Ilskan lyser i hans ögon, de är inte de vackra, gröna ögonen längre, nej, nu är de mörka av ilska och han pekar på sin bil.

 

"Get in.", ryter han ilsket och jag gör som han säger.

 

Han låser min dörr och går runt och sätter sig i förarsätet.

 

"Please I didn't mean to do anything!", snyftar jag och får tystnad till svars.

 

"Harry please don't hurt me, I'm sorry, I didn't think when I did it please!", gråter jag och känner hur tårarna rinner.

 

Harry håller sig tyst och svänger upp på avfarten till deras hus igen och parkerar bilen på sin vanliga plats och hoppar ut. Han öppnar min dörr och plockar upp mig i sin famn, tänker inte ta några risker om att jag ska fly igen. Han bär in mig genom dörren där Louis och Zayn placerat sig på soffan och kollar roat på mig i Harrys famn, ögonen röda efter alla tårar jag fällt.

 

"You got a fast one there mate.", flinar Zayn och Harry skrockar till svars.

 

"Did you knock her out?", säger Louis, nästan som han uppmuntrar Harry att misshandla mig.

 

"Nah but I will learn her a fucking lesson soon, a lesson she'll never forget", väser han och kaster ner mig på soffan bredvid Louis där jag kryper ihop och gråter i tystnad.

 

"Please don't hurt me Harry..", snyftar jag och han hukar sig och kollar på mig.

 

"Sweety, I don't find it funny either but you need to know your fucking place.", muttrar han och reser sig upp igen.

 

Han kollar på klockan och ger en nick mot Louis, han förstår direkt och försvinner ut ur rummet och kommer snabbt tillbaka med Liam och Niall.

 

"I'm going out to take care of some business, the girls will be here with you so you wont be alone.", säger han och jag kollar upp på honom, "And if you try to run I'll make your punishment ten time as bad, got it?", flinar han och jag nickar fort för att visa att jag förstått och att jag ska sköta mig.

 

"Good, let's go boys.", säger han till mig och till resten av gängent och alla lämnar huset.

 

Jag reser mig upp i soffan och snyftar tyst. Perrie kollar bekymrat på mig.

 

"Wait here.", säger hon, som om jag skulle lämna? Aldrig i livet efter Harrys hot.

 

Hon lämnar rummet och jag hör henne öppna och stänga några lådor tills hon kommer tillbaka och sträcker fram ett paket med näsdukar till mig.

 

"Here you go, love.", säger hon och ler svagt.

 

"Thanks Perrie.", snyftar jag och tar tacksamt emot paket och börjar torka mig runt ögonen.

 

"No worries."

 

Snart är Danielle och Felicia med oss i vardagsrummet och sätter sig bredvid mig och strycker mig över ryggen.

 

"We've all been through this state with our boys, we know what you go through Gemma.", säger Danielle försiktigt och ger ett medlidande leende.

 

"Wait, you don't wanna be here?", frågar jag förvånat och Danielle och Felicia skakar på huvudet.

 

"Well... I love Zayn...", viskar Perrie och alla 3 kollar på henne, "I'm the one doing something wrong when he abuse me... right?"

 

Felicia flämtar och flyttar sig till soffan mitt emot min där Perrie sitter ensam.

 

"Jesus fuck Perrie what the hell are you saying?!", flämtar hon och kollar noga på sin vän, "he is the one doing wrong, it's nothing wrong with standing up for yourself!"

 

"But... If it was right to stand up for myself then he wouldn't hit me..?", säger hon och jag börjar undra hur länge hon faktiskt varit fast i det här huset, men jag är för rädd för att fråga. 

 

~

 

Jag börjar lära känna Perrie, Danielle och Felicia ganska bra under tiden killarna är borta. Jag fick lära mig att killarna hade regler i huset, till exempel 

 

 

Helt enkelt var det bara helt korkade regler som handlade om att vi skulle vara deras små husdjur & sexleksaker eller så blev vi straffade, jag skulle inte klara mig en vecka här.

 

Jag fick också lära mig av Felicia att Ariah egentligen inte var Louis flickvän, hon var mer hans ligg han hämtade hem lite då och då, hans riktiga flickvän va tydligen någon som hette Eleanor men Louis ville att hon skulle gå på sina lektioner på veckodagarna, men oftast på vardagarna valde han att vara ensam eftersom de hade så mycket att "ta hand om" vad det nu betyder. Om bara Harry kunde låta mig gå på mina lektioner dock. Troligen var väl bara det där med 'han vill att hon ska gå på lektionerna' hans ursäkt för att vara otrogen mot henne, jag var nyfiken på om hon visste om det, men samtidigt - vem är jag att bry mig, Louis är ett svin som jag avskyr, jag avskyr alla i huset, utom tjejerna dåra. 

 

Snart öppnas dörren och alla killarna kommer in och Harry tar genast tag i mig.

 

"Okey, listen here sweetheart, I'm not gonna learn you your lesson now, you gonna go to your fucking classes because I'll be busy the rest of the day and then I'll pick you up tonight again, and if you're not there or you refuse I'll find you and that wont be a pretty sight when I'm done with you for either of us.", ryter han.

 

Hans blick flyttas till Perrie; "Perrie, borrow her some clother she can have at school for the day.", ryter han till henne och hon nickar fort och drar mig uppför trapporna.

 

Hon går in på rummet jag antar tillhör henne och Zayn och öppnar en stor garderob och plockar ut ett par jeansshorts och ett väldigt U-ringat linne och ger det till mig.

"Change!", ler hon stort och jag himlar diskret med ögonen och smiter in i deras badrum och byter om. 

 

"Wow you look amazing! Be careful so not any other boy wants you now!", fnissar hon när jag visar mig, inte helt säker på vad hon menar, vad spelar det för roll om någon kille skulle vilja ha mig? Jag skulle ändå inte kunna ha de. 

 

Hon leder mig tillbaka till Harry som ler stort när han får syn på min u-ringning.

 

"Stop it you creep.", muttrar jag och går ut genom dörren och hoppar in i hans bil.

 

"What are you doing?", frågar han när jag spännt fast mig.

 

"You don't think I'm gonna walk, do you?", fräser jag och han skrockar och tar tag i sina bilnycklar och hoppar in.

 

Han kör mig till skolan och släpper av mig, precis när jag ska hoppa ut så tar han tag i min vrist och jag möter hans blick.

 

"Now remember, I'll pick you up at this exact spot in 6 hours, and you better be here.", ryter han och jag nickar.

 

När han kört iväg så ler jag snett, som om jag skulle vara här om 6 timmar, bullshit. Jag är fri, äntligen. Hoppas jag i alla fall samtidigt som jag styr mina steg hemåt istället för in i skolbyggnaden eftersom jag ändå missat de två första lektionerna.