Det hade gått 1 vecka sedan Harry kidnappade mig, jag hade börjat vänja mig med reglerna eftersom Harry återigen slagigt mig ett x antal gånger när jag gjort fel, som sagt var löftet om att han aldrig mer skulle göra illa mig ren bullshit. 

 

Jag slår upp ögonen för att finna Harry stå och klä på sig och jag kollar iväg från hans halvnakna kropp.

"Don't act like you didn't enjoy the view.", hör jag han skrocka vilket betyder att han måste ha märkt att jag vaknat och kollat på hans magmuskler.

 

"Don't act like you know what I think about your body.", mumlar jag och sätter mig upp i sängen och vilar ryggen mot väggen.

 

"But I do know.", ler han och tar tag i en träningsväska.

 

"Hey where are you going?", frågar jag och stirrar på honom.

 

"No where.", mumlar han nästan ohörbart och kastar väskan över axeln.

 

En svag duns hör när något faller ut ur väskan och jag stirrar på det silvriga föremålet som liggar på golvet.

 

"Where are you going?", frågar jag med allvarlig ton.

 

"Don't get involved.", muttrar han och plockar upp föremålet.

 

"Tell me, you can't use that on someone!", utbrister jag och kastar mig upp ur sängen och ställer mig framför mig framför dörren så han inte han gå ut. 

 

"Move Gemma.", varnar han.

 

"Tell me where you're going."

 

"That's not your fucking business!", ryter han men jag vägrar låta min rädlsa visas den här gången.

 

"What are you even gonna use that on?", väser jag och hans tålamod börjar ta slut.

"Stay out of my business Gemma!", morrar han.

 

"Just fucking tell me!"

 

"How about I use it on you?!", väser han och pressar mig mot väggen och placerar pistolen mot min panna.

 

"You wouldn't.", viskar jag försiktigt.

"You don't know me so I give you the advice to stay out of my way before you make me do something I really don't wanna do.", ryter han samtdigt som han kastar undan mig från dörren.

 

Jag landar hårt på rumpan samtidigt som jag kollar på honom medans han lämnar rummet. 

 

"HARRY!", stönar jag och rusar efter honom ner för trappan. 

 

Dock är det försent eftersom han redan lämnat huset och är och lastar in väskan i bilen men om jag tar ett steg utanför huset är jag dödens, eller i alla fall kommer jag bli straffad.

 

"Hey where are you going?", frågar jag och kollar på killarna som börjar bege sig mot dörren.

 

"We need to fix some things, you're better off without knowing.", säger Niall och jag nickar förvirrat.

 

Harry dyker upp i dörröppningen igen och kollar på mig.

 

"Drop it Gemma, you have no reason to invole yourself in our work.", väser han och jag höjer på ögonbrynen.

 

"Oh really? Well don't blame me if I'm not here when you guys get back.", muttrar jag och börjar gå upp för trappan.

 

"GEMMA!", skriker Harry bakom mig men jag ignorerar honom, det är dags att leka en lek.

 

~

 

Efter 5 timmar så öppnas ytterdörren och höga ljud kommer från killarna, deras jobb måste gått bra eftersom de verkar vara på ovanligt gott humör, men nu var det inte tid att tänka på det - nu var det dags att leka.

 

Under tiden killarna hade varit borta hade jag gått igenom varenda rum i huset jag kunde hitta och i ett av rummen på övervåningen längst ner i korridoren så hade jag hittat ett litet skåp där jag skulle gömma mig för Harry. 

 

"GEMMA!", ryter han och jag vet att det är dags så jag springer tyst till rummet och kryper in i det lilla skåpet och stänger dörren efter mig.

 

Harrys tunga fotsteg hörs på övervåningen och jag hör honom öppna dörren till hans rum. En hög duns hörs och jag rycker till, antagligen hade han slagit näven i väggen av ilska och trott att jag flytt.

 

"PERRIE, DANIELLE, FELICIA!", ryter han ilsket, även om han inte skriker på mig så blir jag rädd.

 

Små, försiktiga fotsteg hörs komma upp för trappan, antagligen är det tjejerna.

 

"W-what Harry?", stammar Danielle försiktigt.

 

"Where is she?!", ryter Harry.

"I don't know... She was up here just a minute ago...!", viskar Perrie och jag kan föreställa mig hur ett flin växer på hans läppar.

 

"So she is still here, huh?", frågar han intresserat.

"Y-yes!", svarar Felicia.

 

"Oh well, thanks girls.", deras fotsteg återgår till nedervåningen. "Well sweetheart, if this is the game you wanna play, we'll play it!", ropar han för att vara säker på att jag ska höra det.

 

"BOYS HELP ME FIND THIS BITCH.", ryter han och tunga fotsteg kommer upp för trappan.

 

Mitt hjärta börjar slå i 100, vad kommer han göra om han hittar mig? Jag ångrar att jag hade gjort det här så jag kryper ut ur skåpet för att ge upp när dörren öppnas hårt och Harry står i dörren med irriterande ögon.

 

"Why are you hiding for me?", mumlar han och stänger dörren samtidigt som han går fram mot mig.

 

"Don't hurt me.", mumlar jag och han kollar på mig.

 

"I won't unless you make me angry, and if I hade to look for you 1 more minute I'd probably be pissed at this moment so you can find yourself lucky.", väser han mellan tänderna och pressar mig mot väggen med sin kropp så vi står tätt intill varandra.

 

"I just wanted to know where you were.", mumlar jag.

 

"And I told you that it was none of your fucking business.", avslutar han min mening och stryker mig över kinden.

 

Han studerar min kropp uppifrån och ner innan hans välkända flin växer på hans läppar.

 

"You have no idea how much I want you right now babe.", viskar han i mitt öra och jag ryser till.

 

"Well me, Zayn and Louis are going out for another job and when I get back I'll take you and if you refuse then rape it is.", säger han med en ton som jag inte kan avgöra om det var ett skämt eller om han faktiskt skulle tänka sig våldta mig.

 

"And before I go just know this - you better stay here if you know what's best for you cuz I wont be in a mood of playing your little games when I get back.", flinar han och lämnar rummet.

 

Jag biter mig i läppen och springer in i Harrys rum och kastar mig på sängen, kanske om jag somnar tills han kommer hem så kommer jag slippa, han kommer låta mig sova och inte tvinga mig bli av med oskulden på det här sättet...