You belong with me ~ Kapitel 24
~Gemma's POV~
"Baby?", mumlar Harry och jag slår upp ögonen.
"Hm?", mumlar jag tyst till svars.
"I-I'm sorry I killed them.", viskar han och jag kollar på honom.
"What..?", mumlar jag, för trött att tänka igenom hans ord.
"I'm sorry I killed them... I was just... Jealous I guess..."
"Of what..?"
"Their relationships with their boys, they loved them and you're just so... cold towards me.."
Han biter tag i sin läpp och låter inte hans ögon släppa mina.
"Of course I'm cold towards you... I'm not used to this Harry, you need to give me time.", viskar jag och hans ögon lyser upp med hopp.
"So you'll give me another chance?", frågar han hoppfullt.
"Harry..", varnar jag och hans ansikte faller.
"Please, please, please, I'll do anything.", ber han och går ner på sina knän.
"Woah woah.", skrattar jag åt hans gest.
"Don't call me a pussy because I never beg but I need you like I need air, pleeeease.", vädjar han och jag blir chockad över att han är seriös.
"Sure, whatever.", skrattar jag och han kastar sig över mig.
"Thank you.", mumlar han och pressar sina läppar mot mina.
"Can I leave the hotel now?", frågar jag och han skrattar men slutar när han märker att jag är seriöst.
"No way.", protesterar han och korsar sina armar.
"Yes way.", mumlar jag och drar på mig mina kläder snabbt.
"No you're not leaving.", varnar han och jag himlar med ögonen.
"You were begging me to stay with you a minute ago and now when I tell you I will and just want some fresh air you're acting like a dick again.", himlar jag med ögonen och går mot dörren.
"Stop.", varnar han och tar tag i min handled.
"Let go of me, pussy.", retas jag och hans ögon blir mörkare.
"Don't make things worse baby.", fortsätter han varna och jag himlar med ögonen.
"Leave me alone.", väser jag och rycker ut min arm från hans grepp och lämnar rummet.
"Gemma get back here!", ropar han bakom mig.
Jag ignorerar honom och fortsätter mott dörren när Louis får syn på mig och börjar resa sig upp.
"Don't even bother, I'm not running away.", ryter jag och lämnar rummet.
Jag ser i ögonvrånen att Louis står chockat och kollar efter mig när Harry kommer joggandes ner för trappan.
"Baby!", ropar han och skyndar sig ikapp mig.
"What?", muttrar jag.
"Get back inside, it's dangerous out there.", förklarar han och drar mig tillbaka.
"She really hate it here, doesn't she?", retas Louis när Harry knuffar in mig i rummet igen.
"Of course I do, I need to be this assholes girlfriend and you fucking raped me, remember?!", skriker jag och tar genast tillbaka orden jag yttrat.
"He did what?", väser Harry och knyter sina nävar och vänder blicken mot Louis, "You. Did. What?"
"You really believe I would rape that piece of trash you're stupid.", muttrar han och kollar på mig.
"Don't say that about her.", varnar han och tar ett steg mot Louis.
"Harry for fuck sakes, I've been you're best friend for years, we've hanged out together since kindergarden and you belive a stupid whore instead of me, are you that insane?", ryter han och Harry stelnar till, "Isn't it obvious she wants to tear our friendship apart so she can run away while you focus on killing me?"
"You're right, sorry mate.", väser han och vänder sig mot mig. "Fucking whore."
"Wow really, why would I lie about raping?! YOU'RE INSANE!", skriker jag och tårarna börjar flöda.
Hans blick är ilsken och riktad mot mig så istället för att försöka övertyga honom så rusar jag upp till Perrie och smäller igen dörren.
"Jesus Gem, what's the matter?", frågar hon chockat.
"I-I can't tell you.", viskar jag och snart smälls dörren upp.
"Why did you lie about Louis raping you?!", ryter han och Louis dyker upp bakom honom med ett flin, antagligen road över scenen jag orsakat.
"Hey, don't you dare think that Gemma made that up, obvious Louis try to put the blame on her.", ryter Perrie som antagligen fått syn på Louis ansiktsuttryck.
"Louis would never do that to me! He would never sleep with MY girlfriend.", skriker han.
"Well who do you believe? Louis or Gemma? You killed Julia, remember? Maybe he wanted revenge?", påstår Perrie och jag vet att hon talar sanningen.
"I-I..", stammar Harry och Louis flir försvinner sakta.
"C'mon mate, you should know she is the liar, that trashy skank.", väser han.
"Shup up Lou, she is a sweetheart." försvarar Perrie mig och kollar på Harry, "Well, Harry?"
"I don't fucking know what to believe.", ryter han och lämar oss.
Snart hör vi ytterdörren smällas igen och vi alla suckar. Louis ger mig en obevkäm blick innan han lämnar rummet fort.
"Wanna talk about what just happened, love?", frågar hon och jag nickar och börjar berätta allt som hände.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt men skrev det här jättefort för en taxi kommer snart för ska till Grand Canaria så blir tyvärr ingen uppdatering förens på söndag, I'm sorry..!
Love you anyway <3
10 FÖR NÄSTA NÄR JAG KOMMER HEM<3!
You belong with me ~ Kapitel 23
~Gemma's POV~
Jag vaknar nästa dag men en otrolig smärta i magen och underlivet. Jag stönar av smärta när jag sätter mig upp och kramar om min ömma mage. Jag vrider på huvudet för att se den tomma platsen bredvid mig, jag är inte ens förvånad, Harry lämnar mig alltid ensam, troligen är Perrie i köket eller vardagsrummet. Jag hasar mig upp ur sängen med långsamma rörelser och drar på mig ett par jeans och en T-shirt före jag beger mig ner till köket.
"Morning love.", säger Liam och sätter en tallrik med våfflor framför mig när jag satt mig vid köksbordet.
"Morning Liam.", mumlar jag och skjuter iväg tallriken, jag har ingen aptit kvar.
"It's only me and you here, Perrie found out where Amy and the police are hiding while they're chasing us so the others, inclusive her, went to look at it.", säger han och slår sig ner framför mig.
"Oh.", är allt jag kan säga.
"And you're not allowed to leave the hotel room without premisson, okey?", frågar han och ger mig en blick som verkar betyda "förlåt, Harrys order".
"Oh, alright, I saw it coming so I'm not surprised.", mumlar jag och klistrar på ett leende.
"Do you miss Danielle?", frågar jag utan att tänka mig för och han kollar chockat på mig.
"Sorry.", piper jag och är beredd på en fet örfil.
"N-No it's okey..", harklar han sig och möter min blick. "Yes Gemma, I do miss her, alot."
"Did you know..?", viskar jag och han nickar.
"I was there Gemma, I saw her fall to the ground all covered in blood after Harry pulled the trigger.", viskar han och hans röst skakar en aning.
"Harry killed her..?", viskar jag och han nickar.
"Yeah, he said it was for the best, I tried to convince him it probably was a mistake but he didn't want to take the risk so I just... Let her go.", snyftar han tyst, jag hade inte ens märkt att hans tårar börjat rinna.
"Liam, why do you hang out with these guys..? Same with Niall, you're not like them...", frågar jag blygt.
"I don't know, me, Niall and Zayn just hanged out together in school and one day we were stupid enough to steal the keys to the school and have a party there, of course the principal found out and we got kicked out.", börjar han och jag nickar att han ska fortsätta.
"Then we met Louis and Harry, they saw us at the party and thought we were pretty cool and asked if we wanted to hang out with them and then everything just went crazy and here I am.", mumlar han och pillar med en pappersbit som han hittat på bordet.
"So... They went to your school?", frågar jag en aning nyfiket och Liam skrattar.
"Do you really think those idiots went to school?", skrattar han och det gör att ett litet leende dyker upp på mina läppar. "No, they were kicked out from second grade and been hanging around making people miserble ever since."
"And you still chose to hang out with them?"
"It wasn't much of a choice, we didn't really know it was them before they told us about their childhood and we realized it was the people our parents had warned us about and then it was to late, but they're alright when you get used to having them around.", ler han och reser sig upp.
"Can I ask you one more thing Liam?", frågar jag när han är på väg ut ur rummet och han vänder sig om i dörren och kollar på mig.
"Sure, what's up?", frågar han och lutar sig mot dörrkarmen.
"Why are you so nice to me? Why didn't you slap me when I brought up Dani-... You know... Her.", mumlar jag blygt och han ler snett.
"Because I'm not like them, simple as that.", ler han och lämnar mig ensam i köket.
Jag överväger att äta upp våfflorna men beslutar mig för att avstå, min aptit har stigit en aning men känner ändå ingen hunger. Jag suckar och reser mig upp precis när dörren slås upp och alla andra stiger in.
"Baby!", jublar Harry när han får syn på mig och drar mig direkt in i en kram som jag besvarar.
"I missed you, hun.", ler han och ger mig en lätt puss på mina läppar.
"Uhm.. I missed you to?", försöker jag påstå men det kommer mer ut som en fråga.
"Anything wrong?", frågar han och jag biter mig i läppen.
"N-no.", mumlar jag och drar ner blicken i golvet.
"Baby tell me..", viskar han och pussar mig på tinningen.
"You killed them, didn't you?", viskar jag och han kollar förvirrat på mig.
"What? Killed who?", viskar han irriterat - han vet vilka vi pratar om.
"Danielle, Eleanor and Felicia, you were the one pulling the trigger, wasn't it?", ryter jag högre än jag tänkt.
Blickarna hamnar på oss och jag känner hur en röd färg börjar måla mina kinder.
"Who told you this?", väser han mellan tänderna samtidigt som han knyter nävarna.
"Why does that matter?", utbrister jag och tar upp mina händer i luften. "You just killed their girlfriends, don't you understand how terrible that is?!"
"Gemma I-...", börjar han men jag är snabb på att avbryta.
"No don't come with any lame excuse like 'I couldn't take the risk' cuz that's just so patheic it makes me laugh, look at them, they're sad Harry and you made them sad."
"I'm not sad, she was quite annoying anyway.", säger Louis helt slumpmässigt och jag vrider blicken mot han.
"Well of course you don't care cuz you fucking ra-...", jag harklar mig när orden höll på att lämna mina läppar och hans ögon spänns, "I mean like you and Harry are heartless, Zayn atleast care for Perrie and Liam and Niall are fucking depressed that Danielle and Felicia are dead but you two are just.. Just... I can't even find words to explain what you are!"
"Calm the fuck down girl.", muttrar Louis och slår sig ner på soffan.
"Jesus how can you guys even sleep at night?"
"Liam told you?", mumlar Harry och ger Liam en förbannad blick.
"That's not the fucking point here! Open your eyes!", väser jag och han möter min blick. "And for you, your chance it's over before even begun!", skriker jag och går upp och smäller igen dörren.
~Harry's POV~
Jag låter min blick följa Gemma när hon springer upp för trappan. Ouch. Det gjorde ont när hon sa att jag var hjärtlös när mitt hjärta rent av slog för henne, min kärlek brann för flickan jag... Jag... Jag kidnappat. Det gör ont att erkänna att hon är här mot sin vilja, men hon var så vacker och hennes glödande självförtroende och hur hon troligen var den ända som vågade säga emot mig fick en gnista att tändas inuti mig, en gnista som lös för henne.
"Liam.", väser jag och biter tag i min läpp.
"Yes..?", säger han försiktigt och jag vrider huvudet mot honom.
"Yes..?", säger han försiktigt och jag vrider huvudet mot honom.
"What did you tell her?", ryter jag.
"Harry don't-.."
"What. Did. You. Tell. Her?.", upprepar jag samtidigt som jag avbryter honom.
"Why does it matter? She would found out sooner or later anyway so just drop it.", muttrar han.
"Just drop it?", varnar jag och tar ett steg närmare.
"I didn't mean it like that.", suckar han och himlar med ögonen.
"You just made the girl of my dream break up with me, after just one fucking day.", utbrister jag.
"Nope Harry, you made her break up with you.", säger han lugnt och går till sitt egna rum på övervåningen och lämnar mig med en öppen mun.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt om detta sög, lol ):
Tack för er feedback, älskar alla kommentarer jag får om att den är bra osv :) <3
10 för nästa babes! :D <3
You belong with me ~ Kapitel 22 *a little dirty, sowwy*
~Gemma's POV~
"Get lost.", väser jag och han skakar på huvudet.
"Nah, I like the view from here.", flinar han och jag biter mig i läppen.
Snabbt täcker jag mina bröst med mina armar och glor ilsket på honom.
"Harry will kill you if he knew what you're trying to do.", varnar jag med en rädd, skakig röst och han skrockar.
"But honey, that's the thing.", flinar han och går närmre mig, "He wont know."
Han ler snett och lämnar rummet och stänger den efter sig. Jag andas ut, inget hände, han bara kollade på min kropp, visst det var äckligt men det kunde ha varit värre.
Jag hasar mig upp ur badkaret och drar på mig pjamas-shortsen och en T-shirt som jag såg Harry placerat på golvet innan jag öppnar dörren och stiger ut till sovrummet och snabbt smäller jag igen dörren och låser den.
"Oh honey, that wont help you.", hör jag en röst bakom mig säga.
Jag snurrar runt och får syn på Louis stå bakom mig med ett flin och jag rycker till och trycker mig själv mot dörren som om jag skulle sjunka igenom den då. Han går fram till mig och tar tag i min midja och drar mig tätt intill honom.
"No one is here to protect you sweetheart, we're alone.", flinar han och ger min nacke några kyssar.
Jag jämrar mig av obehag och blundar hårt.
"You know it wont hurt since Harry already took your virginity, but it will probably hurt tomorrow since I like it hard and rough.", väser han i mitt öra och drar min midja tätare mot hans.
"Harry is your best friend... Y-you wouldn't do this to him.", gnäller jag när han drar ner mina shorts och trosor samtidigt.
"You can't do this.", snyftar jag när jag känner tårarna börjar hota samtidigt som han drar min tröja över huvudet.
"Kiss me.", väser han och flyttar sitt huvud tätt intill mitt.
Jag skakar på huvudet och han stönar ilsket samtdigt som han klär av sig allt utom sina kalsonger.
"Please.", gnyr jag när han kastar mig på sängen och drar av sig sina kalsonger.
Det sorgliga var att Louis var attraktiv, hans blåa ögon var ljusa och glittrade när solen träffade de, hans mage hade några tattueringar men var väldigt vältränad och ett tydligt 6-pack fanns där, hans armar var starka och stora av musklerna, om han inte skulle vara den han är, en gängmedlem som inte har något problem med att våldta en oskyldig, kidnappad flicka och döda sin egen flickvän, så skulle jag nog vilja det här, men att bli våldtagen för andra gången såg jag inte fram emot, dessutom så försökte Harry bry sig medan Louis bara är hårdhänt.
"No no no.", snyftar jag när jag känner en smärta i mitt underliv vilket betyder att Louis har pressat in sig själv inuti mig.
"GOD DAMMIT JUST KISS ME.", ryter han och placerar sina händer hårt på var sin sida av min midja.
Hans stadiga grepp om min midja gör att han kan röra sig fortare in och ut och han pressar sina läppar hårt mot mina men jag vägrar.
"Why make it so hard for me?!", stönar han och attackerar mina läppar igen och tar i hårt och ett högt stön lämnar mina läppar, han får då in sin tunga i min mun och tar övertaget även där.
~
"Don't fucking dare to tell Harry, or it'll be alot worse, love.", väser han och drar på sig sina tröja över huvudet och är nu fullt påkladd.
"I-I won't...", viskar jag mellan mina andetag.
"Good, then there is no problem.", mumlar han och jag drar täcket över min nakna, våldtagna kropp.
Han smäller igen dörren hårt när han lämnar rummet och jag låter min snyftningar ta över tystnaden samtidigt som jag sluter mina ögon hårt och tillslut så låter jag mig själv falla till sömns, helt utmattad av Louis våldtäckt och alla tårarna som lämnat mina ögon.
~
Jag vaknar av höga röster och en dörr smälls igen. Jag orkar inte öppna ögonen, jag är helt slut. Jag undrar dock vad klockan är och överväger några sekunder att ta reda på det när jag inser att det inte är värt det, tiden spelar ingen roll här.
Dörren öppnas och fotsteg närmar sig, jag vet att det är Harry men ändå så känns det som om det skulle kunna vara Louis. Jag biter mig i läppen och slår upp ögonen när jag känner en hand på mitt lår smeka mig försiktigt.
"Sorry didn't mean to wake you up.", ursäktar Harry sig själv och flyttar sin hand. "Go back to sleep, beautiful."
Jag nickar långsamt och sluter mina ögon igen.
"I love you Gem...", viskar han och jag stelnar till.
"Don't lie to me, Harry.", varnar jag.
"I'm not.. I truly do love you.."
"You don't hurt the people love.", viskar jag med torr röst.
"But you need to learn..."
"Just shut up please, I'm tired of this bullshit, I want to go home."
"Please give me a chance Gemma... I know I'm a terrible person and I've been hurting you since day one, I've made you leave your friends and family and I... I'm just a selfish jerk who wants you to myself..."
"I don't have a family.", väser jag och han kollar på mig med stora ögon.
"I'm sorry I didn't kn-.."
"You didn't know, I know. You don't know a shit about me.", mumlar jag och han kollar ner i golvet.
"Then please... Please, please, please... Let me know you.", viskar han och jag biter mig i läppen.
"Harry, why do you care about me?", frågar jag med en låg röst.
"I don't really know.. I just do... I've done it since the first time I laid my eyes on you... And I've never felt this towars anyone before... It's new to me and I really want to give it a shot but you wont let me..."
Jag möter hans blick och blir chockad när jag ser små tårar dyka upp i kanten på hans vänstra öga och snart glida ner för hans kind.
"Are you crying..?", viskar jag och försöker dölja chocken.
Han svarar inte, bara nickar. Jag suckar uppgivet och klappar på sängen bredvid mig.
"Come here.", mumlar jag och lägger mig ner igen.
Ett svagt leende dyker upp på hans läppar och han tar av sig allt utom sina kalsonger och kryper ner tätt intill mig och drar armen runt om min midja men han drar snabbt tillbaka den och kollar förvirrat på mig.
"Are you... Naked..?", frågar han och förvirringen ersätts av ett lustfullt leende.
"Harry don't start, I'm tired.", gäspar jag och reser mig upp. "I'll get dressed so I wont distract you."
Han skrockar och kollar på min nakna kropp när jag drar på mig en BH och trosor och jag tar upp hans använda T-shirt och drar den över huvudet.
"What are you doing?", skrattar han när han ser mig i den löjligt stora tröjan.
"I have to admit you smell nice and I like to sleep in large shirts.", erkänner jag och kryper ner igen.
"Gemma?"; viskar han efter en lång tystnad.
"Hmm?", hummar jag.
"Does this mean you give us two a chance?", frågar han blygt och jag öppnar ögonen och möter hans blick.
Hans gröna ögon är full av nervositet, jag kände mig ganska stolt över att jag kunde få honom, L.A's farligaste gängledare att känna sig nervös. Hans leende har ett svagt, nervöst leende och han kliar sig även nervöst i nacken samtidigt som han flyttar sin blick från mina ögon.
"Yes Harry, that's what I mean.", säger jag och hans blick låser ännu en gång min och ett stort leende dyker upp på hans läppar samtidigt som hans läppar pressas mot mina.
Jag sluter mina ögon och låter honom omfamna mig, jag vet att jag är galen som låter honom komma så nära mig och att jag inte visar någon form av hat mot honom men jag använder honom som ett skydd, ja, man skulle kunna säga att jag utnyttjar honom för jag vet att så länge Harry är i närheten så kommer Louis inte att försöka något, och dessutom så vet jag att om Harry får reda på vad Louis gjort mot mig kommer han tro mer på sin bästa vän än en tjej han hämtade upp på gatan som motvilligt följde med även om han påstår sig älska mig.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Heeeej, I'm back, haha! ^-^
Kan jag bara be några av er sluta kommentera flera gånger med olika namn? ^^ Ser IP:n när det är samma så tar bara bort alla utom 1 så ingen idé egentligen, bara lite irriterande, sorry, not mean to be rude but yeah, thanks :)
10 för nästa? :)
Jag vet att min uppdatering suger men har skola att ta tag i, har ganska mycket den här veckan innan lovet, ugh ;_; men försöker i alla fall, så jag kommer inte sluta uppdatera bara för att jag inte gör det varje dag, men har bara helt enkelt inte tid för vill satsa på skolan, ja ni vet. :)
You belong with me ~ Kapitel 21
~Gemma's POV~
Vi stannade på ett hotell någonstans i närheten av L.A, antagligen så tyckte killarna att det var en smart idé att åka tillbaka en bit eftersom poliserna, som Amy, antar att vi är rymmen så långt bort vi bara kan. Harry parkerar bilen på en tom parkering precis bredvid hotellets ingång och Niall parkerar snabbt och snyggt bredvid. Med tanke på byggnadens utsida och att det är tomt på parkeringsplatsen så antar jag att det här hotellet inte är i topp klass.
"C'mon let's get inside before anyone sees us.", mumlar Harry och tar tag i min hand och drar mig in i byggnaden med Perrie och Zayn bakom oss.
Reseten av killarna tar in alla våra väskor, jag tyckte nästan synd om de eftersom de får bara allt baggage själva men å andra sidan så förtjänar de det, de är hemska människor, kanske inte Niall och Liam men Louis. Dock borde Zayn och Harry hjälpa till men de väljer att hålla koll på mig och Perrie samtidigt som de checkar in.
"Room for 7 please.", muttrar Harry och damen bakom disken ler stort.
"The suiet then?", ler hon ännu större, nästan läskigt stort nu.
"If it fits 7 people then yes.", skjuter Harry till svars en aning oartigt.
Hon bara ler större och större och nickar, antagligen glad över kunder och att vi dessutom hyr det troligen störtsa rummet i byggnaden.
"I'm afraid there is only 5 beds tho.", säger hon ursäktande.
"Fuck.", mumlar jag tyst under mina andetag.
Jag hade hoppats att sviten innebar ett eget rum så jag fick lite frihet från Harry men icke, vi skulle behöva dela rum såklart, om inte han delar med någon annan men som om det skulle hända.
"Looks like we're roomies then.", flinar han mot mig och jag himlar med ögonen.
"But it's really nice anyway, and I bet you can share room with the girls if you're dating.", ler hon ursäktande.
Jag skulle just svara att vi absolut inte dejtar men Harry avbryter mig innan jag ens börjat.
"Yes, that'll be great, won't it love.", ler han och ger mig en varnande blick så jag suckar diskret och klistrar på ett leende.
"Absolutley honey!", utbrister jag sarkastiskt men damen bakom disken verkar inte märka det.
"The room is lovely, loads of space, living room, small minibar, an amazing view over L.A and a door to the roof!", ler hon och den sista meningen ger mig också ett leende.
En dörr till taket som det varit i deras lägenhet, en dörr som ledde till ett ställe med tysthet och friskluft, ett ställe där jag skulle kunna ta det lugnt och komma bort från verkligheten några sekunder.
"You're not going out on the roof, love.", viskar Harry i mitt öra som han läst mina tankar.
"And why's that?!", ryter jag och skjuter honom ifrån mig.
"Gemma.", varnar men jag är för irriterad.
"Jerk.", väser jag och rycker en nyckel från damens hand och kliver mer arga steg upp för trapporna.
Jag vet inte varför jag exploderade så mycket över att Harry sa att jag inte fick gå ut på taket, jag antar att det var något jag hållit inom mig de senaste dagarna och nu ville de bara ut. Jag lungnade ner mig en aning när jag gick i de långa trapporna, glad att Harry stannade där nere och inte följde efter mig.
Jag kommer äntligen till rätt våning och pressar in nyckeln i hålet och vrider om och stiger in i rummet. Det såg hemskt ut, möbleringen var dyster och tråkig, det luktade gammalt och ostädat, jag förstår varför ingen ville bo här. Jag smäller igen dörren och väljer ett sovrum där jag kastar mig i sängen som knakar till och jag höjer på ögonbrynen - en gammal säng som knakar vid varje rörelse man tar, kan det bli bättre än så?
"Gemma?!", är det första som hörs när dörren öppnas.
"In here.", mumlar jag och sluter mina ögonlock.
Jag hör fotsteg komma in i rummet och jag vet redan att det är Harry så varför ens ta tiden att kolla.
"I thought you left.", harklar han sig och sätter sig på sängkanten.
"And take the risk of getting killed? I rather be kidnapped than dead.", mumlar jag utan att ens kolla på honom, men hör hans skrock och kan föreställa mig hur ett flin dykt upp på hans läppar.
"I see you picked the biggest room, eh?", frågar han och jag nickar.
"Yeapp, you're the leader so I thought this is what you wanted."
"It is, and there's a bathroom.", jag öppnar ögonen och kollar på honom när han pekar på en dörr.
"So?", frågar jag förvirrat.
"Let's take a bath.", säger han och ler, "together."
"I don't...", börjar jag och han skrattar.
"I understand, you're to shy, and yet we've had sex.", skrockar han och jag rodnar.
"Shut up Harry.", mumlar jag och han ler.
"I've seen you naked and had my fucking dick in your vagina, c'mon.", flinar han men jag skakar på huvudet.
"Maybe another day, babe.", ler jag men leendet försvinner när jag inser att jag kallat honom babe.
"Babe, huh? I like that.", viskar han och kryper närmare mig.
"Ewww, get away from me.", harklar jag mig och hans flin växer.
"Nope."
Han klättrar ovanpå mig och placerar sig ovanpå mig.
"I can be your babe, honey.", ler han och slickar sig lustfullt runt läpparna.
"Ewww I didn't know what I was thinking, it just slipped out of my mouth I didn't mean it, you're still a jerk so now get the fuck off me.", väser jag och puttar honom ifrån mig och han landar på sängen bredvid mig.
"You have some serious mood changes, you know that?", förolämpar han mig, det är så skrattretande att jag brister ut i skratt.
"I have mood changes? Look at yourself, one minute you're sweet and cuddly and the next you're an asshole who wants to abuse and rape me.", ryter jag och ställer mig upp.
Han biter sig i läppen för att hålla tillbaka flinet som vill dyka upp på hans läppar.
"I know you want me too babe.", viskar han sensuellt och jag gör en äcklad min.
"I don't want anything to do with you.", mumlar jag och snyftar till, "I wanna go home..."
Jag skämms en aning när jag börjar gråta mitt framför ögonen på Harry och han blir en aning osäker på hur han ska reagera nu när jag står mitt framför honom och gråter över något som inte han gjort fysiskt mot mig.
"It will be okey... I'll take care of you...", viskar han och omfamnar mig.
Jag känner mig bekväm av gesten och kramar honom tight tillbaka, jag vill bara bli omhändertagen av någon som bryr sig, jag vet inte om Harry faktiskt bryr sig men just nu känns det som det och det var så jag ville ha det, om jag skulle vara fast här så ville jag att han skulle bry sig om mig, visa kärlek, som troligen inte skulle bli besvarad, men jag ville känna mig bekväm.
"Please don't cry, Gem.", viskar han och stryker bort en tår från min kind med sin tumme.
"Let's get you a bath.", säger han när jag slutat gråta och jag ler och nickar.
"Thanks Harry.", ler jag och kramar om honom hårt.
Han blir väldigt förvånad över att jag kramar om honom såhär frivilligt men han fick mig för en gångs skull att känna mig trygg och bekvän, han tröstade mig när jag behövde det.
"Anything for you, darling.", viskar han och pussar min panna.
Han släpper taget och drar sig ur kramen och försvinner ut ur rummet och sätter på vattnet till badkaret. Efter några få minuter så visar han mig till badrummet och jag klär av mig utan att ens bry mig om att han står bakom mig med lusten att kladda med sina händer på min nakna kropp. Jag sätter mig försiktigt ner i badkaret och ler som ett tack mot honom.
"I'll be right back, love.", ler han och lämnar mig ensam i rummet.
Badrummet var troligen det fräshaste rummet i det äckliga rummet på hotellet, det luktade gott av doftljusen och tvålarna och det hade ett stort fönster så att det var ljust.
"Hey babe, me and the others are going out for some business, we'll be back later.", ler Harry som dykt upp i dörren, "And don't get involved, it's best that way."
"Hey babe, me and the others are going out for some business, we'll be back later.", ler Harry som dykt upp i dörren, "And don't get involved, it's best that way."
Jag nickar osäkert men låter honom vara, Perrie skulle av någon anledning med och jag skulle behöva en stund för mig själv utan att behöva tänka på något annat, plus att mina känslor för Harry började bli konstiga så jag hade saker att tänka över, jag hade ett starkt hat riktat mot honom men samtidigt så började en svag låga med varma känslor dyka upp, när de väl gällde och när jag skötte mig så var han snäll och omtänksam... Jag skakar på huvudet - dum idé, fall inte för idioten som är gängledaren. Mina tankar försvinner när jag märker att Harry är kvar i rummet och inte pratat klart.
"And of coures I can't leave you alone.", säger han och mitt glada humör försvinner en aning, men jag gillade att ha Perrie runt mig, hon var som en syster till mig.
"So I told Louis to stay with you.", avslutar han och mitt ansikte fryser till.
Louis? Louis har tafsat och flörtat med mig ända sedan kvällen på taket, visste inte Harry om det? Hade han inte berättat det för Harry? Mina andetag blir en aning hastigare.
"Hey calm down, he's my best mate, he won't hurt you.", skrockar han när han får syn på min reaktion, "Bye love."
Han lämnar rummet och jag hör honom ropa något och snart hörs fotsteg som lämnar rummet och jag sluter mina ögon. Fan, fan, FAN. Varför just Louis? Varför inte Perrie? Jag hör en harkling och jag öppnar mina ögon och får syn på honom i dörren med ett flin på sina läppar.
"Well I guess it's just me and you, love.", säger han och kollar på min nakna kropp genom det genomskinliga vattnet med lustfyllda ögon.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
10 kommentarer för nästa babes, love u all :* <3
Förlåt för sen update men haft prov idag som jag behövt plugga till, såg 1D filmen på lördagen för första gången (fett seg jag vet ^^) och sedan var jag med pojkvännen lördag-söndag så inte haft så mycket tid, ber om ursäkt! Ska bättra mig :)!
You belong with me ~ Kapitel 20
~Gemma's POV~
Jag kollar på Louis som flinar mot mig och dra mig ännu närmre.
"I wouldn't do that if I was you, Louis.", säger Niall som dykt upp i dörren bakom oss.
"He stole my girl so why can't I steal his?", muttrar han och möter Nialls blick.
"Harry will kill you.", mumlar han och Louis stönar irriterat.
"Whatever.", väser han och knuffar iväg mig så jag ramlar ner från bänken med en duns.
"Owwie.", mumlar jag och reser mig upp.
"I won't kill her like he did with Julia, am I?", ryter han mot Niall.
"He killed Julia 2 years ago, just get over it already, Harry will kill you if you touch Gemma so get inside now.", väser Niall, det var första gången någonsin jag sett honom börja tappa tålamodet.
"I will have my revenge on him, just saying.", muttrar Louis samtidigt som han lämnar taket med Niall hack i häl.
Jag kollar på killarna och väljer att följa efter, rädd för vad Harry skulle göra om han fick syn på mig ensam här uppe. Klockan var runt 16:00 så det var fortfarande ljust ute, både jag och Perrie var fortfarande ledsna över förlusten av våra vänner men vi tog det som en varning - om vi sviker killarna så kommer det där hända oss också så vi nämnde inget om det.
"Girls why don't you go out and do something fun?", frågar Zayn och stänger av TV:n.
Jag och Perrie möter varandras blickar tills vi kollar på honom.
"Like what..?", säger Perrie och försöker dölja hur exalterad hon är.
"Like shopping, anything that you girls likes to do.", ler han och reser sig upp.
"Can we?", frågar jag och nästan gapar, ska de låta oss lösa?
"Of course, you both seem to need it.", skrockar han och drar ut ett kort ur byxfickan och sträcker fram det mot Perrie.
"You sure..?", viskar hon och vågar inte ta det.
"100% baby.", ler han och placerar kontokortet i hennes hand och pussar hennes panna.
"Wow Zayn, thank you!", säger jag chockat och han ler.
"Call me later and I'll pick you guys up.", ler han och försvinner in i köket.
"Well what are we waiting for? LET'S GO!", skriker Perrie och rusar mot dörren.
Jag skrattar och springer efter henne och vi jublar när den friska vinden slår oss i ansiktet.
"Wow this is just great, the fresh air and the feeling of beeing free.", suckar Perrie nöjt och snurrar ett varv på trottaren.
"Yes, can't we walk? I really don't wanna get in a car when we're finally allowed to be outside.", njuter jag och drar in ett djup andetag av den friska luften.
"Well duh, like I'm gonna get my butt in a care, it's still sore from the trip here.", flinar hon och vi börjra gå.
~
Efter 70 minuters promenad så går vi in i New York huvudstad och kollar på alla stora byggnader som dyker upp. Våra ben är trötta efter den långa promenaden, vi trodde det låg närmre än vad det faktiskt gjorde men vi var ändå nöjda att vi klarat hela vägen.
"Okey, it's 06:28pm so we have about 2 hours before Zayn will freak out.", säger hon och stoppar ner mobilen i fickan. "So let's go!"
Hon tar tag i min arm går mot ett stort köpcenter.
"Well well, look who is here.", hörs en röst och vi vänder oss om.
En okänd, lång, blond kvinna står framför oss med korsade armar.
"I can't believe Zayn let his little bitch lose.", flinar kvinnan och kollar på Perrie.
"Shut up Amy.", väser Perrie och hon skrattar till och låter blicken falla på mig.
"And I guess you're Harrys new pet?", fnissar hon och studerar mig.
"I'm not his pet...", viskar jag och hon skrattar.
"You really think he loves you, are you that stupid, love?", frågar hon mig och skrattar yttligare lite till, "he is a killer, he don't know what love is."
"Leave us alone Amy, I warn you.", ryter Perrie helt förbannad.
"You know I could just arrest you both right here, right know for not telling me where the boys are.", fnissar hon och Perrie tar ett steg mot henne.
"Well then, what's stopping you?", väser Perrie mellan tänderna.
"I like the chase you're making so I'll just play along until I find you all.", flinar hon. "I'll see you soon."
Hon skrattar lite innan hon lämnar oss, Perrie ser ut som hon ska explodera av ilska samtidigt som jag ser ut som ett frågetecken.
"Soo...", börjar jag förvirrat, "We gonna shop now or..?"
"No offense but we should really go home now.", mumlar hon och slår Zayns nummer.
~
"I promise you it was Amy!", utbrister Perrie samtidigt som hon går fram och tillbaka mellan sofforna som alla killarna och jag sitter på och kollar på henne.
"You sure, Perrie?", frågar Harry och hon nickar hastigt.
"Yes it was Amy, I promise you, tell them, Gemma!", säger hon och kollar anklagande på mig.
"What..? I..? Uhm... Yeah she was a tall, blond girl named Amy calling Perrie Zayns bitch and said I was Harrys new pet.", förklarar jag förvirrat undrandes på hur jag kom in i bilden.
"Jesus christ we gotta get out of here.", suckar Niall och gnuggar ögonen i frustration.
"Yeah, everyone go pack, we're leaving in the dawn.", beordrar Harry och reser sig upp.
Vi alla nickar och går upp för trappan och jag börjar återigen packa.
"Who is Amy..?", viskar jag försiktigt och kollar på Harry.
"She is the police officer in L.A, she's been down to find us boys for years now.", förklarar han och kastar hans saker i en väska.
"How did she know we were here..?", frågar jag försiktigt och han rycker på axlarna.
"That's what I wanna know to.", mumlar han.
Jag slänger ner det sista av mina saker i en av resväskorna när jag minns att jag har en tjocktröja på soffan där nere.
"Be right back, just gotta get my hoodie from downstairs.", ler jag och skyndar mig ner.
"Hey babe.", retas Louis när jag kommer ner till vardagsrummet.
"Hey.", mumlar jag och tar tag i min tröja.
"Why such a rush?", flinar han och klämmer på min rumpa och jag hoppar till.
"Louis stop it, he'll kill you.", viskar jag och han skrockar, "I'm his and you know it."
"I think we can share.", mumlar han och tafsar på min byst ovanför tröjan.
"Get off me.", viskar jag en aning rädd och han skrockar.
"Let's just say we'll have some fun together, love.", flinar han och kollar på mig samtidigt som jag rusar upp för trappan.
"Was Louis downstairs?", är det första Harry frågar när jag kommer in genom dörren, låter ganska irriterad.
"Yeah, why?", frågar jag, det kändes som han visste när han lät sådär i tonen.
"He borrowed my shirt the other day and I want it back.", mumlar han och lämar mig ensam i rummet.
Hela grejen kändes kaos, Danielle, Felicia och Eleanor var döda, Harry och jag började.. gilla varandra..?, Louis tafsade och flörtade med mig då och då, jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra - det är bara helt kaos.
Harry är snabbt tillbaka och packar ner en mörkblå tröja i sin resväska och stänger snabbt igen den.
"Everyone is done so we're leaving now instead, okey?", frågar han och jag nickar.
Han ler över att jag går med på det så lätt och ger mig en snabb puss på mina läppar innan han tar våra 4 väskor och bär ner de helt själv och kastar in i bilen. Alla delar in sig och hoppar in i de två bilarna, jag, Harry, Perrie och Zayn i ena och resten av killarna i andra eftersom vi inte ville att de skulle behöva se någon som påminde de av de förlorade flickvännerna, även om det inte verkade som någon 'big deal' för de.
"Ready?", frågar Harry och vi alla nickar.
Han startar bilen och tutar för att signlera till Niall att han ska starta igån motorn på sin bil och vi åker iväg ännu en gång mot ett helt okänt ställe i USA, jag biter mig i läppen.
"It will be okey Gemma.", tänker jag för mig själv men tvekar själv på om det verkligen är sanningen.
~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlåt för sen update :p
10 för nästa? :) <3
You belong with me ~ Kapitel 19
~Gemma's POV~
Jag vaknar upp nästa morgon i rummet med Harry tätt intill mig i sängen. Jag flyttar mig genast ifrån honom, det här var nackdelen med att vi tvingades dela säng - i sömen så flyttar jag mig alltid närmare honom och vaknar tätt intill honom som vi är ett gulligt par som somnat när vi gosat med varandra och det var allt ifrån det vi verkligen var.
Jag hasar mig upp ur sängen och drar på mig kläderna jag packat högst upp i väskan, det kändes konstigt att vara så långt ifrån L.A och Canada, jag saknade min bror Andrew och Ariah, Alison och Madison, jag undrade om de saknade mig också, om de var oroliga - om de ens minns vem jag är.
Jag ska precis lämna rummet när det rör sig i sängen och jag vänder mig om och ser Harry sitta upp i sängen och stödja sig på sina muskulösa armar.
"Morning babe.", viskar han med en hes röst som lät väldigt attraktiv.
"Morning.", mumlar jag och kollar på honom, har ser helt utmattad ut. "Up late last night?"
"If you only knew.", muttrar han och tar sig upp från sängen och klär på sig.
Han går förbi mig och ner för trappan och jag följer efter, men mitt i trappan stannar han och vänder sig om.
"This gonna look bad but I hope you'll understand.", harklar han sig och fortsätter gå.
Jag förstod ingenting men följde efter, det första jag ser är Perrie sitta med ansiktet gömt i hennes händer gråtandes. Jag kollar på Harry i förtvivlan och han ger en blick som godkänner att jag går och kollar till henne samtidigt som han går in i köket där resten av killarna håller hus.
"What's the matter?", frågar jag och kramar om henne.
"Danielle, Felicia a-and Eleanor.", snyftar hon och lyfter ansiktet från hennes händer.
Jag flämtar till då jag ser det färska, enorma, svullna såret som syns på hennes vänstra kind.
"Your cheek, Perrie!", utbrister jag och hon vänder bort blicken.
"That's not the worst.", gråter hon och jag minns att hon nämnde de andra tjejernas namn.
"Where are the other girls..?", viskar jag och hon öppnar munnen för att svara när hon blir avbruten innan hon ens börjar.
"They're gone.", säger Louis och jag kollar upp och möter hans blick.
"What do you mean?", frågar jag försiktigt.
"Gone, dead.", muttrar han och trycker ner sin mobil i fickan.
"WHAT?! WHEN?! HOW?!", skriker jag och ställer mig upp ur soffan.
"Calm down Gemma.", försöker Harry men jag har fått ett utbrott.
"CALM DOWN?! THERE IS A KILLER OUT THERE!", flämtar jag och alla killarna dyker upp i rummet. "THEY CAN KILL US NEXT, WE CAN ALL BE DEAD SOON!"
"What? You think we don't know who killed them?", frågar Louis en aning roat.
"You do? Who was it?", mumlar jag och försöker hämta andan jag tappade när jag skrek.
"We did Gemma, we all did.", väser han och mina ögon spärras upp.
"What..? WHY?!", snyftar jag och känner hur tårarna är på väg upp.
"They left the house and was on the way to the police to turn us in, we did what we had to do.", muttrar han som om det var ingenting.
"But you didn't have to kill them?! Just fucking take them back home and lock them in and abuse them like you used to not kill them are you fucking crazy?!", skriker jag och Harry tar tag i min arm.
"We couldn't take the risk.", muttrar Niall, man ser att han är en aning ledsen över förlusten av Felicia.
"Calm down Gemma.", viskar Harry och försöker krama om mig.
"Don't fucking tell me to calm down you idiot, you've killed them just because they wanted to get away from you idiots who abuse them and kidnap them, of course they want to get away from this hell hole you call life, I wish I listened to them and went with them", skriker jag och knuffar bort honom ifrån mig.
Han snubblar bak men håller balansen, jag hade nog själv inte insett vilken kraft jag använt.
"We don't want to spend the rest of our lifes in jail!", ryter Louis och jag glor ilsket på honom.
"We don't want to spend the rest of our lifes in jail!", ryter Louis och jag glor ilsket på honom.
"WELL YOU FUCKING DESERVE IT.", ryter jag tillbaka.
"Calm down Gemma.", upprepar Harry i en varnande ton.
"NO I WONT CALM DOWN, YOU ALL DESERVE TO DIE IN THERE.", skriker jag och Louis tar ett steg närmare mig.
"Don't Louis, I'll handle this.", säger Harry och drar mig bakom honom.
"Fucking knock that bitch down.", ryter han samtidigt som resten av killarna får honom ut ur rummet.
Jag drar min arm ur hans grepp och pressar mig mot väggen och låter mina armar bilda en sköld framför mitt ansikte.
"Move the arms Gemma.", mumlar Harry men jag lyder inte.
"Why, so you can hurt me again?", väser jag och flyttar på händerna och kollar på honom.
"Why are you saying that? I aint hurting you, am I?", säger han med en lugn röst.
"No but you will, because you're just like them.", ryter jag.
Jag ger honom en sista blick innan jag försvinner uppför trappan och in i vårat rum.
~
Jag satt och surade samtidigt som jag grät ett bra tag, jag tackade Harry i tankarna för han hade sunt förnuft att låta mig vara ifred ett tag. När jag känner att jag lungat ner mig så öppnar jag dörren och går ner igen.
"Are you feeling better, sweetie?", frågar Perrie från soffan och jag nickar.
"Are you feeling better, sweetie?", frågar Perrie från soffan och jag nickar.
"Yeah, I just got so fucking mad, you don't even know.", suckar jag och sjunker ner bredvid henne.
"Oh I know, but Zayn found out I heard about their plan and that I didn't gonna tell the boys so I got punisched hard so I didn't dare to stand up for the girls, even if they're dead...", viskar hon och jag kramar om henne.
"It'll be okey, atleast we have each other.", ler jag och hon ler svagt och nickar.
"Yeah, that's true."
"Perrie you ready to go?", frågar Zayn från dörren och hon nickar.
"Hey, where are you guys going?", frågar jag och hon ler.
"Zayn is getting a tattoo and want me to keep him company.", fnissar hon.
"Aww, how cute, the badboy wants company.", retas jag och Zayn skrockar.
"Shut up Gemma.", flinar han och lämnar lägenheten tillsammans med Perrie.
Jag sätter på TV:n och sätter på nyheterna men det stängs av fort av Harry som snott kontrollen ut ur mitt grepp.
"No news baby.", ler han och pussar mig på pannan.
"I'm not allowed to watch the new?", frågar jag förvirrat. "Why not?"
"If there is something about you I don't want you to get all excited because they wont find you.", ler han och rufsar till mitt hår.
Jag stönar och nickar.
"Fine, whatever.", ler jag falskt och går uppför trappan.
Jag ser till att ingen är bakom mig tills jag flyttar på plantan och rusar upp till taket och sätter mig på en bänk.
"You're not allowed to be up here.", hör jag en röst säga och jag får syn på Louis i dörren.
"I needed some fresh air.", mumlar jag och han skrockar.
"You just love getting yourself in trouble, don't you, love?", flinar han och sätter sig bredvid mig.
"No I'm just sick of this hell hole.", väser jag och han skrattar och tar sin arm runt min midja och drar mig tätt intill sig.
~~~~~~~~~~~~~~~~~
OHHHH, drama llama!! ;) ;) ;)
10 kommentarer för nästa! :D
LOVE U MI AMIGOS <3
You belong with me ~ Kapitel 18
~Gemma's POV~
Bilresan tar lång tid, killarna hade tydligen en lägenhet i utkanten av New York som vi skulle fly till tills det hade lugnat ner sig borta i L.A. I baksätet låg Eleanor och sov mot Louis axel samtidigt som Perrie kollade ut genom fönstret och verkade drömma sig bort.
"Are we there yet?", frågar jag och kollar på Harry.
"One more hour I think.", svarar han utan att släppa blicken från vägen.
"I need to pee..", mumlar Perrie och Harry suckar och svänger av från vägen.
"There, out and pee.", säger Harry och hon hoppar ut ur bilen.
"I have to pee to.", mumlar jag och följer efter henne.
Killarna går ut ur bilen, Eleanor sover antagligen fortfarande, och kollar på oss.
"Turn around!", skrattar jag när jag ser att deras blickar är riktade mot oss.
"No way, show us them asses!", skrattar Harry och jag himlar med ögonen.
"Come on Perrie.", fnissar jag och drar med henne in i skogen.
"Were are we going?", frågar hon.
"Well I aint gonna let them watch me as I pee.", flinar jag och hon nickar.
"Oh I didn't even notice.", skrattar hon.
Vi gör våra 'behov' och sedan återvänder vi till killarna och Eleanor.
"Morning El.", ler Perrie mot flickan och placerar sig i bilen.
"Morning.", gäspar hon och tar en plats brevid Perrie.
Resten av oss hoppar in och jag låter mig själv falla till en djup sömn.
~
"Honey we're here.", viskar Harry och ruskar till mig försiktigt.
"Huh?", mumlar jag och öppnar ögonen långsamt.
"We're here, c'mon, we gotta hurry before anyway sees us.", viskar han och tar mig i hans famn.
Jag är för trött för att vägra och kämpa emot så jag sluter mina armar runt hans nacke och vilar mitt huvud mot hans bröstkorg.
"Someone is on a good mood.", skrockar han och jag känner hur hans bröstkorg vibrerar när han skrockade.
"Mhm.", gäspar jag och jag kollar upp mot honom och ser ett leende växa på hans läppar.
"Welcome to your new home.", säger han och placerar mig på en soffa.
Jag gnuggar ögonen och studerar rummet. Det är ett stort vardagsrum med 2 soffor och en stor TV, till höger ligger ett kök och till vänster ett badrum. Bakom mig fanns en trappa till en övervåning där jag antar att våra sovrum ligger.
"How can you afford this?", frågar jag fashinerat och han skrattar.
"Let's just say my work really pays of.", flinar han och går upp för trappan med våra väskor.
Jag sträcker på mig och reser mig upp.
"Perrie?", frågar jag och kollar runt.
"In the kitchen!", svarar hon och jag går in till köket där hon sitter vid ett runt matbord tillsammans med de andra tjejerna.
"I miss Ariah, she should have come with Lou-..", men jag hinner inte avsluta innan Perrie skjuter in en armbåge i min höft. "Ow, what was that for?"
"Who is Ariah? Your friend back home?", frågar Eleanor och då förstår jag att hon inte visste.
"Oh.. Uhm.. Yeah, exactly.", det var inte direkt en lögn men det var inte det jag ville ha sagt.
"Girls we're going out and check the area, we'll be back in 30!", ropar Zayn från dörren innan flera fotsteg hörs lämna huset innan dörren smälls igen.
Vi sitter tysta allihopa och kollar på varandra ett tag tills Danielle ställer sig upp och smäller händerna i bordet.
"Guys we gotta get out of here.", säger hon allvarligt.
"No way Dani, I wont get myself in trouble.", protesterar Perrie.
"C'mon we can't be trapped here, Perrie, we can just sneak out in the midle of the night and turn them into the police, it will be easy.", säger hon och kollar på oss.
"I actually agree on that idea.", mumlar Felicia.
"GIRLS!", utbrister jag och och reser mig upp.
"What Gemma?", frågar Eleanor, "It's an great idea, we'll be free!"
"No it isn't, let's just stay here with our boys!"
"Our boys?", frågar Danielle, "Please don't tell me you actually starting to like Harry, and that you think he likes you back."
"I don't like him I just think we'll get things worse if we leave.", mumlar jag och går mot dörren. "And I'm not gonna listen to this and be absued because of your mistakes."
Jag går med arga steg uppför trappan och kollar i det stora rummet framför mig. Det var 3 dörrar till vänster och 2 till höger, de till höger var någon aning större än de andra och jag antar att de två tillhör Harry och Louis, men mina ögon fastnade på den lite undangömda dörren bakom en växt och jag går med försiktiga steg dit och drar bort blomkrukan och öppnar dörren som visar en trappa. Jag kollar bakom mig för att försökra mig om att ingen är bakom mig innan jag går upp för den mörka trappan. Längst upp så var ännu en dörr som jag öppnade som ledde ut till ett stort tak. Jag flämtar till åt den vackra utsikten, bakom den stora skogen så kunde man se skymten av ljusen från New York lysa upp natten. Det var så underbart vackert att jag kunde stanna där hela natten, men det var sent och killarna skulle vara hemma när som helst och jag antar att det finns en anledning till att de försökt täcka för dörren med en planta, dock var de ju inte de smartaste om de trodde att plantan skulle dölja dörren.
Jag drar in ett djupt andetag av den friska luften innan jag skynder mig ner och tillbaka till rummet och flyttar tillbaka plantan, jag andas lättat när jag hör ytterdörren stängas vilket betyder att jag precis hunnit innan killarna kom hem. Jag sätter mig på soffan på övervåningen som stod framför ett fönster och kollar på utsikten.
"Gemma?", ropar Harry och hans fotsteg närmar sig.
"There you are baby.", mumlar han mot mitt öra när han böjer sig ner och kramar om mig bakifrån.
"Yes, here I am.", ler jag och han sätter sig bredvid mig.
"Why aren't you downstairs with the other girls?", frågar han oroligt.
"I felt to be alone.", harklar jag mig.
"You sure that's the truth?", frågar han och studerar mig.
"Yes, I'm tried, goodnight.", muttrar jag och springer till en av dörrarna.
"Wrong door sweeite.", skrattar han och pekar på den rätta.
"Oh.. Uhm.. I knew that.", försöker jag och försvinner in i rummet.
"Night sweetie, see you tomorrow!", ropar han precis när jag stängt dörren.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
8 kommentarer för nästa :)? <3
Inte rättat så förlåt om de många fel <3 love u <3
You belong with me ~ Kapitel 17
~Gemma's POV~
Jag vaknar upp ensam i sängen och hela min kropp värker efter gårdagens häldense, jag ångrar det redan, va fan har jag gjort. Jag har haft sex och njutit av det med en idiot som kidnappat mig och dödar folk och misshandlar mig, jag är sjuk i huvudet. Jag gnuggar mina ögon och låter de vänja sig vid ljuset, klockan var redan 13:16 vilket betyder att jag sovit runt 13 timmar. Jag gäspar och sätter mig upp när jag känner att ögonen vant sig vad ljuset och drar på mig ett par trasiga jeans och ett svart linne. Med försiktiga steg går jag ner till köket där Perrie sitter vid matbordet och bläddrar i en tidning.
"Morning Perrie.", hälsar jag vänligt och börjar rota i massa lådor.
"Morning.", svarar hon kollar på mig. "What are you looking for?"
"Pain killers.", mumlar jag och ett retsamt flin växer på hennes läppar.
"Well someone had a fun night yesterday, eh?", retas och jag himlar med ögonen men kan inte låta bli att le.
"Yesterday it was, today I regret it.", muttrar jag och hon nickar.
"Well it's always like that the first time with the boys, you'll get used to it.", säger hon och reser sig upp. "I'll get them, wait here."
Jag nickar och hon lämnar rummet. Under tiden biter jag mig i läppen och känner hur tårarna börjar hota och tillslut rinna ner för mina bleka kinder.
"Here I got th-..", börjar hon tills hon får syn på mig. "Jesus christ Gemma what's wrong?", utbrister hon och ställer ner pillerna på bordet bredvid mig och kramar om mig.
"Perrie... I-I don't want to get used to it.", snyftar jag tyst och kramar henne tillbaka.
"Oh honey...", mumlar hon och stryker mig över ryggen. "You don't have much of a choice I'm afraid..."
Hon drar ifrån kramen och kollar in i mina rödgråtna ögon.
"Sweetie don't cry, they're all nice guys when you get to know them..", viskar hon men jag vet att hon själv tvekar på om det verkligen är sant.
"But I don't want to get to know them! I want to go home! I want to go back to college and live with Madison, Alison and Ariah, but I can't! They've probably forgot me and I have been kicked out of school for sure!", gråter jag.
Perrie står helt chockad och vet inte riktigt vad hon ska säga.
"Sweetie...", försöker hon men hon får inte fram något mer.
"Sweetie...", försöker hon men hon får inte fram något mer.
"Sorry, we'll just let that go.", snyftar jag och torkar bort mina tårar och tvingar mig själv att le. "Where is everyone?"
"They're out to get a few things, you should go pack."
"Why?", frågar jag och kollar på henne.
"We're leaving soon.", säger hon och harklar sig. "I'll help you."
"We're leaving soon.", säger hon och harklar sig. "I'll help you."
Hon tar tag i min arm och tar mig till Harrys rum och drar fram min resväska.
"There, pack.", ler hon och jag höjer på ögonbrynen.
"Why?", frågar jag och hon suckar.
"I can't tell you.", säger hon. "Now pack."
"Tell me Perrie."
"Do you want us to get in trouble or what?"
"No I just want to know where he takes me this time..."
Hon suckar och sätter sig på sängkanten.
"Sorry I didn't mean to be rude Gemma... The police are tracking up the boys house and we need to leave, so just please pack.", mumlar hon och lämnar rummet.
Okej, så polisen håller på att hitta killarna? Men det är väl en bra sak? De kan komma hit och hitta mig, jag kan berätta allt om hur Harry kidnappat mig och så kan jag åka hem och förklara allt för skolan så kanske jag kommer in igen, då hade jag fått tillbaka mitt gamla liv.
"They're here any minute now so you better hurry!", ropar Perrie från trappan där hon försöker dra ner en resväska.
"Will do.", suckar jag och börjar kasta in alla saker i min väska.
Jag märker att Harrys garderob nästan är helt tom och jag kliar mig i huvudet, händer det här verkligen? Ska jag försvinna ännu längre härifån..?
"They're here!", ropar Perrie 5 minuter senare då jag precis hunnit stänga min andra och sista resväskan som Harry lämnat åt mig.
Harrys fotsteg kommer uppför trappan och in 'vårat' rum och han kollar på mig med ett leende.
"Where are we going?", frågar jag bara för att se om Harry skulle erkänna.
"Just on a long vacation, all of us.", ler han och jag reser mig upp och möter hans blick.
"Don't lie to me.", väser jag och han himlar med ögonen.
"I can lie to you if I feel like it.", säger han roat och går närmare mig. "And how did you know I was lying?"
"Uhm.. I was just guessning..?", försöker jag.
"I know when you're lying, its one of my many talents.", skrockar han men hans min ändras snabbt till en allvarligare. "And since Perrie was the only one here besides you then I guess she was the one telling you the truth?", frågar han och kommer ännu närmre så vi står precis framför varandra.
"I don't wanna leave L.A because you have problems with your life.", ryter jag och han höjer på ögonbrynen.
"Well you're coming anyway.", mumlar han och jag blir förvånad över att han inte blev sur.
"You're not angry..?", frågar jag försiktigt.
"Listen here Gemma, you're special and I love you.", säger han och jag rycker till - snälla säg inte att han sa att han älskade mig.
"And I don't want to let you go so you're coming with us.", fortsätter han och tar mina väskor och går ner för att packa in de i bilen.
"You okey?", frågar Niall som dykt upp i dörröppningen.
Jag nickar, Niall var min favorit av de i huset, han var den minst våldsamma även fast Felicia då och då dök upp med blåmärken, men de va små och svaga som försvann efter bara någon dag. Vi andra hade kvar de i minst 1 vecka, men Niall älskade verkligen Felicia, det märktes, hon kunde unna sig lyckligast av oss i huset på grund av det.
"Yes, don't worry.", ler jag och han nickar och går in i sitt egna rum.
Jag nickar, Niall var min favorit av de i huset, han var den minst våldsamma även fast Felicia då och då dök upp med blåmärken, men de va små och svaga som försvann efter bara någon dag. Vi andra hade kvar de i minst 1 vecka, men Niall älskade verkligen Felicia, det märktes, hon kunde unna sig lyckligast av oss i huset på grund av det.
"Yes, don't worry.", ler jag och han nickar och går in i sitt egna rum.
"Gemma c'mon, we're leaving.", ropar Harry och jag suckar, jag vill inte...
Snart står Louis framför mig och håller ut sin hand.
"Harry told me to come and get you so let's go.", säger han och tar tag i min arm och drar mig ner för trapporna.
"Who's that?", frågar jag och pekar på en lång, pinnsmal, vacker brunette.
"That's Eleanor, my girlfriend.", säger han och puttar mig in i Harrys armar.
"Ready to go beautiful?", frågar han och jag nickar.
"I guess.", suckar jag och hoppar in i bilen.
I baksätet hoppar Perrie, Zayn, Louis och Eleanor in och i den andra bilen sitter Danielle, Liam, Niall och Felicia. Bilarna startar och vi åker iväg, tårarna börjar hota än en gång, jag kommer aldrig få återgå till mitt gamla liv, det är bekräftat nu...
~~~~~~~~~~~~~
10 kommentarer för nästa :)? <3
Tack för alla kommentarer <3
You belong with me ~ Kapitel 16 *dirty*
~Gemma's POV~
Jag klädde av mig och tog en tröja ur Harrys garderob och kröp ner i sängen och bara ligger där tills jag hör att ytterdörren öppnas och Harrys fotsteg kommer upp för trappan och jag sluter mina ögonlock. Harry kommer in i rummet och jag hör honom gå runt i rummet tills han tillslut kryper ner i sängen och drar mig till sig, jag försöker håller mina andningar lunga och fortsätter låtsas sova.
"I know you're awake, baby.", viskar han och jag öppnar ögonen för att finna Harry i bara kalsonger.
Harry kollar in i mig i ögonen och ler, han bara ler, inget elakt flin eller snett leende, bara ett vanligt leende som gjortde att det såg ut som om han... älskade mig? En konstig känsla började gå igenom min kropp, jag kände mig trygg med runt honom, som han inte skulle göra mig illa något mer.
"I want you so bad Gemma...", viskar han försiktigt och jag biter mig i läppen.
"Then... Then have me.", viskar jag till svars och hans leende växer.
Det är väl bättre att gå med på det och få det ömt än att bli våldtagen och slagen...
Han flyttar sin hans till mina trosor och stönar tyst samtidigt som han låter våra läppar mötas och han börjar kyssa mig och utan att tänka på det så hade jag börjat kyssa honom tillbaka. Hans fingrar börjar peta på min klitta som han sedan börjar göra en cirkulerande rörelse med.
"I've been waiting for this moment for so long.", mumlar han mot min nacke när jag börjar stöna försiktigt.
Han ler samtidigt som han tar av min tröja och sedan drar ner mina trosor så jag ligger helt naken, och snabbt efter tar han av sig sina kalsonger och placerar sig ovanpå mig. Jag flämtar högt när han pressar sig själv in i mig och jag kan inte hålla inne mina stönanden. Mina händer kryper upp på hans rygg för att få ett stadigt grepp.
"Fuck Gemma.", stönar han när mina naglar går i hans skinn och jag känner hur mina fingrar glider och lämnar små rivsår på hans svettiga rygg.
Hans rytm blir hårdare och fortare och jag flyttar mina händer till hans biceps och stönar högt.
"Cum for me baby.", stönar han och jag inser att han försöker avsluta det och jag försöker slappna av ännu mera.
"I-I can't.", stönar jag.
"Gemma, c'mon.", stönar han och för sin hand mot min klitta igen för att göra det lättare för mig.
Tillslut kommer ett högt stön från mig och det känns som om jag svävar för ett par milisekunder. Han gör en sista tryck in i mig tills han stönar mitt namn högt och kollapsar ovanpå mig. Jag andas fort och han skrockar.
"Well that was totally worth the wait.", flinar han och hasar sig upp ur sängen.
"Gotta get a shower, I'll be back soon.", ler han och pussar min panna innan han försvinner in i badrummet.
Jag lägger mig på sidan utmattad och sluter mina ögon och faller snabbt i en djup sömn.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Inte bra på att skriva sånt här så förlåt om det sög osv, lol ._.
8 kommentarer för nästa :)? <3
BTW, detta va så kort så kommer 100% uppdatera ett till ikväll om jag får kommentarerna innan jag somnar :)
You belong with me ~ Kapitel 15
~Gemma's POV~
Det hade gått 1 vecka sedan Harry kidnappade mig, jag hade börjat vänja mig med reglerna eftersom Harry återigen slagigt mig ett x antal gånger när jag gjort fel, som sagt var löftet om att han aldrig mer skulle göra illa mig ren bullshit.
Jag slår upp ögonen för att finna Harry stå och klä på sig och jag kollar iväg från hans halvnakna kropp.
"Don't act like you didn't enjoy the view.", hör jag han skrocka vilket betyder att han måste ha märkt att jag vaknat och kollat på hans magmuskler.
"Don't act like you know what I think about your body.", mumlar jag och sätter mig upp i sängen och vilar ryggen mot väggen.
"But I do know.", ler han och tar tag i en träningsväska.
"Hey where are you going?", frågar jag och stirrar på honom.
"No where.", mumlar han nästan ohörbart och kastar väskan över axeln.
En svag duns hör när något faller ut ur väskan och jag stirrar på det silvriga föremålet som liggar på golvet.
"Where are you going?", frågar jag med allvarlig ton.
"Don't get involved.", muttrar han och plockar upp föremålet.
"Tell me, you can't use that on someone!", utbrister jag och kastar mig upp ur sängen och ställer mig framför mig framför dörren så han inte han gå ut.
"Move Gemma.", varnar han.
"Tell me where you're going."
"That's not your fucking business!", ryter han men jag vägrar låta min rädlsa visas den här gången.
"What are you even gonna use that on?", väser jag och hans tålamod börjar ta slut.
"Stay out of my business Gemma!", morrar han.
"Just fucking tell me!"
"How about I use it on you?!", väser han och pressar mig mot väggen och placerar pistolen mot min panna.
"You wouldn't.", viskar jag försiktigt.
"You don't know me so I give you the advice to stay out of my way before you make me do something I really don't wanna do.", ryter han samtdigt som han kastar undan mig från dörren.
Jag landar hårt på rumpan samtidigt som jag kollar på honom medans han lämnar rummet.
"HARRY!", stönar jag och rusar efter honom ner för trappan.
Dock är det försent eftersom han redan lämnat huset och är och lastar in väskan i bilen men om jag tar ett steg utanför huset är jag dödens, eller i alla fall kommer jag bli straffad.
"Hey where are you going?", frågar jag och kollar på killarna som börjar bege sig mot dörren.
"We need to fix some things, you're better off without knowing.", säger Niall och jag nickar förvirrat.
Harry dyker upp i dörröppningen igen och kollar på mig.
"Drop it Gemma, you have no reason to invole yourself in our work.", väser han och jag höjer på ögonbrynen.
"Oh really? Well don't blame me if I'm not here when you guys get back.", muttrar jag och börjar gå upp för trappan.
"GEMMA!", skriker Harry bakom mig men jag ignorerar honom, det är dags att leka en lek.
~
Efter 5 timmar så öppnas ytterdörren och höga ljud kommer från killarna, deras jobb måste gått bra eftersom de verkar vara på ovanligt gott humör, men nu var det inte tid att tänka på det - nu var det dags att leka.
Under tiden killarna hade varit borta hade jag gått igenom varenda rum i huset jag kunde hitta och i ett av rummen på övervåningen längst ner i korridoren så hade jag hittat ett litet skåp där jag skulle gömma mig för Harry.
"GEMMA!", ryter han och jag vet att det är dags så jag springer tyst till rummet och kryper in i det lilla skåpet och stänger dörren efter mig.
Harrys tunga fotsteg hörs på övervåningen och jag hör honom öppna dörren till hans rum. En hög duns hörs och jag rycker till, antagligen hade han slagit näven i väggen av ilska och trott att jag flytt.
"PERRIE, DANIELLE, FELICIA!", ryter han ilsket, även om han inte skriker på mig så blir jag rädd.
Små, försiktiga fotsteg hörs komma upp för trappan, antagligen är det tjejerna.
"W-what Harry?", stammar Danielle försiktigt.
"Where is she?!", ryter Harry.
"I don't know... She was up here just a minute ago...!", viskar Perrie och jag kan föreställa mig hur ett flin växer på hans läppar.
"So she is still here, huh?", frågar han intresserat.
"Y-yes!", svarar Felicia.
"Oh well, thanks girls.", deras fotsteg återgår till nedervåningen. "Well sweetheart, if this is the game you wanna play, we'll play it!", ropar han för att vara säker på att jag ska höra det.
"BOYS HELP ME FIND THIS BITCH.", ryter han och tunga fotsteg kommer upp för trappan.
Mitt hjärta börjar slå i 100, vad kommer han göra om han hittar mig? Jag ångrar att jag hade gjort det här så jag kryper ut ur skåpet för att ge upp när dörren öppnas hårt och Harry står i dörren med irriterande ögon.
"Why are you hiding for me?", mumlar han och stänger dörren samtidigt som han går fram mot mig.
"Don't hurt me.", mumlar jag och han kollar på mig.
"I won't unless you make me angry, and if I hade to look for you 1 more minute I'd probably be pissed at this moment so you can find yourself lucky.", väser han mellan tänderna och pressar mig mot väggen med sin kropp så vi står tätt intill varandra.
"I just wanted to know where you were.", mumlar jag.
"And I told you that it was none of your fucking business.", avslutar han min mening och stryker mig över kinden.
Han studerar min kropp uppifrån och ner innan hans välkända flin växer på hans läppar.
"You have no idea how much I want you right now babe.", viskar han i mitt öra och jag ryser till.
"Well me, Zayn and Louis are going out for another job and when I get back I'll take you and if you refuse then rape it is.", säger han med en ton som jag inte kan avgöra om det var ett skämt eller om han faktiskt skulle tänka sig våldta mig.
"And before I go just know this - you better stay here if you know what's best for you cuz I wont be in a mood of playing your little games when I get back.", flinar han och lämnar rummet.
Jag biter mig i läppen och springer in i Harrys rum och kastar mig på sängen, kanske om jag somnar tills han kommer hem så kommer jag slippa, han kommer låta mig sova och inte tvinga mig bli av med oskulden på det här sättet...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
9 kommentarer för nästa :)
Förlåt att jag ber om så många kommententarer men kommentarer = motivation och motivation gör det hela roligare att uppdatera ^-^!
Men nu ska jag gå duscha och sedan åka till Fryshuset och se Olly Murs så uppdaterar ikväll om jag hinner annars imorgon, love u! :D <3
You belong with me ~ Kapitel 14
~Gemma's POV~
Jag vaknar upp nästa dag ensam i sängen och ligger stilla och stirrar in i väggen, min kropp hade läkt sig själv en aning men om jag ansträngde mig i en rörelse för mycket så satte smärtan igång igen.
"Did he hurt you yesteday?", hör jag en röst i dörren fråga och jag får syn på Niall som verkar leta efter nya blåmärken på min kropp.
"No he didn't, he basically just said sorry and then we fell asleep.", mumlar jag trött och han nickar.
Vi möter varandras blickar och håller fast de ett tag tills Niall väljer att dra iväg sin egna blick till fönstret.
"Where is he?", frågar jag och hans blick faller återigen på mig.
"Out with Louis and... To.. Uhm... Get a few things.", muttrar han och jag var inte övertygad på den fronten.
"Right..", säger jag och ger honom en nick, "Can I have my phone back now tho? I really wanna let my friends know I'm fine."
"Uhm about that... It's kinda... Broken..", säger han skamset och kliar sig i nacken.
"What?! How?!", stönar jag av frustration.
"Well when you didn't show up at the spot the other day Harry got mad and threw it in the wall... And it broke..."
"Just wait until I get my hands on his phone.", mumlar jag för mig själv men Niall måste ha uppfattat vad jag sa eftersom han skrattar försiktigt.
"Come on and get up, Felicia made breakfast and you look like a skeleton, you need to eat.", muttrar han och drar upp mig från sängen.
Jag märker först då att jag är i samma kläder som jag somnat i, jag skulle vilja byta om men jag har inget att byta till så länge jag inte lånar av de andra tjejerna vilket jag inte kände för.
Niall för mig till köket och Felicia placerar en tallrik med våfflor och jordgubbssylt framför mig.
"Dig in.", ler hon och jag tar försiktigt en tugga.
Snart öppnas ytterdörren och Harry och Louis kliver in i rummet.
"How did it go?", frågar Zayn och kollar på sina vänner.
"Okey I guess, we both got away safe but it didn't go as planned.", muttrar Harry och Louis nickar instämmande.
"What did you do?", frågar jag och kollar på Harry.
"What?", frågar han och möter min blick.
"I asked what the two of you did.", upprepar jag och håller kvar min blick på honom.
"I can tell you what we did.", väser Louis och smäller ner händerna i bordet precis framför mig och min tallrik med en smäll, "We did something that is none of your fucking busniess."
Jag rycker till lite samtidigt som Harry skrockar och ställer sig bakom mig och böjer sig neråt.
"Thanks for last night, babe.", viskar han perverst i mitt öra och jag vänder bort huvudet.
"Playing hard to get huh?", flinar han och placerar sin hand på mitt lår och låter de vandra upp mot mina underkläder.
"Stop it.", väser jag tyst och slår bort hans hand.
"You know you want it.", flinar han och jag vrider huvudet mot honom.
"I'm trying to eat so please just shut the fuck up.", väser jag, tydligen för högt eftersom allas blickar vänds mot mig och Harry.
"Not that tone to me Gemma.", varnar han och jag suckar och skjuter ut stolen och ställer mig upp.
"I'm tired of your fucked up rules.", muttrar jag och låter min blick gå till Felicia, "thanks for the lovely breakfast.", ler jag försiktigt och går ut och sätter mig på en av sofforna i vardagsrummet.
Såklart är Harry efter mig och sätter sig brevid mig.
"Why do you never learn? I don't want to hurt you but you kind of force me to.", väser han och tar tag i min handled.
"No you force yourself to hurt me.", muttrar jag, vägrar att kolla på honom.
"Maybe I don't want to hurt you?", viskar han och jag himlar med ögonen.
"Bullshit.", mumlar jag och korsar mina armar.
"Maybe I just wanna do this.", viskar han och tar ena armen runt min nacke och pressar mina läppar mot hans.
Han börjar kyssa mina läppar och tvingar mig att öppna upp så hans tunga kan slinka in i min mun och leka runt med min tunga. Jag försökte dra iväg men hans arm runt min nacke var i ett för starkt grepp så jag behövde bara inse att jag var fast tvungen att låta han kyssa mig, men jag vägrar kyssa tillbaka.
Efter någon minut drar han ifrån och ler snett.
"I know you liked it, baby.", flinar han och jag bara skakar på huvudet.
"Listen here sweetheart, I wont hurt you unless you deserve it - but if you keep up with that attitude you'll end up getting punished and you don't want that so I'll give you the advice to get that frown upside down before things go bad.", säger han och reser sig upp och går till övervåningen och snart hör jag dörren till hans sovrum öppnas och stängas.
Jag stannade i soffan ett bra tag innan även jag hasade mig upp och återvände till Harrys rum. Han höjer blicken från sin mobil så fort han får syn på mig och ger mig en frågande blick.
"I want a shower.", säger jag och han höjer på ögonbrynen och jag suckar, "Sorry, can I please have a shower?"
Han nickar och pekar på en resväska, en resväska som faktiskt liknar den jag hade med mig hit.
"Hey I used to have one like that!", påstår jag och han skrockar.
"Yeah obviously, it's yours. Madison was quite worried about you, but don't worry, I told her you were just fine.", säger han och återgår till att kolla på mobilen.
"You went to see Madison?", utbrister jag och han stönar irriterat och nickar.
"Yes, we didn't hurt her or anything so just relax, we only got your things so you can stay here for a long time.", ler han stolt, såklart var han stolt över denna "brillianta" idén (notera ironin).
Jag nickar långsamt och går ner på mina knän och öppnar väskan. I den ligger alla kläder jag packat med mig för min första termin i college, alla sommarkläder och höstkläder och jag suckar samtidigt som jag gräver fram min handduk.
"Listen, I want a shower too now when you mentioned it so be out in 30 or else I'll come in and shower with you, whether you like it or not.", säger han och jag nickar och skyndar mig in.
Att se Harry spritt språngande naken var något jag inte ville så jag skynda mig in i badrummet, låser dörren och kastar mina kläder på golvet. Jag låter det varma vattnet rinna nerför min kropp i 10 minuter innan jag raskt hoppar ut och börjar torka mig.
Men snart öppnas dörren och Harry står framför mig med ett flin, jag hade tack och lov hunnit täcka min kropp med handduken.
"Hey it hasn't been 30 minutes yet!", flämtar jag och tar ett stadigare grepp runt min handduk.
"I know.", flinar han och lutar sig mot dörren och studerar de delar av min kropp som syns.
"And by the way I'm sure I locked the door so how did you even get in here?", frågar jag med höjda ögonbryn.
Han ger mig en retsam blick och håller upp en liten nyckel; "My bathroom, babe.", flinar han och jag stönar av frustration.
"Well I need to change.", muttrar jag och går tillbaka till hans rum och plockar upp ett par shorts och en T-shirt från resväskan, jag vänder om för att se att han följt efter mig in i rummet.
"Go on, change.", ler han och jag skakar på huvudet.
"No way!", protesterar jag och börjar gå tillbaka mot badrummet.
"Don't even think about it, I got the key, remember?", skrockar han, "C'mon, just get changed here.", fortsätter han med ett roat flin.
Jag stönar när jag inser att jag inte har något annat val och börjar ta på mina trosor under handduken. Jag försöker på ett så smidigt sätt jag kan ta på min BH utan att tappa handduken men misslyckas och den faller till mina fötter och Harry stönar nöjt när han för syn på min bara byst.
Jag himlar med ögonen, det verkar som han aldrig sett ett par bröst tidigare. Jag återgår till att sätta på min BH och mer hinner jag inte fören han får tag i min midja och snart liggar jag ovanpå honom.
"You have no idea how much I want you!", mumlar han lustfullt och attackerar mina läppar med hans, han pressar in sin tunga i min mun, bryr sig inte om vad jag vill och inte vill.
"Maybe one day you can have me.", mumlar jag och han snurrar runt på oss så han är ovanpå mig.
"How about that day is today?", flinar han och jag skakar på huvudet.
"No way, not gonna happen, get off me.", säger jag och knuffar av honom, ett stön av irritation lämnar hans läppar.
"One day you'll want me and guess what? That day I'll give it to you hard.", säger han med en allvarlig ton och mina ögon spärras upp.
Han skrockar och pussar min panna innan han hasar sig upp och går till badrummet för att ta sin egna dusch.
Jag himlar med ögonen, det är ju inget fel med hans självförtroende, den saken är klar. Om han tror att jag frivilligt kommer ligga med honom efter han kidnappat mig och misshandlat mig så tror han fel, han kommer aldrig få mig, jag kommer aldrig gilla honom.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tackar som vanligt för alla kommentarer! Förlåt att detta kapitlet kom så sent men min pojkvän bor 1 timme ifrån mig så vi ses bara 1 gång per vecka på grund av distansen så kände inte för att sätta mig och skriva när jag faktiskt äntligen får vara med honom igen. :)
Kan vi få 10 kommentarer för nästa tro?<3 (':
PS: förlåt om det är stavfel osv, måste duscha så inte läst igenom för att rätta, love u guys <3
You belong with me ~ Kapitel 13
~Gemma's POV~
Jag vaknar upp i ett ljust rum, solen från fönstret bränner i mina ögon vilket bländar mig en aning så jag har svårt att se vart jag är. Hela min kropp värker av smärta och det smakar blod i munnen, allt kändes åt helvete, jag orkade ingenting. När mina ögon vant sig vid ljuset så ser jag att jag, tyvärr, återigen befinner mig i Harrys rum, jag borde anat att det var hit jag skulle hamna när jag blev medvetslös och han rent av kunde göra vad han ville med mig.
Jag rycker till en aning när jag märker att Perrie sitter på sängkanten och ler svagt mot mig.
"Morning.", ler hon försiktigt och jag kollar på henne och besvarar försiktigt leendet.
"What time is it?", mumlar jag.
"3:15pm, I'm not really allowed to be in here but I had to check if you were okey...", säger hon och jag skakar på huvudet.
"Perrie get out.. I don't want to get you in any more trouble..", muttrar jag och börjar resa mig upp.
"No no, rest Gemma!", protestarar hon och puttar mig försiktigt och varsamt tillbaka ner i liggande ställning.
"Hey listen, you either help me out of this bed or watch me in pain as I do it myself.", mumlar jag vilket gör att ett svagt leende dyker upp på hennes glänsande läppar.
Hon tar en arm bakom min rygg och puttar försiktigt upp mig i sittande ställning och jag stönar av smärta. Hon hjälper mig upp så jag står och jag börjar halta mot dörren med Perrie som stöd.
"Hey what are you two doing?", spottar Harry som dykt upp i dörren.
"She is helping me out of that damn bed of yours.", väser jag och han skakar på huvudet.
"You need to rest Gemma.", säger han och tar tag i min midja.
"No I aint staying in that bed the whole fucking day.", tjuter jag och han himlar med ögonen.
"Don't yell at me Gemma.", muttrar han och tar bort Perries stöd och ersätter det med sitt eget.
"Perrie - out.", beordrar han och hon gör lydigt som han säger.
"Perrie - out.", beordrar han och hon gör lydigt som han säger.
Harry hjälper mig ner för trappan ut till vardagsrummet där Louis och Niall sitter och stirrar på mig med öppna munnar. Han placerar mig på soffan och jag kollar på Louis och Niall, det ser ut som de har sett ett spöke.
"What?", väser jag men de svarar inte, "answer me?"
"They don't believe you're out of bed after what I did to you.", flinar Harry och sätter sig bredvid mig.
"Well I'm not staying in that bed all day.", erkänner jag och låter min blick gå runt rummet.
Jag möter Nialls blick som kollar en aning oroligt på mig, men varför? Felicia hade berättat att han slått henne när hon gjort fel så varför var han så orolig över att Harry misshandlat mig, han hade gjort samma sak mot Felicia.
"Can I talk to you alone for a moment?" , frågar Harry och Nialls blick går till Harry.
Nialls blick mot Harry ser en aning misstänksam ut så jag biter mig i läppen.
"I dunno.", säger jag efter ett tag och han suckar.
"Please? I promise I wont hurt you...", ber han och jag suckar motvilligt.
"Sure, why not, if I say no you'll probably force me anyway.", muttrar jag.
"You got a point there.", erkänner han och plockar upp mig i hans famn och bär upp mig tillbaka till sovrummet.
Han placerar mig på sängen och går tillbaka till dörren för att låsa den innan han sätter sig på sängkanten.
"Listen here Gemma... I'm sorry for what I did, I truly am. But you really need to know you're place around here, you're not home anymore and I'm in charge in this house.", säger han med en allvarlig ton.
"Sorry doesn't cover everything.", mumlar jag och möter hans blick med min egna, "and don't you think I know I'm not home anymore? And besides that, do you think I wanna be here?", morrar jag.
"Honey please...", säger han och tar tag i min arm och jag jämrar till.
Han kollar oroligt på mig, ingen aning om varför jag kände smärta, så han drar upp ärmarna på min tjocktröja och finner min högra arm täckt med blåmärken.
"Oh my god baby I'm so sorry..", viskar han och tar min hand i sin och för den mot sin mun.
Han pussar blåmärke efter blåmärke, jag finner bara hela grejen patetisk. Först skickar han två i sitt gäng att misshandla pojken som följde med mig hem, sedan misshanlar han mig, sedan kommer en ursäkt så börjar han pussa alla mina skador som han själv orsakat.
Jag blir irriterad av tanken och sliter tillbaka min arm från hans grepp och han biter i sin läpp.
"Please Gemma, let me..", viskar han med en mjuk ton, ingen ilska alls. "Let me..", upprepar han.
Jag biter mig i insidan av kinden och sträcker återigen ut min arm och han pussar varenda litet blåmärke upp till min kind och stannar framför mina läppar där ett litet sår bildats på mina överläpp (vilket i och för sig förklarar blodsmaken jag haft ända sedan jag vaknade upp).
"Let me.", viskar han återigen och jag nickar långsamt och tveksamt.
Han ler försiktigt samtidigt som han låter mina läppar möta hans. Hans tunga ber om tillstånd att få komma in i min mun och jag godkänner.
Men sedan slår det mig - vad i helvete håller jag på med?! Jag drar genast bort mina läppar från hans och torkar av min mun med tröjärmen.
"Was it that bad?", frågar han med ett flin och jag spottar honom i ansiktet.
"I will let you get away with that.", muttrar han och drar upp tröjan för att torka av sitt ansikte vilket visar hans vältränade mage full med tatueringar.
"Like what you see?", flinar han och jag himlar med ögonen.
"Stop doing that!", stönar han irriterat och kastar sig försiktigt över mig.
Jag stönar högt av smärta när jag känner hans tyngd träffa min mage och han flyttar sig genast och drar upp min tjocktröja förr att hitta ett enormt blåmärke på mitt ena revben.
"I'm so sorry...", viskar han ännu en gång men jag skakar på huvudet.
"It's to late to be sorry.", snyftar jag och kryper ihop till en boll, smärtan bränner och mina tårar börjar sakta glida ner för mina kinder.
Harry suckar och lägger sig bakom mig, lägger ena armen runt min midja och drar mig tätt intill honom.
"I will never hurt you again...", viskar han.
Just nu känner jag mig en aning trygg med Harry, det känns som om han är någon jag skulle kunna stanna hos och aldrig behöva oroa mig för något, ingen Harry jag vill springa iväg och fly från... Men jag vet att den här känslan kommer vara kortvarig, flickorna hade berättat om att Harry hade grova humörsväningar (de andra killarna också dock, men ingen av de har lika skiftande som Harry), det kändes skönt att höra att han aldrig kommer göra mig illa igen, fast jag vet innerst inne att det är en lögn...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
OMG THEY KISSED, HOW COULD THEY O_O
lol idk, 7 kommentarer för nästa, hoppas ingen hatar mig, lol, love u :)
You belong with me ~ Kapitel 12
~Gemma's POV~
Jag vänder på mig och springer efter Zayn, Louis och Lucas.
"HEY STOP!", skriker jag allt vad jag kan, men ingen av de tar ens tiden att kolla upp.
De drar in Lucas till en gränd och jag följer efter, ser Zayn slå honom i ansiktet samtidigt som Louis sparkar honom i magen.
"STOP!", vädjar jag och andas fort.
Snart känner jag två händer knuffa mig hårt in i väggen och Harry står framför mig.
"Harry you're hurting me..", gnyr jag men han bara trycker mig hårdare mot den kalla väggen.
"Does it look like I fucking care?!", ryter han och jag piper till av rädsla.
"Didn't I fucking tell you to be at the same spot where left you?!", ryter han och spottar på mig.
"Yes but...", börjar jag snyftandes men han avbryter.
"No buts, I told you to be there and you wasn't and now I find you with a boyfriend?!", väser han ilsket.
"He is not my boyfriend he just walked me home!", skriker jag och försöker ta mig ur hans stenhårda grepp och som vanligt roar det bara honom och ett flin växer på hans läppar.
"And why did you need someone to walk you home? Scared that I would find you again?", retas han ilsket och trycker mig hårdare mot väggen, "well to bad your little friend can't help you sweetheart."
Jag hör stönade av smärta från Lucas vilket får mig att nästan börja gråta, nu hade jag dragit in en helt oskyldig, vänlig kille i mina problem och han fick lida för det, jag borde sagt till han att jag hellre gått själv.
"Please do-..", börjar jag men Harry avbryter.
"DON'T EVEN BOTHER TO USE THAT WORD ON ME AGAIN GEMMA, IT WONT HELP THIS TIME, I TOLD YOU EXACTLY WHAT TO DO BUT YOU DIDN'T LISTEN, NOW YOU GONNA HAVE YOUR FUCKING LESSON SO YOU'LL MAYBE LEARN THIS ONCE FOR ALL!", ryter han högt, jag har aldrig sett honom såhär förbannad och en handflata träffar min kind hårt och jag skriker till.
Hans näve träffar sedan mitt ansikte så att jag flyger till marken och mina andningar blir allt snabbare. Han hukar sig och stryker mig över kinden han just slagit.
"Have you've learned your lesson now, sweetheart?", frågar han och jag spottar honom i ansiktet vilket gör honom ännu mer förbannad.
Direkt efter jag gjort det ångrar jag mig, varför måste jag alltid kaxa så mycket? Varför kunde jag inte bara ta mitt straff och göra det mildare för mig själv? Varför skulle jag alltid hålla på att förvärra allihopa genom att göra honom allt argare och argare.
"Hm, you're really asking for it.", säger han och reser sig upp och placerar en hård spark mot mitt revben och jag skriker till av smärta.
Ett fler antal sparkar träffar mig i ansiktet, armen och magen tills Zayn och Louis kommer in i bilden.
"Mate stop, you're killing her!", utbriter Zayn i panik.
"HARRY STOP!", skriker Louis och jag kollar upp för att finna Louis och Zayn hålla tillbaka en väldigt förbannad Harry för att se till att han inte dödar mig.
"Just kill me already..", mumlar jag ohörbart eftersom halva mitt ansikte svullnat upp.
Andningen blir allt svårare efter alla sparkar i magen och till slut sluter jag mina ögon och bara låter mig själv försvinna.
"Great job mate, you made her unconscious.", hör jag Zayn säga.
"I-I'm sorry..." viskar Harry, antagligen har han hukat sig bredvid mig eftersom hans låga viskning är så nära mitt öra.
Mer hör jag inte eftersom jag låter tystnaden och mörkret ta över.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT, det här kapitlet var hemskt D:
Men jag var tvungen eftersom de är våldsamma och han hade varnat henne om hur det skulle gå om hon flydde, I'M SORRY D':
Men jag var tvungen eftersom de är våldsamma och han hade varnat henne om hur det skulle gå om hon flydde, I'M SORRY D':
6 kommentarer för nästa ? D': <3
You belong with me ~ Kapitel 11
~Gemma's POV~
Jag öppnar dörren till lägenheten och kliver in och stänger dörren försiktigt efter mig.
"Hello?", frågar jag för att kolla om någon är hemma.
"Gemma?! Is that you?!", hör jag Ariah nästan jubla samtidigt som hon kommer springande in i hallen.
"Oh fuck Gemma I was so worried!", säger hon och drar in mig i en hård kram, vilket jag behövde efter allt jag gått igenom de senaste 24 timmarna, "did he hurt you?"
Jag öppnar munnen för att svara men hinner inte förens hon fortsätter prata.
"Oh my god, he did! Your cheek! That bruise is huge!", utbrister hon och kramar om mig igen.
"Calm down Ariah, I'm fine.", suckar jag men fortsätter hålla om henne.
Det hade bara varit 1 dygn med det kändes som det gått år sen jag senaste hade en sån här skön kram, bara en kram, inget obehag alls.
"You need to tell me everything Gemma, what happened?", säger hon och drar mig till soffan och vi båda slår oss ner, "if you think you can do it.."
"Sure, uhm..", suckar jag och biter tag i läppen, "well he... I was going to take a shortcut through an alley and..", redan där blir jag avbruten.
"Oh darn it Gemma, what did I say about alleys?", mumlar hon och jag höjer på ögonbrynen, "sorry keep going."
"Thanks.", flinar jag svagt och fortsätter, "well he found where I lived after the meeting in the alley and he came here and Madison and Alison let him in and he forced me to go out on a date and stay the night.."
"But what about the bruise, Gems..?", viskar hon och jag låter blicken falla till marken.
"I tried to run...", viskar jag och känner hur ögonen börjar fyllas av tårar, "and he hit me.. hard... Oh Ariah I was so scared, and he took my phone..."
Jag känner hur tårarna börjar rinna och hon drar in mig i en hård kram.
"Ariah I screwed up so hard..", snyftar jag mot hennes axel och hon stryker mig över ryggen.
"No you didn't sweety, how could you know? They're just smart...", suckar hon, "everything is my fault, I shouldn't have let you left early that night on the club.."
"No Ariah that's not the problem, he told me to be outside the school 20 minutes ago and I'm here, he said if I didn't show up he would punish me 10 times worse than he would if I was there...", viskar jag och möter hennes blick, "but I couldn't go, I can't go back..."
~
Jag vet inte varför men Harry hade inte kommit till lägenheten igår kväll, men jag klagade inte, kanske hade han faktiskt äntligen insett att jag inte ville ha något med honom att göra.
Ariah hade övertalat mig att gå till skolan för att Harry skulle troligen vara ute och göra sina "affärer" som han hade gjort igår vilket hade gjort att han låtit mig åka hem över dagen.
Jag drog mina fötter mot skolan, oro i varje steg jag tog och andades ut lättat när jag kom in i skolbyggnaden utan att ha sett en skymt av Harry. Jag kollade på schemat och såg att jag hade biologi, så jag öppnade mitt skåp och plockade ut mina böcker och beger mig till klassrummet. Jag spanar efter en ledig plats och märker en långt bak bredvid en blond kille och jag går mot platsen.
"Excuse me, can I sit here?", frågar jag med ett litet leende och han nickar.
"Sure, take a seat.", ler han och jag sätter mig ner och placerar böckerna på bänken framför mig.
Jag låter min hand gå mot min jeansficka för att ringa Ariah och be om sällskap när jag minns att Harry tog den.
"Shit.", svär jag lågt för mig själv men pojken uppfattade det.
"What's the matter..?", frågar han och möter min blick.
"My phone got stolen the other day and I really need to call my friend.", suckar jag.
"Oh you can borrow mine.", ler han och sträcker fram sin iphone.
"Really.. Uhm..", pinsamheten uppstod när jag kom på att jag inte ens visste hans namn.
"Lucas, and yes, really.", säger han med ett leende och placerar mobilen i min hand.
"Thanks, I'm Gemma by the way.", ler jag och slår in Ariah nummer.
"Hello, who is this?", frågar Ariah eftersom numret är okänt från Lucas mobil.
"Hey Ariah, it's me, remeber I don't have a phone..?"
"Oh yeah, sorry."
"When will you pick me up from school?"
"Oh geez, sorry Gem, I totally forget that, me and Madison are going to the library this afternoon.."
"Really Ariah? You know I don't dare to walk alone, I felt like I was gonna die in every step I took this morning!"
"Sorry, but just wait there for a couple of hours or find someone else to walk you home, I gotta go, bye love!"
"Bye.", muttrar jag och lägger mig.
"Thanks by the way.", säger jag och ler lite samtidigt som jag ger Lucas tillbaka hans mobil.
Jag gömmer mitt ansikte i mina handflator och stönar tyst, jag vågar inte gå själv... Jag kommer börja gråta på vägen även om inget händer...
"I don't wana be rude but I heard you need a walk home and if you want to I can follow you home.", säger han och ler.
"Sure! If it not that much of a problem.", ler jag stort och han skakar på huvudet.
"No problems at all.", ler han och jag ler ett tacksamt leende.
~
Lucas och jag möter upp vid skolans ingång där vi tar sällskap hem.
"It strange I haven't seen your pretty face around school before.", säger han och ler.
Jag ska precis svara när jag ser Louis och Zayn komma emot oss längre ner på gatan. Paniken slår till mig i bröstet och jag kollar ner i marken, kanske känner de inte igen mig om de inte ser mitt ansikte. Det gick bättre än jag trodde, de gick bara förbi mig. Jag kollar upp för att lättat kolla på Lucas men han är borta, förtvivlat vänder jag mig om för att få se Louis och Zayn släpa iväg honom in i en gränd och paniken slår hårdare i bröstet.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Ohhhh, more drama lama ;D
7 för nästa :D!
(för er som inte fattar slutet så passerar Louis och Zayn Gemma och går på varsin sida om Lucas och krokar tag i varsin arm på honom och en hand över hans mun så han inte ska kunna skrika och sedan så släpar de iväg honom, fett mean - I know, han har ju inte ens gjort något mer än att vara vänlig, oh well ;p)
Och en kommentar sa "var inte Felicia Nialls flickvän?" och ju, du har helt rätt, blandade ihop det och ändrade det nu, tack för du skrev det så jag märkte det och kunde rätta! :)
PS: Nästa kapitel och det kommer vara ganska våldsamt, så snälla hata mig inte när ni läser det och tycker jag är en hemsk människa som skriver det kapitelt, men ja, hon flydde och blev varnad om att straffet skulle bli värre om hon försökte fly så FÖRLÅT I FÖRVÄG FÖR NÄSTA KAPITEL.... D':
Så ja, min pojkvän kommer tidigt på morgonen imorgon så har skrivit både kapitel 12 och 13 som jag kan posta på dagen lite snabbt när han är här sedan när han drar runt 8-9 så kan jag skriva ett till och posta, tack för att ni läser och lämnar kommentarer, som jag alltid säger - betyder mycket för mig :)!
You belong with me ~ Kapitel 10
~Gemma's POV~
Harry ler snett och ger mig en puss på kinden och jag trycker lätt på det ömma märket och kvider till när jag känner den svaga smärtan och utan att tänka mig för så har snart min handflata slagit till hans högra kind och jag flämtar åt min egna rörelse med en tanke i huvudet - spring.
Jag smiter förbi Harry och rusar allt jag kan nerför trappan, igenom vardagsrummet och ut igenom dörren. Zayn och Louis står och röker när de får syn på mig komma springade så kastar de deras ciggareter till marken och ställer sig i position att fånga mig. Jag blundar samtidigt som jag skyddar mitt ansikte med mina armar och väljer att köra ändå, jag tar i lite extra i mina ben så jag springer fortare och lyckas pressa mig själv igenom deras armar och fortsätta springa ut på gatan där jag utan att veta vart jag springer, springer till vänster. Jag känner inte igen något i det här området, hur ska jag ens hitta hem?
Jag springer i några minuter tills jag kollar bak och ser att ingen jagar mig längre, jag sätter mig på trottoarkanten och försöker hämta min andning som är ojämn och hastig efter allt springande.
"You really thought you'd get away?", ryter någon och jag vänder mig mot rösten för att få syn på Harry.
"How... I thought... How did you..?", börjar jag på olika meningar, inte säker hur jag ska avsluta någon av de.
"I live in these streets Gemma, you can't get away unless I let you.", väser han och tar tag i min arm.
Ilskan lyser i hans ögon, de är inte de vackra, gröna ögonen längre, nej, nu är de mörka av ilska och han pekar på sin bil.
"Get in.", ryter han ilsket och jag gör som han säger.
Han låser min dörr och går runt och sätter sig i förarsätet.
"Please I didn't mean to do anything!", snyftar jag och får tystnad till svars.
"Harry please don't hurt me, I'm sorry, I didn't think when I did it please!", gråter jag och känner hur tårarna rinner.
Harry håller sig tyst och svänger upp på avfarten till deras hus igen och parkerar bilen på sin vanliga plats och hoppar ut. Han öppnar min dörr och plockar upp mig i sin famn, tänker inte ta några risker om att jag ska fly igen. Han bär in mig genom dörren där Louis och Zayn placerat sig på soffan och kollar roat på mig i Harrys famn, ögonen röda efter alla tårar jag fällt.
"You got a fast one there mate.", flinar Zayn och Harry skrockar till svars.
"Did you knock her out?", säger Louis, nästan som han uppmuntrar Harry att misshandla mig.
"Nah but I will learn her a fucking lesson soon, a lesson she'll never forget", väser han och kaster ner mig på soffan bredvid Louis där jag kryper ihop och gråter i tystnad.
"Please don't hurt me Harry..", snyftar jag och han hukar sig och kollar på mig.
"Sweety, I don't find it funny either but you need to know your fucking place.", muttrar han och reser sig upp igen.
Han kollar på klockan och ger en nick mot Louis, han förstår direkt och försvinner ut ur rummet och kommer snabbt tillbaka med Liam och Niall.
"I'm going out to take care of some business, the girls will be here with you so you wont be alone.", säger han och jag kollar upp på honom, "And if you try to run I'll make your punishment ten time as bad, got it?", flinar han och jag nickar fort för att visa att jag förstått och att jag ska sköta mig.
"Good, let's go boys.", säger han till mig och till resten av gängent och alla lämnar huset.
Jag reser mig upp i soffan och snyftar tyst. Perrie kollar bekymrat på mig.
"Wait here.", säger hon, som om jag skulle lämna? Aldrig i livet efter Harrys hot.
Hon lämnar rummet och jag hör henne öppna och stänga några lådor tills hon kommer tillbaka och sträcker fram ett paket med näsdukar till mig.
"Here you go, love.", säger hon och ler svagt.
"Thanks Perrie.", snyftar jag och tar tacksamt emot paket och börjar torka mig runt ögonen.
"No worries."
Snart är Danielle och Felicia med oss i vardagsrummet och sätter sig bredvid mig och strycker mig över ryggen.
"We've all been through this state with our boys, we know what you go through Gemma.", säger Danielle försiktigt och ger ett medlidande leende.
"Wait, you don't wanna be here?", frågar jag förvånat och Danielle och Felicia skakar på huvudet.
"Well... I love Zayn...", viskar Perrie och alla 3 kollar på henne, "I'm the one doing something wrong when he abuse me... right?"
Felicia flämtar och flyttar sig till soffan mitt emot min där Perrie sitter ensam.
"Jesus fuck Perrie what the hell are you saying?!", flämtar hon och kollar noga på sin vän, "he is the one doing wrong, it's nothing wrong with standing up for yourself!"
"But... If it was right to stand up for myself then he wouldn't hit me..?", säger hon och jag börjar undra hur länge hon faktiskt varit fast i det här huset, men jag är för rädd för att fråga.
~
Jag börjar lära känna Perrie, Danielle och Felicia ganska bra under tiden killarna är borta. Jag fick lära mig att killarna hade regler i huset, till exempel
* Om du sa emot de så blev du straffad
* Om du försökte fly blev du straffad
* Om du stog upp för dig själv eller någon av tjejerna blev du straffad
Helt enkelt var det bara helt korkade regler som handlade om att vi skulle vara deras små husdjur & sexleksaker eller så blev vi straffade, jag skulle inte klara mig en vecka här.
Jag fick också lära mig av Felicia att Ariah egentligen inte var Louis flickvän, hon var mer hans ligg han hämtade hem lite då och då, hans riktiga flickvän va tydligen någon som hette Eleanor men Louis ville att hon skulle gå på sina lektioner på veckodagarna, men oftast på vardagarna valde han att vara ensam eftersom de hade så mycket att "ta hand om" vad det nu betyder. Om bara Harry kunde låta mig gå på mina lektioner dock. Troligen var väl bara det där med 'han vill att hon ska gå på lektionerna' hans ursäkt för att vara otrogen mot henne, jag var nyfiken på om hon visste om det, men samtidigt - vem är jag att bry mig, Louis är ett svin som jag avskyr, jag avskyr alla i huset, utom tjejerna dåra.
Snart öppnas dörren och alla killarna kommer in och Harry tar genast tag i mig.
"Okey, listen here sweetheart, I'm not gonna learn you your lesson now, you gonna go to your fucking classes because I'll be busy the rest of the day and then I'll pick you up tonight again, and if you're not there or you refuse I'll find you and that wont be a pretty sight when I'm done with you for either of us.", ryter han.
Hans blick flyttas till Perrie; "Perrie, borrow her some clother she can have at school for the day.", ryter han till henne och hon nickar fort och drar mig uppför trapporna.
Hon går in på rummet jag antar tillhör henne och Zayn och öppnar en stor garderob och plockar ut ett par jeansshorts och ett väldigt U-ringat linne och ger det till mig.
"Change!", ler hon stort och jag himlar diskret med ögonen och smiter in i deras badrum och byter om.
"Wow you look amazing! Be careful so not any other boy wants you now!", fnissar hon när jag visar mig, inte helt säker på vad hon menar, vad spelar det för roll om någon kille skulle vilja ha mig? Jag skulle ändå inte kunna ha de.
Hon leder mig tillbaka till Harry som ler stort när han får syn på min u-ringning.
"Stop it you creep.", muttrar jag och går ut genom dörren och hoppar in i hans bil.
"What are you doing?", frågar han när jag spännt fast mig.
"You don't think I'm gonna walk, do you?", fräser jag och han skrockar och tar tag i sina bilnycklar och hoppar in.
Han kör mig till skolan och släpper av mig, precis när jag ska hoppa ut så tar han tag i min vrist och jag möter hans blick.
"Now remember, I'll pick you up at this exact spot in 6 hours, and you better be here.", ryter han och jag nickar.
När han kört iväg så ler jag snett, som om jag skulle vara här om 6 timmar, bullshit. Jag är fri, äntligen. Hoppas jag i alla fall samtidigt som jag styr mina steg hemåt istället för in i skolbyggnaden eftersom jag ändå missat de två första lektionerna.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
7 kommentarer för nästa, ni är för goa :D <3
Ska börja med nästa kapitel nu, eiiip är så exalterad på grund av alla snälla o uppmuntrande kommentarer jag får!! :'D
You Belong With me ~ Part 9
~Gemma's POV~
Jag vaknade tidigt på morgonen, förvånad att jag ens hade lyckats somna. Till vänster låg Harry i en djup sömn och jag märker att han måste flyttat på sig i sömnen eftersom hans arm hade lämnat min midja vilket gjorde att jag kunde smita upp. Jag sket i att byta från tröjan Harry gett mig till klänningen, jag rent av lämnade mina gamla kläder på golvet och smög försiktigt ut ur rummet. Precis när jag lämnat rummet hör jag det börja röras i sängen.
"Gemma?", hörs en trött, raspig röst säga.
Jag får panik och går ner för trappan med snabba steg när Louis och Zayn får syn på mig. Jag försöker undvika deras blickar samtidigt som jag styr mina steg mot dörren och öppnar den precis när en hand tar tag i min handled i ett stadigt grepp och jag vänder mig om för att få syn på Louis hålla mig i ett hårt grepp samtidigt som Zayn stänger dörren och låser den.
"I don't think Harry wants you to leave.", flinar han och sätter sig i soffan och placerar mig bredvid honom.
Zayn lämnar rummet och går in i köket och lämnar mig och Louis ensamma. Louis kollar på mig samtidigt som han börjar stryka mig över kinden och studera blåmärket noga.
"That's one big bruise, he really gave it to you, didn't he?", skrockar han och vrider på mitt huvud för att studera det noggrannare, "What did you do, love?"
Jag förstod inte varför han var så oerhört intresserad om vad jag hade gjort som lett till att Harry använt våld på mig men jag biter mig i läppen och suckar.
"I tried to get away from him.", mumlar jag och kollar på hans (sorgligt nog) attraktiva ansikte.
Han skrattar roat och lutar sig bakåt i soffan och jag kollar ner i golvet skamset.
"You better keep your eyes on this one mate, she almost got out.", skrockar han och jag höjer på blicken för att finna Harry kolla på mig med en ilsken blick.
"Is that true?", ryter han lågt och lutar sig ovanför mig.
"She was with me Harry, Louis is just being a dick.", hör jag en röst säga och jag möter Perries blick, hon ler förstående och jag är tacksam att hon försöker hjälpa mig trots att vi bara vet varandras namn.
"Perrie stop lying, I saw her trying to run.", muttrar Zayn och tar tag i Perries arm och drar med henne till övervåningen.
Jag följer de med blicken och snart hör jag ett svagt skrik från Perrie och mina ögon spärras upp samtidigt som jag hörde henne lida.
"Don't try to run again or else that will be you.", väser Harry lågt i mitt öra och jag nickar fort.
"I-I'm sorry...", viskar jag och han ler nöjt.
"I'm going out for a smoke, stay here.", beordrar han och jag biter mig i läppen och nickar.
Perrie är snart tillbaka med en svullen höger kind och går genast in i köket och börjar med frukosten, eftersom jag var mer än halva anledningen till att Zayn hade slagit henne så kände jag mig skyldig att hjälpa till.
"I'm sorry Perrie..", viskar jag och möter hennes blick.
"It was my choice trying to help so don't be.", säger hon och ler svagt.
"But he didn't fall for it anyway so I really am so-..",
Perrie avbryter mig; "Gemma, I told you it's okey.", ler hon och jag nickar.
"GEMMA!", hör jag Harry ryta och jag vänder mig för att få se Harrys ilskna blick.
Han lungar ner sig lite när han märker att jag fortfarande är i huset, han trodde väl antagligen att jag hade försökt rymma igen när jag inte längre var i vardagsrummet.
"Calm down badboy.", muttrar jag och Harry skrockar och går fram till mig för att krama om min midja bakifrån.
"Well I thought you left me sweetie.", viskar han och jag hilmar med ögonen, tackar nästan gudarna för att han inte såg det efter alla varningar jag fått om att jag inte ska himla med ögonen i hans närhet.
"Well I need to leave for class anyway.", mumlar jag och ställer ifrån stekpannan jag just använt för att steka bacon och Harry skrockar.
"I think you and me both know you're not gonna leave.", flinar han och stryker mitt hår.
Jag vänder mig om så vi står ansikte mot ansikte, nära varandra tack vare hans armar runt mig som gör att vi pressas ännu närmre varandra, hans sliskiga leende syns på hans läppar samtidigt som han kollar ner på mig.
"What do you mean? I have to go!", säger jag med en starkare röst och hans leende försvinner.
"Does it look like I care?", frågar han med allvarlig röst. "You're staying."
"Don't tell me what to fucking do!", ryter jag och puttar bak honom.
Jag ser hur ett flin börjar växa på hans läppar, han tycker det här en lek. Utan att tänka mig för börjar jag springa, jag vet att Louis fortfarande har ögonen på dörren så jag har inte en chans att ta mig ut därifrån så jag springer upp för trappan och kollar på den långa korridoren full med olika dörrar innan jag väljer att springa till dörren längst bak. Jag öppnar dörren och stänger den efter mig och ska precis låsa när jag märker att det inte finns något lås på dörren och bara några sekunder senare så smälls dörren upp och Harry kommer in med lustfyllda ögon.
Han puttar in mig i väggen och pressar sin kropp tätt mot min.
"Repeat that.", flinar han och jag tar ett djupt andetag.
"Don't tell me what to do.", säger jag bestämt men fortfarande skräckslaget.
"But honey, I'm the one in charge here.", flinar han och börjar kyssa min kind.
Jag försöker putta iväg honom men nu har han för stort övertag, han rör sig inte ur fläcken utan skrockar bara samtidigt som han låter kyssarna gå ner mot min haka, jag kämpar försiktigt för att komma iväg men det är rent av hopplöst.
"If you like it rough we kan make it that way." mumlar han samtidigt som hans läppar vandrar vidare mot min hals hans hans höft trycks tight mot min.
Jag flämtar samtidigt som han sakta börjar jucka mot mig och kyssarna mot min nacke blir allt starkare, nästan som ett sug.
"Moan for me.", muttrar han samtidigt som han lämnar sugandet för att börja kyssa upp och ner på min hals i ett försök att hitta min svaga punkt.
När tysta jämmer lämnar mina läpper så känner jag hur ett flin växer på hans läppar.
"Found it.", viskar han nöjt och återgå till att suga på samma ställe som innan.
Efte några väldigt långa sekunder så låter han sina läpper lämna min hals och slickar på ett ömt ställe som bildats på min hals efter hans kyssande och suganden på samma ställe innan han väljer att dra ifrån och nöjt kolla på min hals.
"You've just been marked sweetheart.", flinar han och flyttar huvudet bak så vi gör ögonkontakt.
Mina ögon spärras upp en aning samtidigt som jag för upp min hand och känner på det en aning våta och känsliga märket, det Ariah hade sagt att jag absolut inte skulle låta hända hade hänt...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
7 kommentarer för nästa :)? <3
Era kommentarer betyder så mycket för mig, thank you ;')
O kapitel 10 är redan färdigskrivet så 7 kommentarer och nästa är ute ;)!
You belong with me ~ Part 8
~ Gemma's Pov ~
Jag sitter på badrumsgolvet och tar djupa andetag ett bra tag tills jag reser mig upp och kollar mig i spegeln. Jag såg hemsk ut, klänningen är skrynklig och håret står åt alla håll efter allt kämpande jag gjort mot Harry, och det var inte det värsta, det värsta vad det stora blåmärket som bildats på min ömma, vänstra kind som Harry hade slagit mig på. Jag suckar när jag hör hans fotsteg återvända in i rummet och jag kollar ner i golvet.
"Open up darling.", säger han och knackar kraftigt på dörren.
"No..", börjar jag i protest men sedan minns jag mitt straff om jag säger emot, "I'm not done yet.", harklar jag mig och hoppas han går på det men jag bara hör han skrocka.
"Honey don't even try, you've been there for a good 10 minutes so you're done, now open up.", skrockar han och jag vet att han sitt vanliga flin på hans läppar.
Jag suckar och går nervöst mot dörren som jag sakta öppnar där min teori bekräftas, det stora flinet är såklart klistrat på hans läppar.
"Hi gorgeous.", ler han och drar in mig i hans famn så min kind hamnar mot hans bröstkorg.
Jag höjer diskret på ögonbrynen, tror han verkligen att jag ska krama honom? Men motvilligt gör jag det eftersom jag inte vill hamna på hans dåliga sida igen, nu verkar han i alla fall ha lugnat ner lite.
"Wanna go meet the others?", frågar han och jag skakar på huvudet och han suckar, "well you are anyway so let's go."
"Wanna go meet the others?", frågar han och jag skakar på huvudet och han suckar, "well you are anyway so let's go."
Han tar tag i min arm stenhårt och jag jämrar mig av smärta samtidigt som han drar ner mig för trappan tillbaka till vardagsrummet.
"Now be social.", väser han tyst och placerar mig i soffan samtidigt som han lämnar rummet. Jag kollar på min handled som är röd efter hur hårt hans grepp hade varit.
Jag kollar nervöst runt om mig, Perrie, Danielle och Niall satt på sofforna och kollar på mig med konstiga blickar.
"Hi, I'm Perrie.", hälsar den blonda flickan med ett stort leende efter ett tag och jag möter hennes blick.
"Hello, I'm Gemma...", viskar jag och hennes leende försvinner en aning.
"Something wrong?", frågar hon med lite oro i rösten vilket jag inte förstår varför, hon känner inte mig så varför vara orolig över mig? Och är det inte uppenbart att något är fel, jag är kidnappad av en gängledare, ska jag vara lycklig över det eller?
Jag kollar bakom mig där Harry har återvänt in i rummet och placerat sig lutandes mot dörrkarmen och kollar på mig med en varnande blick o jag vänder huvudet tillbaka till Perrie, klistrar på ett leende och skakar på huvudet.
"No everything is fine.", svarar jag och ler svagt.
"You hungry?", frågar Niall och jag skakar på huvudet.
"I'm just a bit tired.", mumlar jag och genast är Harry bakom mig.
"Then let's sleep.", säger han och räcker ut sin hand och när jag inte tar den så kastar han mig över axeln och bär upp mig till hans rum och slänger mig ner i sängen.
Han går till sin garderob och plockar ut en svart T-shirt och sträcker fram den till mig och jag kollar bort från hans erbjudande.
"What now? You wanna use the bathroom again?", säger han ironiskt men jag nickar och rusar in i badrummet.
Han är snabbt efter mig och jag hinner inte ens stänga dörren tills han är i vägen för mig.
"Oh sweetie, are you avoiding me?", flinar han och när jag skakar på huvudet så får jag en till smäll på samma kind som tidigare.
"P-p-please...", gnyr jag och han möter min blick.
"Please what darling?", viskar han roande.
"Please stop hurting me...", viskar jag och låter min blick falla till golvet.
"But you need to learn to listen sweetheart." förklarar han och drar mig tillbaka till hans säng och sträcker återigen ut den vita T-shirten.
"I don't wanna sleep here, I wanna go home..", säger jag tyst och kollar på honom.
"Well you're staying so just make the best out of it.", muttrar han otåligt och jag blir orolig att han snart tappar tålamodet så jag tar tag i tröjan han erbjudit och ett litet leende dyker upp på hans läppar.
Han tar av sin tröja och sina byxor och trär på sig en ny vit T-shirt och lägger sig i sängen i väntan på att jag ska göra samma sak.
"I'm not gonna change in front of you.", muttrar jag och tar tröjan i min hand och går in i badrummet och tar av mig klänningen och trär på mig tröjan som luktar precis som Harry, gott men obehagligt.
Jag går tillbaka till Harry och kollar på honom med höjda ögonbryn.
"Well where am I gonna sleep then?", frågar jag och han skrattar.
"Here of course.", flinar han och drar ner mig i sängen och lägger en arm runt mig för att låsa fast mig.
"No way." protesterar jag vilket gör hans grepp hårdare.
"Goodnight sweetheart.", mumlar han samtidigt som han stänger sina ögonlock.
Jag suckar, det här kommer bli en lång natt...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
7 kommentarer för nästa? <3 c:
Förlåt btw, inte det bästa kapitlet :/
PS. snälle ni e jättegulliga som vill ha mer men posta inte flera gånger med olika namn, jag ser på IP:n om det är samma eller inte ^-^ Thank chuuu :)
You belong with me ~ Kapitel 7
~ Gemma's POV ~
Vi åt under tystnad mitt emot varandra vilket jag inte hade förväntat mig, jag trodde han skulle prata då och då och nämna sina kommentarer som jag spydigt skulle svara på och han flinat, jag trodde han skulle fortsätta göra sina motbjudande 'moves' på mig och tafsa på mina lår men han gjorde inget, han satt tyst och åt sin mat, då och då höja blicken för att se att jag satt duktigt på min plats.
"Done?", frågar han när han sett att jag inte ätit på ett bra tag och jag nickar.
"Then we're leaving.", säger han och lämnar några sedlar på bordet och hasar sig upp från stolen.
Han tar tag i min hand med sin och håller i hårt så jag inte ska kunna slita mig loss och han drar mig tillbaka till bilen och öppnar dörren till passagerarsätet och jag sätter mig och spänner fast mig. Harry sätter sig bredvid mig bakom ratten och vrider om nyckeln och motorn går igång.
Jag lutar mig bakåt i sätet samtidigt som jag kollar på hus efter hus passerar och snart ser jag äntligen avfarten där man svänger till höger så kommer man till lägenheten där säkert Alison, Ariah och Madison väntade helt till sig av oro eftersom jag inte hört av mig. Men Harry svänger inte höger, han svänger vänster i stället och jag sätter mig rakt upp.
"Hey where are we going?", frågar jag med höjda ögonbryn och svaret blir tystnad.
Jag korsar armarna och kollar på honom irriterat samtidigt som han har ögonen limmade på vägen helt tyst.
"Are you gonna tell me or not?", muttrar jag och han stönar irriterat.
"If I don't answer it should be obvious that I wont tell you?", muttrar han och jag höjer på ögonbrynen yttligare.
"Wow really? Just fucking tell me."
"I just want you to meet some people."
Mitt hjärta börjar slå fortare igen, han kommer ta mig till deras hus, tvinga mig träffa resten i hans gäng, de farligaste personerna som fanns här i L.A, de som tar det de vill ha, gängmedlemmarna till mannen som just kidnappat mig och slagit mig på baksidan av en resturang för jag ville iväg från honom.
"I don't want to..", viskar jag och han vänder ansiktet mot mig och sedan tillbaka till vägen.
"You think you have a choice? Aww that's so cute babe.", flinar han och jag sträcker ut tungan mot honom.
"Save that tongue for me later.", säger han samtidigt som han slickar sig runt läpparna.
"Gosh you're disgusting.", mumlar jag äcklat och kollar ut genom fönstret och hör han skrocka bredvid mig.
Tystnaden tar över ännu en gång samtidigt som vi åker runt i mörkret och jag tar uttråkat upp min mobil för att informera Ariah vad som händer. Precis när jag gått in på 'Meddelanden' så tvärstannar bilen och jag flyger fram en bit, klarar mig säkert tack vare säkerhetsbältet.
"What the hell are you doing?!", ryter jag och vänder aniktet mot Harry.
Han kollar på mig med ilskna ögon och håller ut handen mot mig.
"The phone.", säger han och jag skakar på huvudet.
"No way doughe bag.", muttrar jag och han tar tag i min handled.
"Give it.", väser han men jag gör det inte, "NOW.", nästan skriker han och då blir jag för rädd och ger motvilligt upp och placerar mobilen i hans handflata.
"You need to learn to listen sweetie.", muttrar han irriterat och börjar köra igen.
Jag hilmar med ögonen och såklart ser han det; "And I've said I don't like when people roll their eyes at me.", varnar han och jag sjunker ner lite i hopp om att försvinna.
Vi åker i kanske 10 minuter tills Harry svänger in på en parkering som tillhör ett gigantiskt hus. Jag gapar när bilen stannar och jag inser att vi ska hoppa ur och det är här han bor.
"Out.", muttrar han och öppnar sin dörr.
"I would if I could but someone locked the door.", mumlar jag och höjer på ögonbrynen.
Han ger ett snett leende och rundar bilen och öppnar dörren åt mig.
"Now you can go out.", säger han och jag nickar.
"Obviously? But I wont, I don't wanna meet your friends or whatever they are to you.", spottar jag och han flinar som vanligt.
"Darling, come on, you make everything so hard."
Han tar tag i min vrist och drar ut mig ur bilen och in mot huset samtidigt som jag stretar emot helt i onödan eftersom jag redan vet att Harry är minst 100 gånger starkare än mig. Han öppnar dörren som man direkt ser deras enorma vardagsrum och på soffarna sitter han som jag minns som Louis tillsammans med en brunhårig man och två tjejer i ungefär min ålder, båda brunetter med långt, vackert hår.
"Boys I want you to meet someone.", ropar han så fort han stängt dörren efter sig.
Yttligare två killar kommer in, ena blondin och andra svarthårig och även en blond tjej är bakom den svarthåriga.
"Guys this is Gemma.", börjar han och sedan peka på varje man en efter en, "Gemma this is Louis, Liam, Niall and Zayn."
De alla nickar som en hälsning och jag korsar armarna utan att reagera till svar.
"And those are Danielle, Liams girl, Felicia, Nialls girl and that's Perrie, Zayns girl.", säger han och pekar på varje tjej.
Jag studerar deras ansiktsuttryck noga, de ler stort och hälsar vänligt med små, blyga "hi", de ser nästan ut som... de vill vara här?
"You better stop pulling that grumpy face around here or you'll have it.", väser Harry och de andra killarna börjar skratta eftersom de antagligen hört vad Harry sagt.
"Harry is the worst around here, you better do as he say, love.", flinar Louis och ploppar ner på soffan.
Jag biter mig i läppen och klistrar på ett leende på läpparna.
"Hi I'm Gemma.", ler jag och kollar på Harry om jag gjorde bra ifrån mig och han gav en diskret nick till svars.
"Good girl.", viskar han i mitt öra och slår till mig på rumpan så jag hoppar och piper till, återigen börjar killarna skratta åt mig.
"Can I just use the bathroom please?", muttrar jag och han kollar på mig.
"Sure, but there is no escape so don't even bother to try anything.", får han ur sig och leder mig till hans rum och pekar på en dörr.
Jag öppnar dörren som leder till badrummet och stänger den och låser fort efter mig. Jag biter tag i innersidan av kinden och lutar mig på dörren som jag sakta glider ner för så jag till slut sitter på golvet och kramar om mina knän - jag har ingen mobil och är fast i ett hus tillsammans med det mest fruktade gänget i L.A. Ingen vet att jag är här vilket betyder ingen hjälp, jag känner hur tårarna börjar hota - vad händer om jag aldrig kommer härifrån?
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Tack för era fina kommentarer, ler varje gång jag läser de! :')
6 kommentarer för nästa<3 (:
You belong with me ~ Kapitel 6
~Gemma's POV~
Harrys ögon är fast på vägen och jag studerar hans ansikte. Tystnaden hade tagit över, ingen av oss sa ett ord, allt som hördes va mina hastiga andetag jag hade av rädsla, jag var livrädd. Ariah hade varnat mig om hela gänget, speciellt om Harry som var ledaren, och nu sitter jag i samma bil som honom på väg på en.. date? Jag tänker inte ens på att jag stirrat på honom tills han vrider huvudet mot mig och flinar och genast kollar jag bort en aning röd om kinderna.
"Look at me.", säger han med en betydligt lugnare röst än den han haft när vi lämnat lägenheten, men jag ignorerar honom.
Såklart gör han det han alltid gör när jag vägrar kolla på honom, tar tag i min käke och vrider på huvudet så jag åter igen tvingas kolla på honom. Fort vänder han huvudet tillbaka till vägen för att se till att vi inte krashar och sedan är blicken återigen på mig.
"You look beautiful when you blush." säger han vilket gör att jag tar min käke ur hans grepp och vänder huvudet så jag kollar ut genom fönstret istället, jag tänker inte låta honom njuta över att han kidnappat mig.
Han skrockar samtidigt som han stampar i bromsen hårt så min kropp flyger fram en bit. Han går ut ur bilen och rundar den och låser upp dörren så jag kan komma ut. Jag tar ett djupt andetag och kliver tveksamt ut ur bilen och Harry tar genast tag i min hand med sin i ett stadigt grepp och börjar dra med mig till resturangen.
Han går in i resturangen där en flicka i ungefär min ålder står och kollar förtjust på Harry, allt jag kan tänka är att hon gärna kan ta min plats om hon vill, vilket hon verkar vilja.
"A table för two, please. Somewhere secluded.", ber Harry utan att ens märka hennes flörtiga blickar vilket ger mig ett roat leende.
"S-sure sir!", stammar hon och visar oss till ett bord en aning avskilt från de andra borden på grund av massa växter i blomkrukor som faktiskt står som en vägg för att avskilja bordet från resten av salen ifall någon, som Harry, skulle vilja ha ett avskilt.
"Can I get you anything to drink?", frågar hon förtjust och Harry kollar på mig.
"Water.", mumlar jag, bryr mig inte ens om hon hörde eller inte.
"Coke.", säger Harry och hon nickar och lämnar oss med ett stort leende på hennes läpparna.
Harry kollar på mig som fortfarande sitter en aning skrämd och han flyttar närmare.
"You're scared of me.", viskar han men jag skakar på huvudet.
"Nope, not a bit.", protesterar jag även om jag vet att jag själv ljuger, jag är ganska rädd.
Han ler snett samtidigt som han lägger sin högra hand på mitt vänstra lår och börjar smeka det uppåt. Jag jämrar mig tyst när jag förstår vad han försöker göra och han ska precis låta sin hand smita upp innanför min klänning när våra drinkar kommer och han flyttar på handen.
"I need to go to the bathroom.", harklar jag mig och reser mig upp när jag känner hans hand omfamna min midja.
"Hurry up.", väser han tyst och släpper taget och jag himlar med ögonen och beger mig mot badrummet.
Jag skyndar mig in och leter efter en utväg och när jag hittar ett fönster så ler jag lättat och börjar klättra ut. Jag känner den kalla kylan slå mig i ansiktet samtidigt som mina fötter nuddar marken. Jag lutar mig mot tegelväggen och kollar åt höger och vänster för att gissa mig fram vilken väg som skulle gå bäst att undvika Harry. Just precis när jag skulle bestämma mig för att gå mot höger så hör jag en harkling och jag kollar upp för att finna Harry i fönstret och han hoppar ner så han står framför mig.
Jag var i mycket trubbel nu och jag piper till samtidigt som Harrys näve träffar min vänstra kind och jag flyger ner till marken. Jag för min vänstra hand till den vänstra kinden och håller för den, försöker hålla inne tårarna som hotar att komma på grund av den brännande smärtan.
"Darling, I told you to be good, why did you run?", väser han och jag tittar upp totalt livrädd.
"P-please don't..", stammar jag och täcker mitt aniskte med mina armar som en sköld för nästa slag, men när den inte kommer så tittar jag upp och ser han flina.
"But sweetheart, you need to learn that you're mine.", flinar han och jag skakar fort på huvudet.
"Then tell me baby", säger han lugnt och går ner på huk så vi kollar in i varandras ögon.
"I-I-I'm yours..", viskar jag och kollar ner i marken.
Han ler en aning stolt innan han tar tag i min arm och drar upp sig själv och mig på samma gång.
"Say it again.", viskar han mot min nacka som han direkt efter börjar kyssa på.
"I'm yours...", gnyr jag samtidigt som han börjar bita lätt på mitt tunna skinn.
Ariah hade sagt till mig att absolut inte låta någon i gänget markera mig, hon berättade att Louis hade gjort det om och om igen på henne under deras kvällar de hade tillsammans och de betydde rent sagt att Louis ägde henne, och jag ville inte att Harry skulle gå tro att han ägde mig.
"Can we go inside again please? I'm hungry.", snyftar jag och Harry drar sina läppar ifrån min nacke.
"Sure.", säger han och tar tag i min arm och drar in mig igen.
Jag ler en aning vid tanken att i alla fall en bra sak hände idag - jag blev inte markerad.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Yay 5 för nästa igen ? :D
PS: Läste en kommentar som sa att Harry absolut inte har samma personlighet som han har IRL men det är för i den här fanficen är han en gängledare som tar det han vill ha tillsammans med de andra killarna, de är farliga och elaka så Harry är ingen gullig pop-kille, tänkte bara förklara så ni vet att han är en douche bag ganska mycket i den här men det är för jag ville skriva en annourlunda story istället för en typisk "han och hon blir kära när de går i samma skola" eftersom det är något jag läst ganska mycket senaste tiden ^-^
(vet btw att du som skrev kommentaren inte menade något illa eller något men tänkte bara så alla vet att det inte är någon typical FF där Harry är den underbara killen alla vill ha :D)
TACK FÖR ALLA KOMMENTARER OCH FÖR ATT NI LÄSER, NI ÄR UNDERBARA <3
You belong with me ~ Kapitel 5
~ Gemma's POV~
"Gemma come on, you can't stay in your room all day..!", säger Madison samtidigt som hon knackar på dörren.
Efter den mötet med Harry tidigare idag hade jag struntat i resten av mina lektioner och gått raka vägen hem och låst in mig i mitt rum, den ända jag kunde ge tillåtelse att komma in var Ariah eftersom hon troligen skulle kunna ha något tips på vad jag skulle göra, jag behövde hennes råd.
"Fine Gem, me and Ali is going out for a while... You'll be okey..?", suckar hon med orolighet i rösten.
"Call me if it is anything..", säger Alison försiktigt och de går mot dörren.
Jag lägger mig i sängen och drar täcket över mig och lyssnar på deras fotsteg i hopp om att de snart ska försvinna ur lägenheten, jag ville vara ensam i tystnaden.
"Well hello.", hör jag Madison fnissa och jag sätter mig upp i sängen för att försöka tjuvlyssna på konversationen eftersom troligen skulle inte Madison prata så flörtigt med Alison.
"Oh Gemma? She's in her room, good luck getting her out.", hör jag Alison fortsätta.
Jag hör personen mumla något, jag kan inte riktigt uppfatta vem personen var.
"Hey Gem, why didn't you tell us you had a date?!", ropar Madison och smäller igen dörren bakom sig.
Date? Jag hade ingen date? Mina ögon spärras upp när jag hör tunga fotsteg komma närmare och snart hörs mjuka knackningar på min dörr.
"Open up, sweetheart.", hör jag Harrys röst säga.
Jag håller mig tyst i hopp om att han kommer anta att det här inte är mitt rum om jag inte svarar, fast jag är egentligen skyddad av den låsta dörren.
"Sweetie, open up, we're going out", fortsätter han, rösten starkare eftersom hans tålamod börjar rinna ut.
Jag fortsätter ignorera honom när jag hör hur det börjar pillas i låset på dörren, försiktigt drar jag upp täcket över hela mig tills jag hör dörren öppnas. Jag drar ner täcket från anisktet och får syn på Harry stå och kolla ner på mig med ett flin. Han granskar mitt ansikte noga tills han väljer att ta tag i täcket och slänga iväg det på golvet för att studera min kropp som jag som tur är har gömt bakom underkläder och en stort T-shirt.
"C'mon, get dressed, we're going out for dinner.", beordrar han men jag svarar inte utan plockar upp täcket från golvet igen och placerar det över mig igen.
"How did you get in here..?", frågar jag tyst och hans tålamod börjar ta slut.
"It was easy, now - Get. Dressed. Now.", väser han och tar tag i mitt täcke som jag håller i hårt - vägrar att släppa trots att jag vet att jag bara drar ut på hans tålamod ännu mer.
"FUCKING GET CHANGED!", ryter han och får äntligen täcket ut ur mitt grepp och han slänger det till andra sidan rummet så jag ska vara utom räckhåll från det.
"I'm not going anywhere with you.", säger jag samtidigt som jag himlar med ögonen.
Harrys tålamod är slut, han tar tag i min käke och vrider på mitt huvud så jag tvingas ha ögonkontakt med honom.
"I'll be back in 5 minutes and if you're not changed then, well, then I'm gonna dress you myself.", väser han mellan tänderna och lämnar rummet.
Jag korsar armarna och sätter mig upp i sängen, jag vägrar. De 5 minuterna passerar snabbt och Harry kommer in igen och han studerar mig och vänder fötterna mot min garderob. Han öppnar dörrarna till garderoben och plockar ut en svart, kort klänning och ett par matchande klackskor. Han går emot mig och kollar på mig med ett stort flin och när jag inser vad han tänker göra så hasar jag mig upp ur sängen och rusar in i badrummet och låser dörren efter mig. I panik letar jag efter ett ställe att fly från och får syn på det lilla badrumsfönsteret. Det var några meter ner till marken men jag skulle nog klara mig utan skador om jag hoppar.
"GEMMA!", ryter Harry så högt att jag hoppar till.
Jag börjar röra mig mot fönstret och öpnnar det och börjar klättra ut. När jag hör en hög smäll bakom mig så vänder jag mig och får syn på Harrys ögon, helt mörka av ilska. Jag får panik och ska precis släppa taget och låta mig själv falla till marken och börja fly när jag känner Harrys hand ta tag i min arm och dra in mig igen och smäller igen fönstret, direkt efter drar han mig ut från badrummet tillbaka till mitt rum och kastar mig ner på sängen.
Jag gnäller till när han tar tag i min tröja och river sönder den, han flinar nöjt när jag kämpar emot och flinet växer när han får syn på min BH som täcker mina bröst.
"Now honey, if you just learned to listen it wouldn't be this hard.", säger han samtidigt som han drar klänningen över mitt huvud.
Han drar upp mig ur sängen och ler nöjt när han lyckats dra ner klänningen och släta ut den så den såg bra ut, men direkt när det var klart blev jag nerputtad igen samtidigt som hans tyngd kom på min mage. Han sätter sig stadigt på min mage och tar tag i mitt smalben. Dock blir det inte så enkelt eftersom jag fortfarande kämpar emot och lyckats få en spark in i hans ansikte och måste hålla mig för att inte brista ut i gapskratt. Harry reagerar inte dock, han fortsätter sitta still tills han fått på båda skorna, först då reser han sig upp.
"Fucking bitch get up now.", ryter han och pekar på dörren, "get your ass up and out through that door now!"
"Fuck off Harry.", spottar jag.
"You can't do anything yourself can you?", skrockar han och tar tag i min midja och slänger mig över axeln.
Han bär ut mig och rent av kastar mig in i passagerarsätet i hans bil och sätter fast bältet runt mig. Han smäller igen dörren och låser den så jag inte kan komma ut och så går han runt bilen och sätter sig i förarsätet.
"Now you better be fucking good while we're out, I'm not just anyone.", fräser han samtidigt som han trycker ner gaspedalen.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Woop Woop, 5 kommentarer för nästa ;')
PS. Har stukat foten rejält så blir att ta det lugnt i helgen så har inga planer ikväll & lördag så kommer skriva hela tiden vilket gör att när jag får kommentarerna jag ber om för nästa del så kommer jag posta nästa hyfsat fort, yay! :D
Tack för att ni kommenterar btw, även fast de bara står "MER" så blir jag sjukt glad att ni faktiskt läser och tar tiden att lämna en kommentar så jag blir uppmanad att posta nästa del! TACK <3 :D
Tack för att ni kommenterar btw, även fast de bara står "MER" så blir jag sjukt glad att ni faktiskt läser och tar tiden att lämna en kommentar så jag blir uppmanad att posta nästa del! TACK <3 :D
You belong with me ~ Kapitel 4
~Gemma's POV~
Det hade gått 2 veckor sen jag hade haft det obehagliga mötet med Harry och de andra i hans gäng, Ariah hade varit orolig över mig, varje gång jag hade kommit hem så hade hon frågat om det hänt något och jag hade suckat och svarat nej, men en sak hon sa glömmer jag inte;
~
"Listen here Gemma, if he finds you again and I'm sorry for saying this, but if finds you again, which he will, don't let him mark you, okey?", säger hon allvarligt och jag öppnar munnen för att svara men hon avbryter mig direkt, "DON'T."
"Why..?", viskar jag försiktigt, en aning skrämd efter hennes starka, allvarliga röst.
"Because they mark the things they own, if he marks you then it basically means you're his, and we both know you don't want that."
~
Det var allt hon hade sagt innan hon återgått till att kolla ner i läxboken. Efter insidenten med Louis som hänt för 2 veckor sen hade hon vägrat att lämna lägenheten, vågade inte riskera att han skulle hitta henne igen så hon hade bett mig säga till lärarna att hon var sjuk och ta med läxor. Madison hade såklart varit orolig och stannat hemma tillsammans med Ariah vilket gjorde att jag fick dubbelt så mycket att bära. Alison slutade alltid mycket tidigare än mig på grund av att hon inte hade valt tillvalskurser som jag hade gjort eftersom jag verkligen hade valt att satsa det här året.
Eftersom alla 3 hade stannat hemma idag valde jag att spendera den långa lunchrasten hemma tillsammans med de andra så beger jag mig hemåt. Jag öppnar dörren till lägenheten för att finna Madison stå slå på kaffemaskinen. Förvirrat kollar jag på henne med en aningen road blick samtidigt som jag stänger dörren, och precis när dörren stängs så tar hon upp blicken och får syn på mig.
"Gem!", utbrister hon, "Can you please go buy me some starbucks? This stupid shit isn't working!", gnäller hon och jag suckar.
"Sure.", svarar jag kort och tar min plånbok och öppnar och går ut genom dörren jag just hade stängt bara någon minut innan.
~
Jag går in i det hyfsat stora cafét med Starbucks tryckt grönt och snyggt precis ovanför ingången.
"Do it Gemma, the Styles gang only hunt girls at the evning or nights.", intalar jag mig själv samtidigt som mina fötter börjar röra sig mot den smala gränden.
"Can't you ditch that one day? For me?", frågar han med en mjukare ton än han haft innan, men fortfarande med samma stykra i rösten.
"Two mocha latte, please.", beställer jag och ler vänligt mot kvinnan i kassan.
"Sure, name please?", ler hon och håller upp ett block i ena handen och en penna i andra redo att skriva ner mitt namn.
"Gemma.", svarar jag och hon nickar, skriver ner och ger mig summan för de båda drickorna och jag betalar.
Efter kanske 10 minuter av uttråkning och bläddrande i en tidning någon måste ha glömt så hör jag "GEMMA" ropas ut ur högtalarna och jag hasar mig upp ur den bekväma fotöljen och hämtar de båda muggarna.
Jag går ut genom dörren och kollar upp mot himlen, det är fortfarande ljust och soligt väder, jag fiskar upp mobilen ur fickan och kollar på klockan som redan är 12:15 vilket betyder att min klass börjar om 50 minuter, jag kommer aldrig hinna... Jag går en bra bit tills jag stannar och kollar in i en gränd, försiktigt kollar jag runt omkring mig. Om jag skulle gå igenom gränden så skulle jag vara hemma om 20 minuter, annars skulle jag behöva runda hela kvarteret fullt av byggnader vilket skulle kunna ta upp till 40 minuter.
"Do it Gemma, the Styles gang only hunt girls at the evning or nights.", intalar jag mig själv samtidigt som mina fötter börjar röra sig mot den smala gränden.
Jag ville skynda mig igenom gränden så jag ökar takten och går snabba steg mot grändens andra sida samtidigt som jag håller blicken neråt, rädd för att någon faktiskt ska vara där. Jag hör en hostning och snubblar till och känner en stark hand med ett stadigt grepp ta tag i min arm för att hindra mig från att falla. Jag behöver inte ens kolla upp, jag vet vem det är men för att bekräfta mig själv så kollar jag upp och får syn på honom. Han kollar på mig med sina gröna ögon och ler snett.
"Watch your steps sweetheart or you'll maybe hurt yourself.", viskar han i mitt öra och jag ryser till av obehag.
Jag sliter loss min arm från hans grepp och fortsätter gå, vet redan att han är precis bakom mig.
"Where are you going?", frågar han och tar tag i min arm så jag blir tvungen att stanna.
"To class.", mumlar jag och kollar ner i marken.
"Can't you ditch that one day? For me?", frågar han med en mjukare ton än han haft innan, men fortfarande med samma stykra i rösten.
Jag skakar snabbt på huvudet och sliter ännu en gång ut min arm från hans hårda grepp och ett flin börjar växa på hans läppar.
"A good girl, huh? Awww baby, I have really never come across one before.", säger han med ett stort flin och tar tag i min arm och drar mig mot väggen så han får en överlägsen position, redo att fånga mig om jag försöker fly.
"I said I need to get to class.", väser jag tyst och höjer blicken för att se honom slicka sina läppar, beredd att ge en comeback på min kommentar.
"Feisty, I like it.", säger han med fortfarande ett flin, "What's your name sweetie?"
Jag biter mig i läppen, jag vill inte berätta, jag vill inte att han ska veta.
"Miranda.", ljugar jag hastigt och han skakar på huvudet.
"Don't lie to me sweetheart.", väser han med hans läppar nära min hals.
"G-gemma."gnyr jag ut och han skrockar nöjt.
"That's better.", svarar han och ler snett, "I'm Harry."
"I know.", spottar jag upp och han skrattar tyst.
"I guess Ariah have told you everything about how dangerous I am and how you should stay away from me?"
Jag himlar med ögonen och ser att han flyttat på sig en bit vilket gav mig ett perfekt tillfälle att slinka förbi honom och fortsätta gå.
"Hey I was talking to you!", ryter han och nu låter han riktigt ilsken.
Han tar tag i min midja och trycker mig hårt mot tegelväggen vilket resulterar med att jag tappar båda starbucks-muggarna i marken och all vätska de innehöll rinner ut på den smutsiga marken.
"And I was done talking to you!", väser jag och kollar på kaffet jag slösat pengar på nu, "And do you thing starbucks is cheap?"
Jag tar tillbaka orden som lämnat mina läppar, Ariah hade varnat mig om att de var farliga och här var jag redan fasthållen mot en tegelvägg i ett stadigt grepp och retar upp honom. Osäkert lyfter jag blicken, beredd på något illa men istället får jag syn på honom kolla ner på mig med ett roat flin.
Jag börjar höra skratt komma från min högra sida så jag vrider på huvudet mot skratten och får syn på de andra 4 männen som jag hade sett tillsammans med Harry den där kvällen.
"You got a feisty one there, Harry!", skrattar mannen som jag minns som Louis och som hade tagit med sig Ariah någonstans.
"They find this funny?", väser jag och höjer på ögonbrynen.
"They do, I mean you're making a quite good show."
"Well it wouldn't be a show if you could just learn to leave me alone!", ryter jag och knuffar iväg honom ifrån min kropp. Han skattar roat, tar tag i min midja och placerar mig återigen i samma position.
"Now what would be the fun in that?", flinar han och låter hans läppar närma sig min nacke och jag piper till.
"I said no!", skriker jag och och lyckas få upp mitt knä som träffar honom mellan benen.
Han jämrar sig och böjer sig ner och placerar sina händer över hans skrev och stönar av smärta samtidigt som jag börjar springa så fort jag kan.
"YOU'RE FUCKING MINE, DON'T FORGET THAT, LET HER RUN, I ALWAYS GET WHAT I WANT!", skriker han efter mig och även till sina gängmedlemmar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
4 kommentarer för nästa :D!
You belong with me ~ Kapitel 3
~Gemma's POV~
Jag gick raka vägen tillbaka till lägenheten och smällde igen dörren och var noga med att låsa ifall någon av männen skulle ha följt efter mig. Jag fiskar upp mobilen ur fickan och slår Ariahs nummer, signal efter signal kommer men inget svar. Jag stönar och lämnar ett röstmedelande;
"Hey Ari, we're are you..? I'm worried now since I saw you leaving with that guy... Please call me..."
Jag sätter mig ner i soffan och glor upp i taket en bra stund, vänder blicken mot klockan och ser att 15 minuter passerat utan ett svar från Ariah. Genast börjar skicka sms, mest över oro men också av en aning uttråking.
To Ariah 12:01am
Were are you?!
To Ariah 12:02am
Seriously, answer, I'm worried..!
To Ariah 12:05am
Okay I'm calling the cops soon...
Jag ska precis slå 911 när ytterdörren öppnas med en kraftig smäll mot väggen den slår i.
"WE'RE HOME LOSERS!", fnissar Madison och slår sig ner bredvid mig.
Bakom Alison skymtar jag Ariah och hon kliar sig nervös i nacken och stänger dörren efter sig och låser.
"Lucky you came Ariah, or else we would be stuck in nowhere!", mumlar Alison och gör en dramatisk handgest när hon nämner ordet 'nowhere'.
"Just go to bed guys.", muttrar hon och slår sig ner vid matbordet några meter från vardagsrummet.
"Well you aint so funny.", muttrar Madison och vinglar mot sitt rum, Alison preics bakom på väg till sitt rum.
Ariah placerar sina armbågar på bordet och lutar sitt aniskte mot hennes handflator.
"Listen Gemma, I'm gonna tell you everything... Okey? I promise...", suckar hon och flyttar på sina händer och gör ögontakt med mig.
"Where were you Ariah..? I was so worried... I left you like a thousand messages...", viskar jag försiktigt och slår mig ner mitt emot henne.
"I was with Louis."
"Wait, who?"
"Louis Tomlinson, the guy you saw me left with."
Det blir tyst ett tag samtidigt som jag tar in informationen hon just sagt.
"So how did it go with Harry?", frågar hon och kollar på mig med ögonen full av oro.
"Who?", frågar jag förvirrat och höjer på ögonbrynen.
"Harry Styles, best mate with Louis?", säger hon som om det vore uppenbart men när hon ser minen som jag har på mina läppar så fortsätter hon, "Honestly Gemma if you gonna sleep with someone you atleast need to know their name."
"What the hell are you talking about? I didn't sleep with anyone?!", utbrister jag och hon kollar på mig med stora ögon.
"What the fuck, you didn't sleep with the guy?!", viskar hon strängt vilket jag inte förstod varför, jag menar varför i hela friden skulle jag ha sex med en helt främmande kille?
"Well he kind of asked me but I simply told him no.", säger jag och känner mig en aning stolt.
"Oh fuck Gemma, why?", jämmrar hon sig och placerar återigen ansiktet mot handflatorna.
"Well I don't know him, he could have a disease or something!", försvarar jag mig och hon flyttar ännu en gång på händerna och ger mig en allvarlig blick.
"No Gemma you just don't understand what you've just done, Harry is the gang leader he always get what he wants!", säger hon nu med en aning panik i rösten.
Hon granskar mig upp och ner, stirrar noga på varenda kroppsdel där jag låtit min hud visas.
"What are you doing?", frågar jag när jag märker hennes agerande.
"He must have hit you? Or atleasted yelled?", säger hon mer som en fråga än ett påstående.
"Nope, he didn't touch me.", säger jag och lutar mig bakåt på stolen så min rygg vilar skönt mot ryggstödet.
"What the heck? What did he say to you when I left with Louis?", frågar hon allvarlig ton och en lika allvarlig blick.
"Uhm, let's see.." börjar jag innan jag minns det, "He said 'see you around darling'"
"Oh shit Gemma, you fucked it up real hard.", suckar hon och skakar på huvudet.
"And what does that mean? I didn't do anything, did I?"
"Styles gang rules these streets, they always get what they want from whoever they want and by rejecting Harry you made it like a game Gemma, he wont stop until he gets you."
Hon reser sig upp och gnuggar ögonen av både trötthet och orolighet.
"Just please, please be careful Gemma, they're dangerous.", avslutar hon innan hon vänder sig om och går in till sitt rum.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
4 kommentarer till nästa? ;D <3
You belong with me ~ Kapitel 2
~ Gemma's POV ~
3 timmar har gått sedan vi anlände till klubben, Alison och Madison hade redan blivit en aning berusade och stod mitt på dansgolvet och försökte dansa samtidigt som jag och Ariah satt i ett hörn och skrattar roat åt deras dansförsök. Jag tar en liten klunk från min cola, jag ville inte dircka alkohol mitt i veckan var min ursäkt när de frågat varför jag bara beställt cola under kvällens gång, dock hade jag inte gjort det även om det varit helg, jag var inte som alla andra av mina kompisar, jag hatade fester och alkohol, jag såg bara det dåliga med det.
"Are you having any fun?", ropar Ariah i ett försök att överrösta musiken och jag skakar på huvudet.
"No but I'm tired anyway, I think I'm gonna go home..", mumlar jag men hon hade uppfattat orden.
"I'll come with you, I'll go tell the others."
Hon ler ett vänligt leende som jag besvarar och så försvinner hon och dyker upp 1 minuter senare.
"C'mon, let's go then.", ler hon och krokar tag i min arm med sin.
Vi går i den nu mera kolsvarta, kyliga natten. Det ända ljuset var de svaga gatulamporna som lyste upp vägen.
"You sure you find home in this darkness?", frågar jag och hon möter min blick.
"Yeah I grew up in this streets.", flinar hon, "I'm just avoiding alleys and certain streets."
Jag skulle just fråga varför då vi precis går runt ett hörn och hon stannar.
"What's wrong Ariah?", frågar jag och stirrar lite oroligt på henne.
"Nothing... Let's just turn around...", mumlar hon och vänder sig om.
Desperat försöker jag hitta det som skrämt upp henne så mycket och till slut får jag syn på 5 män skymta under de svaga ljusen från lamporna.
"C'mon Gemma!", viskar hon irriterat och börjar gå.
Försiktigt vänder hon på huvudet och kollar bakåt.
"Fuck they've already seen us.", muttrar hon och jag blir en aning rädd.
"Ariah what's going on..?", frågar jag med en aning darrande röst eftersom jag inte hade någon aning om vad som pågick just nu.
"Nothing just keep walking and keep your head down, okey?"
Jag nickar och gör som jag blivit tillsagd och sänker blicken.
"Well, well, look what we have here.", hör jag en manlig röst säga.
Försiktigt höjer jag på blicken och får syn på de 5 männen vi försökt unvika av någon andledning.
"Ariah...", börjar jag men hon knuffar till mig diskret med armbågen för att visa att jag ska va tyst.
Snabbt drar hon ifrån sin armbåge från min; "Play along.", viskar hon och börjar agera som om hon var full.
En av killarna kollar på Ariah och skakar på huvudet med ett stort flin på sina läppar.
"Ariah, drunk this early? It's not even midnight.", skrockar han roande.
Ariah fnissar till svar och jag kollar förvirrade på allt som händer, hur visste den främmande mannen Ariahs namn?
"Ooopsie...", säger hon med barnslig röst och fnissar till.
Alla männen skrattar till utom en, istället kollar han på mig med lustfyllda ögon och flinar samtidigt som han tar ett steg närmare mig.
"What's your name?", frågar han och möter min blick som jag snabbt drar ifrån.
Jag tar ett steg bakåt och himlar med ögonen vilket verkade reta upp mannen eftersom han direkt efter tar tag i min käke och vrider på mitt huvud och tvingar mig se in i hans ögon.
"I don't like when people roll their eyes at me.", ryter han och trycker sig själv närmare mig, samtidigt som jag får syn på Ariah gå iväg tillsammans med mannen som hon pratat med tidigare.
"I guess you don't have anything to do tonight?", påstår han mer än frågar och trycker upp mig mot en tegelvägg och ler snett, "so how about you come home with me?"
"No thank you!", ryter jag och försöker ta mig ut ur hans stenhårda grep och lyckas faktiskt putta iväg honom en bit men han var snabbt tillbaka och tryckte mig ännu hårdare mot den kalla väggen.
"Why such a rush sweetheart?", skrattar han, "I'm sure I can show you around here.", viskar han sliskigt i mitt öra.
"Let me go." väser jag mot honom vilket bara roar honom.
Tillslut lyckas jag bryta mig loss från hans grepp och börja gå snabbt ifrån mannen, men snart hör jag fotsteg bakom mig och jag ökar takten, precis som fotstegen.
"Let her go boys.", hör jag mannen som puttat in mig i väggen ropa och fotstegen stannar.
"I'll see you around darling", hör jag han ropa precis när jag rundar hörnet och försöker hitta tillbaka till lägenheten, med oro i magen över vad som hänt med Ariah.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
3 kommentarer för nästa!<3
You belong with me ~ Kapitel 1
~ Gemma's POV ~
Flyget hade tagit någon timme från Canda till USA, vi hade kommit överns med Madison och Ariah att komma till deras lägenhet som vi numera skulle bo i. Madison och Ariah var 1 år äldra än mig och Alison vilket gjorde att de redan hade bott i lägenheten i 1 år och hade inrett den under årets gång. Vi hoppar snabbt in i en svart, lackad taxi och kollar på omgivningen som vi passerar.
"This is so exciting, we're in fucking L.A!", jublar Alison.
"I know, I can't believe this!", ler jag och kollar när taxin svänger in på en smal gata och till slut stannar utanför ett höghus.
"We're here ladies.", ler chaffören i backspegeln och jag rotar snabbt upp plånboken ur min handväska, betalar för resen och tackar så mycket innan jag och Alison rent av hoppar ut ur taxin, tar allt vårt baggage och rusar upp för alla trapporna tills vi står utan för dörren till lägenheten. Vi knackar och så fort dörren öppnas möts vi av varma kramar och ett varmt välkommnade av Madison och Ariah.
~
Alla har samlats vid matbordet och Ariah har lagat frukost tills oss alla.
"So we're going out tonight, eh?", ler Ariah och kollar på oss andra.
"Why..?", frågar jag lite tveksamt eftersom jag aldrig varit den typen av tjej som gillar att festa.
"To celebrate you guys are here of course silly!", ler hon och granskar mig noga, "or you don't wanna?"
Innan jag hinner svara så svarar Madison åt mig;
"She is just not into that parting stuff", säger hon snabbt och jag kollar ner i bordet skamset.
"She is just not into that parting stuff", säger hon snabbt och jag kollar ner i bordet skamset.
"A party pooper ha?", flinar hon och tar en tugga av sina pankakor.
"Nah, she's coming with us to the club tonight, right Gem?", säger hon och jag möter hennes blick och nickar en aning motvilligt.
Alison, Ariah och Madison kollar nöjt på mig och fortsätter äta och diskutera vilt medans jag håller mig tyst.
~
Första skoldagen hade varit lätt, bara massa klasser för att lära sig vad alla kurserna skulle handla om och direkt när jag hade kommit hem så hade de andra tjejerna rent av knuffat mig in i duschen och fått mig att börja göra mig i ordning.
"This will be so much fun!", jublar Alison samtidigt som vi går mot klubben.
Solen hade börjat gå ner men det var fortfarande ljust och luften var fuktig.
"Agree, hey there's a shortcut, let's take it!", ler Madison och börjar styra sina steg mot en gränd.
"No, don't!", protesterar Ariah snabbt.
"Why not..?", frågar Madison och kollar noga på Ariah.
"I just don't like small areas.", försvarar hon sig, Alison och Madison verkar gå med på det men jag ser att hon försöker dölja något.
Vi går ett tag och jag går lite närmre Ariah.
"So what's about the alleys?", frågar jag försiktigt och hon möter min blick.
"What about it?", frågar hon som om det tidigare inte hänt.
"Well you seem to really wanna avoid them."
"Yeah, I have my reasons, I can tell you later."
Jag biter mig i läppen och nickar långsamt.
"We're here!", jublar Madison och rusar in i klubben med oss andra hack i häl.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
3 kommentarer för part 2 ?<3 (':
