Såklart gör han det han alltid gör när jag vägrar kolla på honom, tar tag i min käke och vrider på huvudet så jag åter igen tvingas kolla på honom. Fort vänder han huvudet tillbaka till vägen för att se till att vi inte krashar och sedan är blicken återigen på mig.

"You look beautiful when you blush." säger han vilket gör att jag tar min käke ur hans grepp och vänder huvudet så jag kollar ut genom fönstret istället, jag tänker inte låta honom njuta över att han kidnappat mig.

 

Han skrockar samtidigt som han stampar i bromsen hårt så min kropp flyger fram en bit. Han går ut ur bilen och rundar den och låser upp dörren så jag kan komma ut. Jag tar ett djupt andetag och kliver tveksamt ut ur bilen och Harry tar genast tag i min hand med sin i ett stadigt grepp och börjar dra med mig till resturangen.

 

Han går in i resturangen där en flicka i ungefär min ålder står och kollar förtjust på Harry, allt jag kan tänka är att hon gärna kan ta min plats om hon vill, vilket hon verkar vilja.

 

"A table för two, please. Somewhere secluded.", ber Harry utan att ens märka hennes flörtiga blickar vilket ger mig ett roat leende.

 

"S-sure sir!", stammar hon och visar oss till ett bord en aning avskilt från de andra borden på grund av massa växter i blomkrukor som faktiskt står som en vägg för att avskilja bordet från resten av salen ifall någon, som Harry, skulle vilja ha ett avskilt. 

 

"Can I get you anything to drink?", frågar hon förtjust och Harry kollar på mig.

 

"Water.", mumlar jag, bryr mig inte ens om hon hörde eller inte.

 

"Coke.", säger Harry och hon nickar och lämnar oss med ett stort leende på hennes läpparna.

 

Harry kollar på mig som fortfarande sitter en aning skrämd och han flyttar närmare.

 

"You're scared of me.", viskar han men jag skakar på huvudet.

 

"Nope, not a bit.", protesterar jag även om jag vet att jag själv ljuger, jag är ganska rädd.

 

Han ler snett samtidigt som han lägger sin högra hand på mitt vänstra lår och börjar smeka det uppåt. Jag jämrar mig tyst när jag förstår vad han försöker göra och han ska precis låta sin hand smita upp innanför min klänning när våra drinkar kommer och han flyttar på handen.

 

"I need to go to the bathroom.", harklar jag mig och reser mig upp när jag känner hans hand omfamna min midja.

 

"Hurry up.", väser han tyst och släpper taget och jag himlar med ögonen och beger mig mot badrummet.

 

Jag skyndar mig in och leter efter en utväg och när jag hittar ett fönster så ler jag lättat och börjar klättra ut. Jag känner den kalla kylan slå mig i ansiktet samtidigt som mina fötter nuddar marken. Jag lutar mig mot tegelväggen och kollar åt höger och vänster för att gissa mig fram vilken väg som skulle gå bäst att undvika Harry. Just precis när jag skulle bestämma mig för att gå mot höger så hör jag en harkling och jag kollar upp för att finna Harry i fönstret och han hoppar ner så han står framför mig.

 

Jag var i mycket trubbel nu och jag piper till samtidigt som Harrys näve träffar min vänstra kind och jag flyger ner till marken. Jag för min vänstra hand till den vänstra kinden och håller för den, försöker hålla inne tårarna som hotar att komma på grund av den brännande smärtan. 

 

"Darling, I told you to be good, why did you run?", väser han och jag tittar upp totalt livrädd.

 

"P-please don't..", stammar jag och täcker mitt aniskte med mina armar som en sköld för nästa slag, men när den inte kommer så tittar jag upp och ser han flina.

 

"But sweetheart, you need to learn that you're mine.", flinar han och jag skakar fort på huvudet.

 

"Then tell me baby", säger han lugnt och går ner på huk så vi kollar in i varandras ögon.

 

"I-I-I'm yours..", viskar jag och kollar ner i marken. 

 

Han ler en aning stolt innan han tar tag i min arm och drar upp sig själv och mig på samma gång.

 

"Say it again.", viskar han mot min nacka som han direkt efter börjar kyssa på.

 

"I'm yours...", gnyr jag samtidigt som han börjar bita lätt på mitt tunna skinn.

 

Ariah hade sagt till mig att absolut inte låta någon i gänget markera mig, hon berättade att Louis hade gjort det om och om igen på henne under deras kvällar de hade tillsammans och de betydde rent sagt att Louis ägde henne, och jag ville inte att Harry skulle gå tro att han ägde mig.

 

"Can we go inside again please? I'm hungry.", snyftar jag och Harry drar sina läppar ifrån min nacke.

 

"Sure.", säger han och tar tag i min arm och drar in mig igen. 

 

Jag ler en aning vid tanken att i alla fall en bra sak hände idag - jag blev inte markerad.