"What?", mumlar jag när jag står framför Louis i vardagsrummet.

 

"What the hell do you think you're doing?", väser Louis tyst med en varnande blick.

"Nothing? I was just talking to Gemma?"

 

Han skakar på huvudet och ger ett svagt, obehagligt flin.

"Well I think you should stop with that, darling.", skrockar han och jag höjer på ögonbrynen.

"And if I don't?", utmanar jag och hans flin försvinner.

"Then I'll just have to get rid of you."

 

"Honey, I don't think Zayn would approve that."

 

"Perrie, didn't you listen to me yesterday? You're a fucking sextoy just like every other girl in this place."

 

"Louis...", viskar Ariah försiktigt bakom Louis.

 

"Shut up Ariah, don't get involved.", ryter Louis snabbt till svars och hon suckar innan hon sätter sig ner på soffan och med orolig nyfikenhet fortsätter lyssna på min och Louis konversation om Gemma.

 

"I actually don't believe that Louis.", protesterar jag och korsar mina armar.

"And why's that?"

 

"Because he has told me a billion times he loves me, and I actually believe that."

 

"Well that's stupid, I told Julia I loved her and.. And..", börjar Louis innan hans blick riktas ner till golvet.

 

"And..?", pressar jag och kollar förvånat på Louis som faktiskt ser.. Sårad ut?

 

"Stop Perrie.", säger han och tar ett djupt andetag.

 

"Oh my god.", utbrister jag och placerar mina händer över min mun i förvånad. 

 

"What?", väser han och hans blick lyfts från golvet och fastnar på mig.

"You actually did love her!"

 

Att Louis faktiskt haft känslor för en tjej är konstigt, det är så humant... Det är inte Louis. Louis är den typen av kille som skiter i allt och alla och rent av inte har några känslor.

"Jesus christ Louis! You loved her! And that's why you hate Gemma so much because you hate to see Harry happy since it was his fault Julia died! It was Harry that stole her from you and then killed her because he saw her as a threth!", utbrister jag och Louis ögon börjar fyllas med tårar.

 

"Stop it Perrie, you don't know a shit! You're just a stupid w-w-whore!", skriker han med en skakig röst.

 

 

"Oh my god, this is crazy! That's why you raped Gemma, because you wanted Harry to figure it out and feel the pain you felt!", fortsätter Perrie.

Det gör ont att höra Julia's namn, och ännu ondare att Perrie berättar allt jag känner mot henne och Harry. Julia var den första tjejen jag älskade. Jag kidnappade henne en natt bara för att få ett ligg för att sedan kasta ut henne hjälplös på gatan helt förtvivlad över vad som hade hänt - sånt som jag brukar göra. Men Julia var annorlunda, hon tog mina slag på henne som ett skämt, sa att jag var svag och vek. Hon lät sig inte bli rörd på något av hennes "privata" partier och om jag försökte var det jag som fick smällarna och hur konstigt det än låter - jag gillade det. Jag älskade att hon inte gav upp av att komma ifrån mig, hon grät aldrig, hon bröt aldrig ihop så hon fick mig att tänka om och jag började behandla henne med respekt. 

 

När Harry och killarna ville ut och hitta nya tjejer så ville jag inte, jag ville ha kvar Julia. Han sa att jag borde kasta ut henne på gatan där hon hörde hemma men jag ville inte, jag ville ha kvar henne hos mig och såklart blev Harry förbannad. Han förförde henne till sig och sköt henne sedan mitt ute på gatan medan jag sov, när jag vaknade dagen efter och frågade vart Julia tagit vägen så hade Harry ryckt på axlarna och muttrat "I took care of her."

 

"Perrie don't  bring her up, not in front of me...", viskar jag, skamsen över att hon ser mig i det här tillståndet.

 

"I'm sorry but I always thought you had no feelings and that you loved Julia is quite... Weird to realize you know?", suckar hon och jag torkar snabbt bort mina tårar.

 

"What's tha matter with him?", hörs en röst och Harry stiger in i rummet.

"N-noting Haz.", muttrar jag och biter tag i insidan på min högra kind.

 

"You seem quite sad?", påstår han med höjda ögonbryn, no shit sherlock. 

 

"Harry it's fine, don't worry."

 

"He was just quite sad about Julia, that's all.", hör jag Perrie's röst säga och jag skjuter en ilsken blick mot henne.

 

"I thought you were over that slut?", skrockar Harry och sätter sig ner.

"Well you think a lot of shit.", muttrar jag.

 

"Perrie, Ariah - leave.", beordrar Harry och flickorna försvinner från rummet.

 

Harry pekar på soffan framför honom och jag sätter mig lydigt, men en aning motvilligt, ner och stirrar på honom.

 

"You need to get her out of your system man, she's dead, get over it.", börjar han och jag skakar på huvudet.

 

"She's still alive in my heart.", muttrar jag och Harry skrattar.

 

"You sound crazy, did she brainwash you before she died or something?", fortsätter han skratta.

 

"Well what would you do if I killed Gemma?", väser jag och reser mig upp med en hotfull blick.

 

"Are you threating me? And I'd simply kill you.", säger han med höjda ögonbryn, inte det minsta störd av mitt hotfulla agerande.

 

"Well then maybe I should kill you since you killed my girl!"

 

"Like you'd touch me, and sure, I don't have anything to live for anyway besides Gemma and the baby so go on Lou, kill me.", skrockar han som han vore galen. 

 

"Just Gemma.", säger jag och ler när de orden lämnar mina läppar, det känns som jag fått lite hämnd.

 

"What's that suppose to mean?", säger Harry och reser sig upp från soffan och stirrar på mig.

 

"I killed the baby Harry, yesterday. Those needles were drugs to kill that fucking baby in her stomach."

 

Harry kollar på mig noga, hoppas att jag ljuger men när han inser att jag säger sanning så blir hans blick tom och iskall.