Tystnaden tar över ännu en gång samtidigt som vi åker runt i mörkret och jag tar uttråkat upp min mobil för att informera Ariah vad som händer. Precis när jag gått in på 'Meddelanden' så tvärstannar bilen och jag flyger fram en bit, klarar mig säkert tack vare säkerhetsbältet.

 

"What the hell are you doing?!", ryter jag och vänder aniktet mot Harry.

 

Han kollar på mig med ilskna ögon och håller ut handen mot mig.

 

"The phone.", säger han och jag skakar på huvudet.

 

"No way doughe bag.", muttrar jag och han tar tag i min handled.

 

"Give it.", väser han men jag gör det inte, "NOW.", nästan skriker han och då blir jag för rädd och ger motvilligt upp och placerar mobilen i hans handflata.

 

"You need to learn to listen sweetie.", muttrar han irriterat och börjar köra igen.

 

Jag hilmar med ögonen och såklart ser han det; "And I've said I don't like when people roll their eyes at me.", varnar han och jag sjunker ner lite i hopp om att försvinna.

 

Vi åker i kanske 10 minuter tills Harry svänger in på en parkering som tillhör ett gigantiskt hus. Jag gapar när bilen stannar och jag inser att vi ska hoppa ur och det är här han bor.

 

"Out.", muttrar han och öppnar sin dörr.

 

"I would if I could  but someone locked the door.", mumlar jag och höjer på ögonbrynen.

 

Han ger ett snett leende och rundar bilen och öppnar dörren åt mig.

 

"Now you can go out.", säger han och jag nickar.

 

"Obviously? But I wont, I don't wanna meet your friends or whatever they are to you.", spottar jag och han flinar som vanligt.

 

"Darling, come on, you make everything so hard."

 

Han tar tag i min vrist och drar ut mig ur bilen och in mot huset samtidigt som jag stretar emot helt i onödan eftersom jag redan vet att Harry är minst 100 gånger starkare än mig. Han öppnar dörren som man direkt ser deras enorma vardagsrum och på soffarna sitter han som jag minns som Louis tillsammans med en brunhårig man och två tjejer i ungefär min ålder, båda brunetter med långt, vackert hår.

 

"Boys I want you to meet someone.", ropar han så fort han stängt dörren efter sig.

 

Yttligare två killar kommer in, ena blondin och andra svarthårig och även en blond tjej är bakom den svarthåriga.

 

"Guys this is Gemma.", börjar han och sedan peka på varje man en efter en, "Gemma this is Louis, Liam, Niall and Zayn."

 

De alla nickar som en hälsning och jag korsar armarna utan att reagera till svar.

 

"And those are Danielle, Liams girl, Felicia, Nialls girl and that's Perrie, Zayns girl.", säger han och pekar på varje tjej.

 

Jag studerar deras ansiktsuttryck noga, de ler stort och hälsar vänligt med små, blyga "hi", de ser nästan ut som... de vill vara här? 

 

"You better stop pulling that grumpy face around here or you'll have it.", väser Harry och de andra killarna börjar skratta eftersom de antagligen hört vad Harry sagt.

 

"Harry is the worst around here, you better do as he say, love.", flinar Louis och ploppar ner på soffan.

 

Jag biter mig i läppen och klistrar på ett leende på läpparna.

 

"Hi I'm Gemma.", ler jag och kollar på Harry om jag gjorde bra ifrån mig och han gav en diskret nick till svars.

 

"Good girl.", viskar han i mitt öra och slår till mig på rumpan så jag hoppar och piper till, återigen börjar killarna skratta åt mig.

 

"Can I just use the bathroom please?", muttrar jag och han kollar på mig.

 

"Sure, but there is no escape so don't even bother to try anything.", får han ur sig och leder mig till hans rum och pekar på en dörr.

 

Jag öppnar dörren som leder till badrummet och stänger den och låser fort efter mig. Jag biter tag i innersidan av kinden och lutar mig på dörren som jag sakta glider ner för så jag till slut sitter på golvet och kramar om mina knän - jag har ingen mobil och är fast i ett hus tillsammans med det mest fruktade gänget i L.A. Ingen vet att jag är här vilket betyder ingen hjälp, jag känner hur tårarna börjar hota - vad händer om jag aldrig kommer härifrån?