You belong with me ~ Kapitel 4
~Gemma's POV~
Det hade gått 2 veckor sen jag hade haft det obehagliga mötet med Harry och de andra i hans gäng, Ariah hade varit orolig över mig, varje gång jag hade kommit hem så hade hon frågat om det hänt något och jag hade suckat och svarat nej, men en sak hon sa glömmer jag inte;
~
"Listen here Gemma, if he finds you again and I'm sorry for saying this, but if finds you again, which he will, don't let him mark you, okey?", säger hon allvarligt och jag öppnar munnen för att svara men hon avbryter mig direkt, "DON'T."
"Why..?", viskar jag försiktigt, en aning skrämd efter hennes starka, allvarliga röst.
"Because they mark the things they own, if he marks you then it basically means you're his, and we both know you don't want that."
~
Det var allt hon hade sagt innan hon återgått till att kolla ner i läxboken. Efter insidenten med Louis som hänt för 2 veckor sen hade hon vägrat att lämna lägenheten, vågade inte riskera att han skulle hitta henne igen så hon hade bett mig säga till lärarna att hon var sjuk och ta med läxor. Madison hade såklart varit orolig och stannat hemma tillsammans med Ariah vilket gjorde att jag fick dubbelt så mycket att bära. Alison slutade alltid mycket tidigare än mig på grund av att hon inte hade valt tillvalskurser som jag hade gjort eftersom jag verkligen hade valt att satsa det här året.
Eftersom alla 3 hade stannat hemma idag valde jag att spendera den långa lunchrasten hemma tillsammans med de andra så beger jag mig hemåt. Jag öppnar dörren till lägenheten för att finna Madison stå slå på kaffemaskinen. Förvirrat kollar jag på henne med en aningen road blick samtidigt som jag stänger dörren, och precis när dörren stängs så tar hon upp blicken och får syn på mig.
"Gem!", utbrister hon, "Can you please go buy me some starbucks? This stupid shit isn't working!", gnäller hon och jag suckar.
"Sure.", svarar jag kort och tar min plånbok och öppnar och går ut genom dörren jag just hade stängt bara någon minut innan.
~
Jag går in i det hyfsat stora cafét med Starbucks tryckt grönt och snyggt precis ovanför ingången.
"Do it Gemma, the Styles gang only hunt girls at the evning or nights.", intalar jag mig själv samtidigt som mina fötter börjar röra sig mot den smala gränden.
"Can't you ditch that one day? For me?", frågar han med en mjukare ton än han haft innan, men fortfarande med samma stykra i rösten.
"Two mocha latte, please.", beställer jag och ler vänligt mot kvinnan i kassan.
"Sure, name please?", ler hon och håller upp ett block i ena handen och en penna i andra redo att skriva ner mitt namn.
"Gemma.", svarar jag och hon nickar, skriver ner och ger mig summan för de båda drickorna och jag betalar.
Efter kanske 10 minuter av uttråkning och bläddrande i en tidning någon måste ha glömt så hör jag "GEMMA" ropas ut ur högtalarna och jag hasar mig upp ur den bekväma fotöljen och hämtar de båda muggarna.
Jag går ut genom dörren och kollar upp mot himlen, det är fortfarande ljust och soligt väder, jag fiskar upp mobilen ur fickan och kollar på klockan som redan är 12:15 vilket betyder att min klass börjar om 50 minuter, jag kommer aldrig hinna... Jag går en bra bit tills jag stannar och kollar in i en gränd, försiktigt kollar jag runt omkring mig. Om jag skulle gå igenom gränden så skulle jag vara hemma om 20 minuter, annars skulle jag behöva runda hela kvarteret fullt av byggnader vilket skulle kunna ta upp till 40 minuter.
"Do it Gemma, the Styles gang only hunt girls at the evning or nights.", intalar jag mig själv samtidigt som mina fötter börjar röra sig mot den smala gränden.
Jag ville skynda mig igenom gränden så jag ökar takten och går snabba steg mot grändens andra sida samtidigt som jag håller blicken neråt, rädd för att någon faktiskt ska vara där. Jag hör en hostning och snubblar till och känner en stark hand med ett stadigt grepp ta tag i min arm för att hindra mig från att falla. Jag behöver inte ens kolla upp, jag vet vem det är men för att bekräfta mig själv så kollar jag upp och får syn på honom. Han kollar på mig med sina gröna ögon och ler snett.
"Watch your steps sweetheart or you'll maybe hurt yourself.", viskar han i mitt öra och jag ryser till av obehag.
Jag sliter loss min arm från hans grepp och fortsätter gå, vet redan att han är precis bakom mig.
"Where are you going?", frågar han och tar tag i min arm så jag blir tvungen att stanna.
"To class.", mumlar jag och kollar ner i marken.
"Can't you ditch that one day? For me?", frågar han med en mjukare ton än han haft innan, men fortfarande med samma stykra i rösten.
Jag skakar snabbt på huvudet och sliter ännu en gång ut min arm från hans hårda grepp och ett flin börjar växa på hans läppar.
"A good girl, huh? Awww baby, I have really never come across one before.", säger han med ett stort flin och tar tag i min arm och drar mig mot väggen så han får en överlägsen position, redo att fånga mig om jag försöker fly.
"I said I need to get to class.", väser jag tyst och höjer blicken för att se honom slicka sina läppar, beredd att ge en comeback på min kommentar.
"Feisty, I like it.", säger han med fortfarande ett flin, "What's your name sweetie?"
Jag biter mig i läppen, jag vill inte berätta, jag vill inte att han ska veta.
"Miranda.", ljugar jag hastigt och han skakar på huvudet.
"Don't lie to me sweetheart.", väser han med hans läppar nära min hals.
"G-gemma."gnyr jag ut och han skrockar nöjt.
"That's better.", svarar han och ler snett, "I'm Harry."
"I know.", spottar jag upp och han skrattar tyst.
"I guess Ariah have told you everything about how dangerous I am and how you should stay away from me?"
Jag himlar med ögonen och ser att han flyttat på sig en bit vilket gav mig ett perfekt tillfälle att slinka förbi honom och fortsätta gå.
"Hey I was talking to you!", ryter han och nu låter han riktigt ilsken.
Han tar tag i min midja och trycker mig hårt mot tegelväggen vilket resulterar med att jag tappar båda starbucks-muggarna i marken och all vätska de innehöll rinner ut på den smutsiga marken.
"And I was done talking to you!", väser jag och kollar på kaffet jag slösat pengar på nu, "And do you thing starbucks is cheap?"
Jag tar tillbaka orden som lämnat mina läppar, Ariah hade varnat mig om att de var farliga och här var jag redan fasthållen mot en tegelvägg i ett stadigt grepp och retar upp honom. Osäkert lyfter jag blicken, beredd på något illa men istället får jag syn på honom kolla ner på mig med ett roat flin.
Jag börjar höra skratt komma från min högra sida så jag vrider på huvudet mot skratten och får syn på de andra 4 männen som jag hade sett tillsammans med Harry den där kvällen.
"You got a feisty one there, Harry!", skrattar mannen som jag minns som Louis och som hade tagit med sig Ariah någonstans.
"They find this funny?", väser jag och höjer på ögonbrynen.
"They do, I mean you're making a quite good show."
"Well it wouldn't be a show if you could just learn to leave me alone!", ryter jag och knuffar iväg honom ifrån min kropp. Han skattar roat, tar tag i min midja och placerar mig återigen i samma position.
"Now what would be the fun in that?", flinar han och låter hans läppar närma sig min nacke och jag piper till.
"I said no!", skriker jag och och lyckas få upp mitt knä som träffar honom mellan benen.
Han jämrar sig och böjer sig ner och placerar sina händer över hans skrev och stönar av smärta samtidigt som jag börjar springa så fort jag kan.
"YOU'RE FUCKING MINE, DON'T FORGET THAT, LET HER RUN, I ALWAYS GET WHAT I WANT!", skriker han efter mig och även till sina gängmedlemmar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
4 kommentarer för nästa :D!
Kommentarer
Postat av: Casandra
Meer!
Postat av: gaby
meeeermermermermer
Postat av: Karro
Riktigt bra, mera! :D
Postat av: Emma
Meeer! :)
Postat av: Amanda
MEEEEEEEER
Trackback
