Jag vaknar upp nästa morgon , helt utmattad. Jag förstod inte riktigt hur jag kunde sovit så gott, hur jag kunnat somna över huvudtaget faktiskt. Mitt huvud hade känslan att det skulle explodera när som helst, det dunkade och om jag gjorde en rörelse så började hela rummet snurra - detta är ju då anledning till att jag inte dricker. 

 

"Babe, you awake?", mumlar en röst bakom mig och jag stelnar till.

 

"Yeah.", muttrar jag och gnuggar mina ögon.

 

"Are you feeling okay?"

 

Jag hör honom göra några rörelser bakom mig innan han omfamnar mig och drar mig tätt intill honom, så tätt att jag känner hans varma andedräckt emot mitt högra öra.

 

"No, I feel like someone is hitting me in the head with a pan or something.", suckar jag och gnuggar lätt på mina tinningar samtidigt som Harry skrockar till svars.

 

"I'll get some painkillers.", mumlar han mot min nacke och jag vet att han har ett svagt leende på sina läppar.

Sekunden efter så är Harry uppe från sängen i sina kalsonger och drar på sig ett par mjuksbyxor som han låter hänga lågt ner på midjan så hans V-linje syns. Jag biter mig i läppen för att inte bryta ut i ett stort flin eftersom jag inte vill erkänna hur attraktiv han faktiskt är. Han fångar min blick och blinkar lekfullt med sitt vänstra öga innan han försvinner från rummet och lämnar mig ensam. Jag stönar av smärta från huvudvärken när jag lägger mig ner igen i samma position som innan. 

"Darn it.", muttrar jag för mig själv. "How much did I drink last night?"

 

"1 glass.", hörs en röst och mina ögon letar desperat efter röstens ägare och landar snart på Perrie som dykt upp i dörröppningen. 

 

"Wow my body really is weak to that shit then.", mumlar jag och låter min blick fastna på taklampan.

 

"No, they're weak against those drugs Louis and Harry used on you."

"They drugged me?!", utbrister jag och sätter mig upp spikrakt vilket jag ångrar sekunden efter så huvudet börjar dunka värre och värre.

 

"Yeah, Ariah helped them." 

Jag öppnar munnen för att få ut mer information om gårdagens händelser när Louis röst börjar eka.

"PERRIE COME HERE", ropar han och hon muttrar något surt för sig själv innan hon försvinner.

 

 

Jag vaknar upp i soffan morgonen därpå med armen runt Ariah.

"Morning babe.", viskar jag i hennes öra och hör hur hon fnittrar till. 

"Did you sleep well?", viskar hon och vänder sig om så vi kollar varanda i ögonen.

 

"Yeah, did you?", säger hon till svars med en liten gäsp.

 

"Yeah, I'm so happy I got those needles on her time, imagine if she actually got a baby.", mumlar jag med stängda ögonlock.

 

"Mhm, you're crazy tho Louis, she'll get pissed at us.", fnissar hon tyst och jag flinar svagt.

 

"Nope, she'll be pissed Harry, thinking his abusing lead to miscarriages."

 

"And want if he doesn't? What if he don't even touch her, then what will explain miscarriages?"

 

"Calm down babe, he will hurt her, we'll make him do it."

 

"He's soften, and you know that."

"ARIAH SHUT UP ALREADY!", ryter jag och hon rycker till.

 

Jag ska just be om ursäkt när Gemma's röst utbrister "They drugged me?!" och jag biter ihop - Perrie, den jäkla slampan som på något sätt börjat gilla Gemma. Är det för Gemma kommer in i huset med onödigt drama och en förjävlig attityd som gör att man vill slå sönder allt ögonen får syn på. Är det för att hon faktsikt bryr sig om Perrie som gör att Perrie känner sig behövd och älskad? Det är hon i alla fall inte, Perrie må vara vacker och otroligt sexig när hon väl försöker men älskad är hon inte.

 

"Fucking Perrie will ruin everything.", stönar jag av frustration och hasar mig upp ur soffan.

"What are you going to do?", frågar Ariah från soffan och höjer på ögonbrynen.

 

"Stop her of course?", säger jag som om det vore den mest uppenbara saken någonsin.

 

"Don't hurt Perrie, do whatever to Gemma but not Perrie, she has gone through enough." säger hon och jag biter ihop igen för att inte skrika på henne.

 

"Fine.", mumlar jag och riktar blicken mot riktiningen jag hörde Perrie's röst komma ifrån "PERRIE COME HERE!"