"Okay, get off me.", säger jag och knuffar bort henne försiktigt. "Are you being serious right now?"

 

"Yes... I'm sorry for being so happy but..", suckar hon och avbryter meningen.

 

"Jesus fuck, what am I gonna do? What if it's Louis?!", utbrister jag i panik.

 

"Calm down Gemma, everything will be fine.", försöker hon att trösta mig.

 

"FINE?! I can't have a baby with anyone in that house or hotel room whatever the fuck that is!", skriker jag i panik och börjar gå fram och tillbaka i det lilla badrummet.

 

På marken ligger stickan, helt klarblå och jag andas hastigt.

 

"I'm screwed, I'm so screwed, Harry will kill me.", utbrister jag och lutar mig mot väggen.

 

"Fuck Perrie, I'm so screwed.", fortsätter jag snyftandes och hon drar in mig i en kram.

 

"No Gemma, you'll be alright, okey?", försöker hon och jag försöker att lugna ner mig själv.

 

"Of course, I'll be okey, I'll be okey.", upprepar jag om och om igen.

 

Perries mobil börjar ringa och hon drar osäkert ifrån kramen och drar upp mobilen och suckar snabbt efter.

 

"It's Zayn, I need to take this.", mumlar hon och trycker på den gröna knappen.

 

Jag studerar henne noga och vet att Zayn skäller ut henne från andra änden.

 

"Sure babe. Yeah I know. I'm sorry. No we aren't running away. Yes I promise. Of course we'll be back soon.", mumlar hon i telefonen samtidigt som hon kollar ner i kakelgolvet.

 

"We got to get home.", säger hon så fort hon lagt på och lämnar mig ensam på toaletten.

 

"Hey wait!", utbrister jag och joggar efter henne. 

 

"Of course I'm waiting, I'm not leaving a pregnant girl alone while the boy who made her pregnant is a gang leader ready to kill her.", mumlar hon och hoppar in i bilen.

 

Vi åker en bit under tystnad innan jag suckar och bryter den;

"What did he say to you, Pez?", viskar jag och hon ger mig en snabb blick innan hon låser blicken på vägen igen.

 

"He was just mad about us leaving, apprently Harry really gave it to him and everyone else except Niall of course.", snyftar hon tyst.

 

"Oh.."

 

"Yeah, and since Zayn is all bruised up now of course he'll take out his anger on me.", viskar hon tyst samtidigt som en tår rinner ner för hennes kind.

 

"He hurts you alot, doesn't he?", frågar jag tyst och hon nickar.

 

"Yes. But I know he loves me, and he give me more love than pain so I'm okey."

 

Jag nickar långsamt, jag kan inte ana hur svårt det måste vara för Perrie att den hon älskar regelbundet ger hennes perfekta ansikte blåmärken och småsår.

 

"I'm really okey, stop staring at me.", säger hon och ler svagt.

 

"Oh sorry, I'm just thinking about how he possible could want to ruin that perfect face of yours.", säger jag tyst och biter mig i läppen.

"Are you a lesbian now?", fnissar hon och jag himlar med ögonen.

 

"Really Perrie?", skrattar jag, "No, I just find you hot and not on a lesbian way, not that it is anything wrong with being a lesbian you know but I'm not.", försvarar jag mig själv.

 

"You really do a great job on convincing me.", skämtar Perrie och jag ger henne en retsam stöt med armbågen.

 

Hon fnissar ända tills hotellet dyker upp inom synhåll och hon slutar fnissa och le, hon vet vad som väntar innanför de tjocka väggarna.

 

"Well let's get it over with.", suckar hon och parkerar bilen och går snabbt ut.

 

Jag är snabbt bakom henne och tar tag i hennes hand och klämmer till försiktigt för att veta att hon har mitt stöd. Hon vrider på huvudet mot mig och ler försiktigt innan vi tar trapporna upp och knackar på dörren till hotellrummet.

"That was about time.", spottar Harry och puttar in oss i rummet.

 

"Oww you're hurting me.", piper jag när han tar tag i min handled i ett hårt grepp.

 

"Where were you?!", ryter han och pressar mig mot väggen och kollar mig rakt in i ögonen med ett par mörka, nästan svarta ögon.

 

"Out for lunch.", säger Perrie och Harry knuffar till henne.

 

"Did I fucking ask you? ZAYN TAKE CARE OF YOUR SLUT!", skriker Harry och Perrie flämtar till, precis som jag gör i samma sekund.

 

"Don't call her a slut.", mumlar Zayn samtidigt som han leder henne till deras rum.

 

"Where were you?", upprepar han med en aning lugnare ton.

 

"O-o-out for lunch, just like Perrie said.", stammar jag av rädsla.

"You better not be lying to me Gemma.", väser han och jag blundar hårt.

 

"I'm not!", skjuter jag tillbaka och slår upp ögonen igen.

 

"Good, cuz I love you.", påstår han och släpper sitt hårda grepp.

 

"W-what..?", stammar jag av förvånan över att han för det första hade lugnat ner sig så mycket så fort och för det andra att han faktiskt använde sig av de där 3 orden igen.

 

"I love you, why is that so weird to hear?", frågar han förvånat.

 

"Because you just don't kidnap people and tell them you love them!", skriker jag och hans ögon blir mörkare igen.

 

"But I do love you so get that in your fucking head!", ryter han.

 

"Wow, very convincing.", mumlar jag och himlar med ögonen.

 

"Fuck I'll beat the shit out of you!", skriker han och jag spärrar upp ögonen.

 

"Don't.", ber jag och går ner på mina knän och kramar om min mage.

 

"Excuse me?", frågar han och kollar förvånat ner på mig.

 

"I said don't.", viskar jag och han höjer på en näve.

 

"PERRIE!", tjuter jag så högt jag kan.

Han kollar ännu mer förvirrat på mig och sänker näven men när han insett att jag kallat på Perrie för att få hjälp med mina egna problem, vilket var emot deras korkade regler, så åker näven upp o luften igen.

 

"STOP!", ryter Perrie och ställer sig emellan mig och Harry som en sköld att skydda mig.

 

"Sorry Harry, I tried to stop her but she just wouldn't stay.", säger Zayn andfått efter att ha ruset igenom alla rum efter Perrie.

 

"Why is her face so healed?", frågar Harry, den frågan gjorde mig illamående, att han ville att Perries ansikte skulle vara sönderslaget.

 

"Because I tried to calm her down instead of beating her, how the hell could anyone possible want to ruin that beautiful face of hers?", säger han och ler när hans ögon möter Perries.

 

"I dunno, I would do it.", svarar Harry med en axelryckning.

 

"Well you're disgusting!", väser jag och Harry möter min blick och glor ilsket på mig.

 

"Bitch."

 

"Manwhore."

 

"Tramp."

 

"Kidnapper."

 

"Skank."

 

"Drug dealer."

 

"Whore."

 

"Murderer."

 

Efter det ordet stelnar alla i rummet till, mest Harry.

 

"What did you say?", väser han.

 

"I said that you're a murderer, it's funny cuz all the things we called each other is barley true, I mean I'm not a whore since I've just been sleeping with you and been raped by Louis but I mean you on the other hand, you're a killer Harry.", säger jag överlägset och han spänner sina nävar.

 

"Stop it Gemma.", försöker Zayn.

 

"You're nothing better than a killer, I mean shall we mention Eleanor, Felicia and Danielle, and not the mention - Julia."

 

Hans blick blir svart igen när jag nämnde Julias namn, det måste vara något riktigt illa som hände den dagen eller natten eftersom han blir helt utom kontroll när man nämner hennes namn, jag vet inte vad som tagit till mig men just nu så vågar jag säga exakt allt jag vill mot honom.

 

"Gemma, I give you the advice to shut the fuck up before I hurt you.", varnar Harry och försöker hålla tillbaka vreden som bubblar inom honom.

 

"Why? Like you haven't been abusing me before? Go ahead Harry, hit me, hurt me, kill me.", pressar jag och hans näve flyger upp i luften.

 

Jag skriker till i rädsla av att bli träffad men strax efter så har den flygit förbi mig och träffat väggen bakom mig istället och jag andas ut lättat.

 

"You missed me.", retas jag, även om jag vet hur dumt det är.

 

"I didn't fucking miss you I didn't aim at you!", ryter han och jag hoppar bakåt. "I don't want to hurt you, I want to hug you and kiss you and tell you how much I love you but you wont fucking let me!", ryter han och sänker näven från väggen.

 

Jag tappar andningen en aning vid hans ord, vad han seriös eller var det här någon lek för honom?

 

"W-what?", stammar jag återigen.

 

"I told you I love you, I don't want to hurt you but when you do like that you make me feel like I have to and I have hard to controll my anger!"

 

"Tell me about it."

 

"THAT IS EXACTLY WHAT I MEAN! YOU KEEP COMING WITH YOUR BITCHY COMMENTS ALL THE TIME!"

 

"Harry I'm sor-..."

 

"No you're not fucking sorry because then you wouldn't keep going on about it!", skriker han och snart är alla i gänget inne i vardagsrummet och kollar på oss.

 

"Harry stop.."

 

"With what?! I controlled myself good enough to not hurt the only thing or person, whatever you call it, I care about, isn't that a step in the right direction?!"

 

"It is but..."

"But what?! I'm really trying and still you just keep fucking crying and yelling and bitch about it, I'm so fucking done with this!", skriker han och rusar in i vårat rum och lämar mig med alla andras blickar riktade mot mig i väntan på en reaktion till Harrys tal.

 

"Wow... That was... Yeah...", säger Niall chockat och jag kollar ner i golvet.

 

"Did he just..?", försöker Zayn men kommer inte på något avslut på sin fråga.

 

"That was new.", harklar Perrie och de andra mumlar 'yeah' och nickar.

 

 "We'll just leave you alone...", säger Liam och de andra nickar igen och lämnar mig ensam.

 

Jag står med halft öppen mun, i chock efter vad Harry just sagt, eller ja - skrikit, till mitt ansikte, kunde det vara möjligt att den stora L.A gängledaren, kallblodig och tvekar inte en sekund på att göra slut på ett liv faktiskt hade känslor, och var det möjligt att de känslorna var riktade mot... mig..? En gnutta hopp lös upp inuti mig och jag styrde mina steg mot rummet han gått in i för att knacka på och berätta om att jag var gravid för om han nu hade känslor för mig, vilket jag egentligen inte tror - men OM han nu hade det, skulle vi kunna hitta en balans där hatet inte kom i vägen för att uppfostra ett barn..? Eller skulle han göra slut på mig om han fick reda på att jag var med barn..? Tanken över att han skulle slå mig upprepligt i magen för att få barnet att dö fick mig att ta ett steg tillbaka och ändra mig, jag kunde inte berätta för honom, jag kunde inte riskera ett liv, kanske till och med två om man räknar med mitt egna(?) bara för att han skulle få veta vad han, eller Louis, hade gjort mot mig. Jag snyftar till och känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder, en efter en i en snabb takt. Jag sjunker ner på golvet och kramar om mina knän - varför hände det här just mig?

 

 

 

 

Kommer handla om en tjej (som heter Gemma igen eftersom jag känner mig mest bekväm med att skriva 2 på samma gång om personen heter samma så jag inte blander ihop det, hehe). Men i alla fall, kommer handla om 18-åriga Gemma som går på college i San Francisco och första året är snart över och hon och hennes kompisar ska åka till Hollywood, dock har Gemma inte råd och tar därför ett sommarjobb för att få råd och möta upp hennes kompisar där senare på sommaren, och när hon får jobb i en kiosk nära stranden så känner hon sig lugn tills hon inser att hennes kollega är ingen mindre än Harry Styles, skolans "badboy".