You belong with me ~ Kapitel 19
~Gemma's POV~
Jag vaknar upp nästa morgon i rummet med Harry tätt intill mig i sängen. Jag flyttar mig genast ifrån honom, det här var nackdelen med att vi tvingades dela säng - i sömen så flyttar jag mig alltid närmare honom och vaknar tätt intill honom som vi är ett gulligt par som somnat när vi gosat med varandra och det var allt ifrån det vi verkligen var.
Jag hasar mig upp ur sängen och drar på mig kläderna jag packat högst upp i väskan, det kändes konstigt att vara så långt ifrån L.A och Canada, jag saknade min bror Andrew och Ariah, Alison och Madison, jag undrade om de saknade mig också, om de var oroliga - om de ens minns vem jag är.
Jag ska precis lämna rummet när det rör sig i sängen och jag vänder mig om och ser Harry sitta upp i sängen och stödja sig på sina muskulösa armar.
"Morning babe.", viskar han med en hes röst som lät väldigt attraktiv.
"Morning.", mumlar jag och kollar på honom, har ser helt utmattad ut. "Up late last night?"
"If you only knew.", muttrar han och tar sig upp från sängen och klär på sig.
Han går förbi mig och ner för trappan och jag följer efter, men mitt i trappan stannar han och vänder sig om.
"This gonna look bad but I hope you'll understand.", harklar han sig och fortsätter gå.
Jag förstod ingenting men följde efter, det första jag ser är Perrie sitta med ansiktet gömt i hennes händer gråtandes. Jag kollar på Harry i förtvivlan och han ger en blick som godkänner att jag går och kollar till henne samtidigt som han går in i köket där resten av killarna håller hus.
"What's the matter?", frågar jag och kramar om henne.
"Danielle, Felicia a-and Eleanor.", snyftar hon och lyfter ansiktet från hennes händer.
Jag flämtar till då jag ser det färska, enorma, svullna såret som syns på hennes vänstra kind.
"Your cheek, Perrie!", utbrister jag och hon vänder bort blicken.
"That's not the worst.", gråter hon och jag minns att hon nämnde de andra tjejernas namn.
"Where are the other girls..?", viskar jag och hon öppnar munnen för att svara när hon blir avbruten innan hon ens börjar.
"They're gone.", säger Louis och jag kollar upp och möter hans blick.
"What do you mean?", frågar jag försiktigt.
"Gone, dead.", muttrar han och trycker ner sin mobil i fickan.
"WHAT?! WHEN?! HOW?!", skriker jag och ställer mig upp ur soffan.
"Calm down Gemma.", försöker Harry men jag har fått ett utbrott.
"CALM DOWN?! THERE IS A KILLER OUT THERE!", flämtar jag och alla killarna dyker upp i rummet. "THEY CAN KILL US NEXT, WE CAN ALL BE DEAD SOON!"
"What? You think we don't know who killed them?", frågar Louis en aning roat.
"You do? Who was it?", mumlar jag och försöker hämta andan jag tappade när jag skrek.
"We did Gemma, we all did.", väser han och mina ögon spärras upp.
"What..? WHY?!", snyftar jag och känner hur tårarna är på väg upp.
"They left the house and was on the way to the police to turn us in, we did what we had to do.", muttrar han som om det var ingenting.
"But you didn't have to kill them?! Just fucking take them back home and lock them in and abuse them like you used to not kill them are you fucking crazy?!", skriker jag och Harry tar tag i min arm.
"We couldn't take the risk.", muttrar Niall, man ser att han är en aning ledsen över förlusten av Felicia.
"Calm down Gemma.", viskar Harry och försöker krama om mig.
"Don't fucking tell me to calm down you idiot, you've killed them just because they wanted to get away from you idiots who abuse them and kidnap them, of course they want to get away from this hell hole you call life, I wish I listened to them and went with them", skriker jag och knuffar bort honom ifrån mig.
Han snubblar bak men håller balansen, jag hade nog själv inte insett vilken kraft jag använt.
"We don't want to spend the rest of our lifes in jail!", ryter Louis och jag glor ilsket på honom.
"We don't want to spend the rest of our lifes in jail!", ryter Louis och jag glor ilsket på honom.
"WELL YOU FUCKING DESERVE IT.", ryter jag tillbaka.
"Calm down Gemma.", upprepar Harry i en varnande ton.
"NO I WONT CALM DOWN, YOU ALL DESERVE TO DIE IN THERE.", skriker jag och Louis tar ett steg närmare mig.
"Don't Louis, I'll handle this.", säger Harry och drar mig bakom honom.
"Fucking knock that bitch down.", ryter han samtidigt som resten av killarna får honom ut ur rummet.
Jag drar min arm ur hans grepp och pressar mig mot väggen och låter mina armar bilda en sköld framför mitt ansikte.
"Move the arms Gemma.", mumlar Harry men jag lyder inte.
"Why, so you can hurt me again?", väser jag och flyttar på händerna och kollar på honom.
"Why are you saying that? I aint hurting you, am I?", säger han med en lugn röst.
"No but you will, because you're just like them.", ryter jag.
Jag ger honom en sista blick innan jag försvinner uppför trappan och in i vårat rum.
~
Jag satt och surade samtidigt som jag grät ett bra tag, jag tackade Harry i tankarna för han hade sunt förnuft att låta mig vara ifred ett tag. När jag känner att jag lungat ner mig så öppnar jag dörren och går ner igen.
"Are you feeling better, sweetie?", frågar Perrie från soffan och jag nickar.
"Are you feeling better, sweetie?", frågar Perrie från soffan och jag nickar.
"Yeah, I just got so fucking mad, you don't even know.", suckar jag och sjunker ner bredvid henne.
"Oh I know, but Zayn found out I heard about their plan and that I didn't gonna tell the boys so I got punisched hard so I didn't dare to stand up for the girls, even if they're dead...", viskar hon och jag kramar om henne.
"It'll be okey, atleast we have each other.", ler jag och hon ler svagt och nickar.
"Yeah, that's true."
"Perrie you ready to go?", frågar Zayn från dörren och hon nickar.
"Hey, where are you guys going?", frågar jag och hon ler.
"Zayn is getting a tattoo and want me to keep him company.", fnissar hon.
"Aww, how cute, the badboy wants company.", retas jag och Zayn skrockar.
"Shut up Gemma.", flinar han och lämnar lägenheten tillsammans med Perrie.
Jag sätter på TV:n och sätter på nyheterna men det stängs av fort av Harry som snott kontrollen ut ur mitt grepp.
"No news baby.", ler han och pussar mig på pannan.
"I'm not allowed to watch the new?", frågar jag förvirrat. "Why not?"
"If there is something about you I don't want you to get all excited because they wont find you.", ler han och rufsar till mitt hår.
Jag stönar och nickar.
"Fine, whatever.", ler jag falskt och går uppför trappan.
Jag ser till att ingen är bakom mig tills jag flyttar på plantan och rusar upp till taket och sätter mig på en bänk.
"You're not allowed to be up here.", hör jag en röst säga och jag får syn på Louis i dörren.
"I needed some fresh air.", mumlar jag och han skrockar.
"You just love getting yourself in trouble, don't you, love?", flinar han och sätter sig bredvid mig.
"No I'm just sick of this hell hole.", väser jag och han skrattar och tar sin arm runt min midja och drar mig tätt intill sig.
~~~~~~~~~~~~~~~~~
OHHHH, drama llama!! ;) ;) ;)
10 kommentarer för nästa! :D
LOVE U MI AMIGOS <3
Kommentarer
Postat av: Katta
Snälla mer !!!! <3
Postat av: Karro
MERAMERAMERAMERAMERAAAAAA! :'D:D
så bra så f*cking brraaa BEROENDE!!!
Postat av: gaby
OMGOMGOMG
Postat av: Casandra
Mer nuu!!
Postat av: Alexandra
Meer nu!
Postat av: Amanda
OMG MER MER MER NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU
Postat av: Mikaela
HOLY FREAKIN' BALLS!! MEEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRRRR
Postat av: Elin
SÅ BRAAAAAAAAA
Postat av: Jessica
KOM IGEN MEEEEEEER
Postat av: karin
Meerrrrrr :D
Postat av: stylist
vad kul att du startat en sån här blogg! den ska jag följa!! :)
Trackback
