Perrie säger inte ett ord till mig under hela bilresan. Jag har ingen aning om vart vi är på väg om om Perrie menade det hon sa så kommer jag inte behöva bry mig heller, då skulle jag vara ifrån det här helvetet inom 24 timmar. Jag sluter mina ögon och sjunker ner i sätet i hopp om att få lite sömn men misslyckas och ger upp efter att försökt i 20 minuter.

 

"Okay, we're here. If the police find out about this place I'll promise I'll kill you one after one until I find out which one of you are the bitch that are guilty for them finding us.", väser Harry och hoppar ut och går mot ett hus som ser fallfärdigt ut.

"We gonna live there..?", piper Perrie och Zayn kollar på henne. 

"Yeah.", muttrar han och går ut också.

 

"How do you guys even have these places?", frågar jag samtidigt som jag öppnar dörren.

 

"We've found them over the years, this is probably the one I fancy the least but it's better than prison." harklar Liam sig och går mot huset.

"We're in middle of nowhere!", väser jag tyst till Perrie och hon biter tag i underläppen.

 

"I know, but it will work, stop doubting.", viskar hon och sätter på ett fake leende och springer till Zayn och tar tag i hans hand.

Han kollar förvirrat ner på henne förens han ler och pussar hennes kind. Det känns nästan som Perrie bara lämnar honom för det är vad hon tycker är bäst för mig och jag vill inte att hon ska känna så om det är så hon känner, för hon ser verkligen ut att vara förälskad i den killen och han ser ut att vara förälskad i henne också. Jag suckar innan jag föjler efter alla andra in i huset. Insidan av huset är värre än utsidan, färgen på väggarna är nästan bortnött för den suttit där för länge, möblerna är dammiga och trasiga och det luktar som något har dött här inne. Det finns dessutom inga taklampor utan små oljelampor och ljus som är placerade på ett bord i mitten av rummet. Jag gör en äcklad min samtidigt som jag granskar det vidriga huset och tackar Gud för att Perrie kommit på planen för jag skulle inte överleva en natt i det här huset. 

 

Jag hör Perrie skrika till och jag vänder mig för att kolla vad problemet var.

"WHY ARE WE LIVING IN A HOUSE WHERE THERE IS RATS?!", utbrister hon äcklat i panik.

 

Hon hoppar upp på en stol som såklart var trasig och hon fallar bakåt och landar i Louis armar. 

"Why hello babe.", flinar Louis och Zayn ger honom en varnande blick.

 

"Oh god thank you Lou.", säger hon lättat och möter hans ögon och en röd färg börjar måla hennes kinder.

 

"My pleasure, my lady.", ler han och pussar hennes kind.

 

"ENOUGH!", skriker Zayn så både jag och Perrie rycker till av shock.

 

"Calm down mate, I didn't try anything.", skrockar Louis och släpper taget om Perrie.

 

Zayn tar genast tag i hennes handled och drar henne tätt intill sig själv och kramar om henne hårt.

 

"Why can't we get along that well?", frågar en röst och snart kramar Harry mig bakifrån.

 

"Because you think I made up a story about getting raped.", muttrar jag och han suckar.

 

"I'll kill him.", väser han och jag vänder på mig.

"What?!", viskar jag en aning högt.

 

"Louis, I'll kill him, I believe you - he raped you so I'll kill him.", säger han med ett neutralt ansiktsuttryck.

 

"You're not killing anyone.", protesterar jag.

 

"Yes I am, I'm killing Louis.", fortsätter han och jag himlar med ögonen.

 

"No, stop it or I'll hate you more.", fräser jag och han stelnar till.

 

"You hate me?", frågar han och hans blick vandrar ner till golvet.

 

"When you talk about killing people then yes, I hate you, otherwise, no, then I kinda like you.", erkänner jag och han ler svagt.

 

"Well let's all get some sleep, we've had a long ride!", ropar Harry till gruppen och de nickar och försvinner in i olika rum.

 

"Best room for us of course.", flinar han och blinkar med ena ögat och knuffar in mig i ett sovrum.

 

För att vara det "bästa" rummet i huset så är det minst lika vidrigt som resten och jag fattar inte att jag faktiskt ska ligga i den dammiga sängen. Jag ryser till av obehag men Harry drar ner mig i sängen och jag faller på den hårda madressen. Efter några minuter så hör jag Harrys lätta snarkningar och jag smyger upp, tack och lov hade han inte haft armarna runt mig så det va ganska lätt. I vardagsrummet stod Perrie och rotade i en jackficka till en svart läderjacka som jag antog var Zayns. 

"Ready?", frågar hon när hon fått tag i några sedlar från hans plånbok. 

 

Jag nickar och hon tar tag i en resväska och öppnar dörren försiktigt. 

 

"I've packed your stuff in here, my clothes are already in the trunk.", viskar hon och jag nickar.

Jag stänger dörren bakom oss så tyst jag kan innan vi joggar så tyst det bara går till bilen och Perrie sätter i nyckeln och tar ett djupt andetag.

 

"You sure you want to do this?", frågar jag och jag möter hennes blick. 

 

"Yeah, I have to, when I realized you were pregnant it hitted me... I can never be pregnant and have a family if I stay here so I had to get you out of here and myself on the same time.", suckar hon och vrider om nyckeln.

 

Motorn går igån och hon backar ut till vägen och trycker på gasen och vi rör oss mot flygplatsen.

 

"I looked through your old phone and saw a number to your brother, I told him to meet you at Canadas airport.", säger hon utan att släppa blicken från vägen.

 

"You've talked to Jake?", frågar jag en aning förvånat. 

 

"Yeah, he told me he'll be at the airport 8am and you'll land around 8:20am.", säger hon och biter sig i läppen.

 

"And where are you going?", frågar jag henne.

 

"I'm going to my grandmother about 56 miles from here so I should be safe for a while."

 

"For a while?"

 

Hon harklar sig och nickar och svänger in på en parkering.

 

"Well... Bye.", suckar hon och drar in mig i en kram.

 

"Bye Perrie...", snyftar jag tyst.

 

"Hey don't cry, this isn't a goodbye.", säger hon och ler svagt med ledsna ögon.

 

Jag hoppar ut ur bilen och tar min väska och Perrie ger mig pengar för en flygbiljett tills hon kramar mig igen.

 

"Bye, I'll miss you.", säger jag och släpper taget om henne.

 

"Like I said...", säger hon tyst. "This isn't a goodbye."

 

Hon biter sig i läppen och ler svagt igen tills hon hoppar in i bilen och startar motorn och börjar åka ifrån parkeringen till flygplatsen. 

 

Jag kollar förvirrat efter hennes bil till den är utom synhåll, funderar varför hon var så ledsen över att det inte var ett hejdå som skulle vara för evigt ,att vi skulle träffas någon gång igen i framtiden. Men efter ett tags tänkade inser jag vad hon menade - killarna kommer hitta oss båda två och det är då vi träffas igen, dagen då helvetet kommer dra igång igen för de kommer inte låta oss vara på fri fot efter allt vi vet om de. Jag känner hur tårarna hotar med tanken av hur det kommer gå när Harry får tag i mig med sina klor. 

 

 

 

 

Men jag hänger inte med. Varför skulle Perrie bli gravid.. Brukade hon inte ha sex med Zayn????

 

De kan ha skyddat sex och när han planerade att ha sex med henne då (som Perrie skulle uppfattat som våldtäkt) så kunde han ju köra oskyddat, eller så kanske han bara aldrig kommit inuti henne när de kört oskyddat eftersom Zayn faktiskt bryr sig om henne innerst inne, han har bara varit runt gänget för mycket för att veta hur han ska ta hand om någon man älskar, men han vet ändå tillräckligt om att han inte skulle kunna ta hand om ett barn tillsammans med Perrie om han agerar som han gör och är med i ett gäng som redan är efterlyst och jagat, därför har han sunt förnuft nog att inte dra in en oskyldig bebis också.