jag... Jag kidnappat. Det gör ont att erkänna att hon är här mot sin vilja, men hon var så vacker och hennes glödande självförtroende och hur hon troligen var den ända som vågade säga emot mig fick en gnista att tändas inuti mig, en gnista som lös för henne.

 

"Liam.", väser jag och biter tag i min läpp.

"Yes..?", säger han försiktigt och jag vrider huvudet mot honom.

"What did you tell her?", ryter jag.

 

"Harry don't-.."

 

"What. Did. You. Tell. Her?.", upprepar jag samtidigt som jag avbryter honom.

"Why does it matter? She would found out sooner or later anyway so just drop it.", muttrar han.

 

"Just drop it?", varnar jag och tar ett steg närmare.

 

"I didn't mean it like that.", suckar han och himlar med ögonen.

 

"You just made the girl of my dream break up with me, after just one fucking day.", utbrister jag.

 

"Nope Harry, you made her break up with you.", säger han lugnt och går till sitt egna rum på övervåningen och lämnar mig med en öppen mun.